Blogg
Stefan Polzer
En blogg av Stefan Polzer om musik och skivor

Roadtrip USA 2015 – Dag 5

Det var en härlig dag här i Lansing, Michigan igår, en med amerikanska mått ganska så liten stad med knappt 200 000 invånare. University of Michigan ligger här och där går hela 50 000 elever. En hel del väl kända personer kommer härifrån, som t. ex Magic Johnson, Malcolm X, Burt Reynolds och Steven Seagal. Även John Hughes som gjorde filmer som Pretty In Pink, Some Kind of Wonderful och fantastiska Breakfast Club kom härifrån. Han mer eller mindre startade den så kallada Brat Pack eran med skådespelare som Emilio Estevez, Anthony Michael Hall, Rob Lowe, Andrew McCarthy, Demi Moore, Judd Nelson, Molly Ringwald och Ally Sheedy. Massor av kända idrottare, skådisar och tv-personligheter kommer också härifrån. Men inte så många kända musiker, den enda jag kan hitta som jag känner till och har sett live är Jim Sonefeld som är trummis i Hootie and the Blowfish.

I alla fall, denna väldigt varma dag startade med en härlig brunsch på The Soup Spoon Café nere i downtown Lansing. Sen vidare till ett äventyrsbad där större delen av dagen spenderades antingen i en solstol eller i en av vattenrutschkanorna. Midsommaraftonen avslutades på fina japanska restaurangen Xiao, maten var otroligt bra.

Inte en helt vanlig Midsommar, men ändå en mycket bra sådan. Sen så hade vi vad jag förstår något bättre väder än vad det var hemma i Sverige. Imorgon bär det av söderut via Grand Rapids och Lake Michigan, ser fram mot det…

Roadtrip USA 2015 – Dag 4

Vaknar upp till regn och bara 17 grader, stor skillnad mot tidigare morgnar, rätt skönt faktiskt. Efter frukost checkade vi ut och rullade över Bluewater Bridge in i Michigan och USA. Vi styr mot Lansing, som är nästa mål på vår resa. På vägen passerar vi staden Flint, härifrån kommer kände och kontroversielle dokumentärfilmaren Michael Moore. Bandet Grand Funk Railroad har också sina rötter här, inget favoritband, men jag har någon soloskiva av bandets sångare och gitarrist Mark Farner. Jag har också en platta med bandet som heter just Flint som var en offshot från Grand Funk. Även Don Preston, keyboardist i Frank Zappas band i många år kommer härifrån.

Framåt eftermiddagen kom vi fram till Lansing som ligger i Michigan och här bor min faster. Direkt ut på stan för besök på två av stadens skivaffärer The Record Lounge och Flat, Black & Circular – det blev en bunt med vinyler.

Sen blev det en BLT och en provbricka med lokala India Pale Ales på Hop Cat. Definitivt stadens bästa utbud av öl, förutom allt de har på flaska så har de hundra olika på tapp – imponerande. Nu är klockan snart elva och jag kan knappt hålla ögonen öppna, god natt…

Roadtrip USA 2015 – Dag 3

Vaknar i gryningen, kan inte sova, de andra sover och jag kikar ut mellan gardinerna och ser de majestätiska Niagarafallen. Smyger på mig kläderna och tar med mig kameran och smiter ut. Knallar ner för backen, hör hur vattnet dundrar ner medan solen kastar sina yrvakna strålar mot det forsande vattnet.

Vilken skillnad mot igår, förutom någon enstaka morgonjoggare har jag fallen helt för mig själv. Verkligen en speciell känsla, jag tar massor med bilder i solskenet, vattnet dundrar i så enorma mängder att det bildas vattenånga i stora moln och jag blir genomblöt. Men vad gör det då jag njuter för fullt.

Vi äter brunch och checkar ut från det mest fantastiska hotellrum jag någonsin bott i. Strax efter tolv rullar vi västerut på Queen Elisabeth Way, efter något enstaka stopp anländer vi staden London i provinsen Ontario. Här har vi bestämt oss för att stanna och titta på de svarta ekorrarna som finns här, lite märkligt kan tänkas, men det är sådant vi gör ibland. Nog fick vi se ekorrar alltid, i Victoria Park och svarta var de – och stora!

Efter några timmar spinner vi vidare västerut, vi gör ett stopp för natten i gränsstaden Sarnia, bara en kilometer från den amerikanska gränsen. Härifrån kommer sångaren och gitarristen Kim Mitchell, känd från suveräna rockbandet (med progressiva inslag) Max Webster, sen tidigt 80-tal kör han solo. För tio år sedan, 2005, spelade han på Sweden Rock Festival med den äran. Annars är Sarnia inte det fräckaste av ställen, men vi skall ju bara sova här och vägg i vägg låg ju ändå den irländska puben Paddy Flaherty’s. Där avslutade vi kvällen med lite mat, drack en fin IPA, en välhumlad sådan från Bracebridge, Ontario. Fin avslutning på ännu en härlig dag i Kanada. Imorgon åker vi över Bluewater Bridge och in i Michigan…

PS. Jag vill också ta tillfället i akt att önska Marillions tredje album ”Misplaced Childhood” grattis på 30-årsdagen. Ett obeskrivligt bra album med många minnen som alltjämt är mig lika kär.

Roadtrip USA – Dag 2

Vid niotiden lämnade vi Williamsport och åkte vidare norrut. Vi åkte genom berg, moln och stora skogar. Kändes nästan som om vi var i Österrike! Till lunch stannade vi i Dansville och provade på två amerikanska (och onyttiga) klassiker, först Taco Bell och på det en fika på Dunkin Donuts.

Sen styrde vi kosan mot upstate New York och staden Rochester för ett besök på legendariska House of Guitars. Affären som sägs ha världens största utbud av gitarrer (vilket nog kan stämma) startades 1964 och flyttade 1972 in på Titus Avenue där den ligger än idag. Syftet med mitt besök var dock inte gitarrer utan LP-skivor. Den avdelningen, vilken egentligen ligger i en separat byggnad som byggts ihop med den ursprungliga är enorm och ordningen på vinyler, CDs, kassetter och t-shirts är totalt kaotisk. Jag hade kunnat stanna länge, men knappa två timmar och ett resultat på fem LP-skivor fick räcka.

Från Rochester styrde vi västerut mot Kanada och Niagara Falls. När vi åkte över Rainbow Bridge, bron som på platsen binder ihop USA och Kanada så spelades på den lokala rockradion lämpligt och glädjande nog ”Freewill” med Rush. Detta samtidigt som jag och Viktor sjöng på låten ”Rainbow Bridge” av engelska Mr Big.

 

Vi checkade in på Marriott där vårt rum med panoramafönster överblickar Niagarafallen, verkligen häftigt. Snart hade vi knallat ner ännu närmre och fallen blev ännu mer imponerande. En sevärdhet som verkligen levde upp till alla förväntningar, vilket kanske inte är så vanligt!

Dags för kvällsmat, tjejerna valde sushi medan vi grabbar valde burgare och milkshake på Johnny Rockets. Tillbaka till hotellet för ett dopp i poolen och nu rundar vi av med en lokal maltig IPA från Taps Brewing Company i Niagara Falls. Over and out…

Roadtrip USA 2015 – Dag 1

Uppe med tuppen i morse och strax före sju rullade vi mot Arlanda, vi är lika med undertecknad med fru Katarina och barnen Elsa (14) och Viktor (13). Vid Ekolsund blev det lite nervöst en stund då vi fastnade i en bilkö orsakad av en olycka. Det redde ut sig och efter en halvtimma var det full fart igen. Vi hade tillräckligt med tid för att hinna med en rejäl frukost. Vi lyfte i hyfsad tid och landade i New York en kvart före tidtabell. Efter tull och bagagecheck hämtade vi ut vår hyrbil och började rulla nordväst.

Vi hade förbokat ett hotell i en liten stad vid namn Williamsport i Pennsylvania. Vid halvsju på kvällen lokal tid var vi framme efter en biltripp på lite mindre än fyra timmar. Vi checkade in och gav oss nästan direkt iväg till Bulldog Brewing, en pub med egen öltillverkning som jag i förväg kollat upp. Burgarna var helt gigantiska och kniven man fick till liknade mer en machete. Ölen var fantastisk och deras IPA Green Fuzz en klar favorit. Det bjöds även på livemusik från bandet KGB, de lät lite som ett folkigare Dave Mathews Band – riktigt bra.

 

Sen tillbaka till hotellet för ett svalkande kvällsdopp i poolen, det är ju trots allt hög fuktighet och 28 grader varmt.

När jag skriver detta är klockan tjugotvå och jag har varit vaken i snart ett dygn. Vi hörs imorgon zzzzzz…

 

 

 

Black Sabbaths ”Heaven and Hell” fyller 35.

Idag för 35 år sedan släpptes ”Heaven and Hell” med Black Sabbath, ett helt makalöst bra album där inte en enda sekund känns onödig – en riktig klassiker!

Black_Sabbath_Heaven_and_Hell

Det är den första Black Sabbath skivan utan Ozzy Osbourne på sång som sparkades från bandet i april 1979. Han fick gå för att han tog för mycket droger och på så sätt blev opålitlig, men de andra tre i bandet var minst lika illa däran. Han ersattes i alla fall av före detta Rainbow-sångaren Ronnie James Dio som mycket ypperligt passade in i bandet.

 

Lite av materialet på ”Heaven and Hell” hade skrivits och till viss del spelats in i Los Angeles när Ozzy fortfarande var med i bandet, men dessa inspelningar gav inget annat än ren frustration. En del av det materialet, bland annat ”Children of the Sea” skrevs om och fick nya texter, just nämnda låt var faktiskt den första som gjordes färdig av den nya sättningen.

 

Albumet spelades in i Miami och producerades av Martin Birch som innan jobbat med storheter som Deep Purple, Rainbow, Fleetwood Mac, Whitesnake, Wishbone Ash och senare också de nio första skivorna med Iron Maiden. Åtta dagar innan skivan släpptes, alltså den 17 april började man turnén och första spelningen ägde rum i Aurich, Tyskland.

 

BlackSabbath_1980

 

Så varför inte ta och snurra skivan ett par varv idag, har ni den inte så finns den ju på Spotify. Så inga ursäkter, lyssna nu på klassiker som ”Neon Knights”, ”Children of the Sea”, ”Die Young” och ”Lonely is the Word”.

 

RECORD STORE DAY 2015

På lördag (18/4) är det äntligen dags att fira Record Store Day, alltså en dag tillägnad alla skivbutiker. Detta har man gjort sedan 2007, dels för att uppmärksamma folk på att det faktiskt fortfarande finns skivbutiker och dels för att ge de som är frekventa besökare (och ofta samlare) något extra. Detta är för mig en av årets absolut största och roligaste händelser, inta bara för att jag är innehavare av en skivbutik utan också för att jag mer eller mindre är uppväxt i en och att jag älskar miljön – sen så är ju att bläddra och köpa skivor det roligaste jag vet.

 

Till just denna dag tar skivbolagen fram många exklusiva titlar, oftast i väldigt små upplagor som är åtråvärda för samlare, ja andra också förstås. Butikerna hittar också på många event och det bjuds ofta på livemusik, vilket gör ett besök intressant även för de som lyssnar digitalt.

 

JadeEll

 

Så självklart skall du besöka Enköpings SkivbörsKyrkogatan 10 nu på lördag, massor med nya skivor i butiken och på det suverän livemusik. Klockan 12.00 spelar Jade Ell, hon lirar åt singer/songwriter som kanske närmast kan beskrivas lite åt Tori Amos-hållet. Klockan 13.00 blir det symfonirock de-luxe från Uppsala då Hasse Fröberg & Musical Companion kör med full sättning.

 

hfmc_banner_72dpi

 

Så kom in och umgås, bläddra lite och lyssna på bra musik.

Vi bjuder på fika också, bara en sån sak…

 

 

Di Leva – Ord och inga visor

Thomas Di Leva är och har alltid varit en intressant artist, jag har följt honom sedan 1985 då jag på Expert i Skövde köpte hans då nya och tillika andra album, På ett fat. Jag gillar att han alltid har gått sin egen väg och jag uppskattar nästan alltid hans texter som är underhållande, innehållsrika och ofta har ett relevant budskap. Live har allt detta på något sätt alltid maximerats då han har ett sätt på scen som ingen annan, där är han uppriktig, äkta och han bjuder alltid på sig själv. Jag har sett honom många gånger och bara snacket mellan låtarna brukar vara entrébiljetten värd.

 

Hans sex första album, släppta mellan åren 1982 och 1991 är utan tvekan mina favoriter och de jag lyssnar på när jag blir på Di Leva-humör. 1993 kom första plattan på engelska, Naked Number One, och där skall jag erkänna svalnade intresset för mig något. Plattan är bra, men jag minns att den var lite av en besvikelse när den kom, fast det tycker jag inte idag. Efter detta, mellan åren 1995 och 2013 har han gjort ytterligare tio studioskivor. Jag äger nästan alla, men de är mest köpta på slentrian och bara luftade lite då och då. De har aldrig riktigt satt sig, men det finns en hel del bra låtar bland dem, som t.ex. Vi är överallt, Vad är frihet, Rainbow Warrior och Ingen kan köpa livet.

 

dileva

 

I alla fall, till saken, idag hörde (och såg) jag hans nya singel Ord och inga visor, och där var han igen, precis så som jag vill att han skall låta idag. Elektronisk pop med en förträfflig melodislinga i verserna och med en mycket bra refräng. Texten är också mycket bra och i uttryck bara så som Di Leva kan låta och det han säger är i allra högsta grad relevant. Så detta inger hopp om ett bra album framöver, så ta och kolla in videon och bilda dig en egen uppfattning. Tack för idag…

 

Klicka här > Di Leva – Ord och inga visor

USA For Africa

Idag för 30 år sedan gick låten We Are The World upp på Billboard-listans första plats. Låten skrevs av Michael Jackson och Lionel Richie och var ju som alla vet en välgörenhetslåt, intäkterna gick till främst hungersnöden i Afrika (Etiopien och Sudan), men även till utsatta i USA. Låten spelades in i Los Angeles den 28 januari 1985 och släpptes bara tio veckor senare, ytterligare fem veckor senare parkerade den alltså på första plats och stannade där i ytterligare tre veckor. Den 5 april på exakt samma tid spelades låten på mer än 5000 radiostationer världen runt, vilket förstås bidrog till att låten gick från sin andra plats upp till första den 13 april 1985.

UsaForAfrica_Single

Ett nästan oräkneligt antal artister medverkar på låten, främst då som kör, de som sjunger solo är Lionel Richie, Stevie Wonder, Paul Simon, Kenny Rogers, James Ingram, Tina Turner, Billy Joel, Michael Jackson, Diana Ross, Dionne Warwick, Willie Nelson, Al Jarreau, Bruce Springsteen, Kenny Loggins, Steve Perry, Daryl Hall, Huey Lewis, Cyndi Lauper, Kim Carnes, Bob Dylan och Ray Charles.

 

Sånginspelningarna tog tolv timmar, men musiken var förstås redan inspelad, av musiker som David Paich (Toto), Michael Boddicker, Paulinho da Costa, Louis Johnson (The Brothers Johnson), Michael Omartian, Greg Phillinganes och John Robinson.

UsaForAfrica

Projektet som gick under namnet USA For Africa släppte också ett album med exklusiva låtar enkom för denna release, men bara en singel släpptes. Artister som bidrog med låtar på albumet var Steve Perry, The Pointer Sisters, Bruce Springsteen & The E Street Band, Northern Lights (som egentligen är en kanadensisk motsvarighet till We Are The World), Prince & The Revolution, Chicago, Tina Turner, Kenny Rogers och Huey Lewis & the News. Några av låtarna är riktigt bra och gör definitivt plattan värd att äga, jag tanker då närmast på Chicago, Huey Lewis och Steve Perry.

UsaForAfricaAlbum

Sistnämnde Steve Perry, naturligtvis känd som legendariske och klassiske sångaren i Journey är enligt mig allra bäst på den här skivan. Inte bara är hans låt bäst, han är även den som glänser mest på just låten We Are The World. Jösses vad han sjunger bra, tittar man sen på lite filmer från inspelningarna ser man att han har en hel del med arrangemang och sångcoachning att göra.

 

Singeln gick upp på första plats i sexton länder till, bland annat i Sverige där den blev etta den 5 april. Låten vann tre Grammys, såldes i över 20 miljoner exemplar och har dragit in lite mer än 63 miljoner dollar till välgörenhet.

USA For Africa – We Are The World (Video)

 

The Beatles splittras…

Ja idag för exakt 45 år sedan, alltså den 10 april 1970 blev det efter ett uttalande från Paul McCartney officiellt att The Beatles inte längre existerade. Även om det var ett rykte som figurerat en längre tid så var det stora nyheter när McCartney i ett pressmeddelande sa ”I have no future plans to record or appear with The Beatles again, or to write any music with John.”

 

Detta skall enligt utsago gjort John Lennon rasande då han själv hållit inne med att han lämnat bandet, information han gett de andra tre bandmedlemmarna redan i september året innan. Men han hade av respekt för de andra inte yttrat sig i frågan. När en reporter konfronterade Lennon angående McCartneys uttalande (som för övrigt gjordes precis en vecka innan han släppte sin första soloskiva) sa han ”Paul hasn’t left. I sacked him.”

 

Hur som helst så var detta slutet på tidernas mest inflytelserika band, alla kategorier!

 

beatles_1969

Bilden är från The Beatles allra sista foto-session i Tittenhurst Park den 22 augusti 1969.

Senaste inläggen.