Blogg
Per Markus Risman
Kategori. Vänsterpartiet

En budget för ungas framtid, jämställdhet och hållbarhet

Idag debatterar kommunfullmäktige Enköpings budget. Det är tydliga politiska skiljelinjer mellan de olika partierna och det tydligaste alternativet för ett solidariskt Enköping är vi i Vänsterpartiet Enköping. Vi har lagt en budget som prioriterar social hållbarhet, jämlikhet och ungas framtid.

Våra investeringar behövs. Kommunen är idag en travesti när det kommer till jämställdhet. Tre gånger så många kvinnliga anställda är fast i långtids sjukskrivning än män. Kommunen saknar styrmedel för att motverka att sen av fyra kvinnor är otrygga i sitt bostadsområde. Kvinnojouren är fortsatt underbemannad. Ungdomsarbetslösheten är fortsatt hög och det tar för lång tid för nyanlända att hamna i arbete. Samtidigt är skolan fortsatt underbemannad och äldrevården fortsätts vara utsatt för riskkapitalisternas vinstgirighet i Enköping. Fritidsgårdarna tvingas att fortsätta minska sina öppettider och lämnar därigenom många barn och unga utan en social samvaro. Mycket mer finns att nämna, listan med problem är lång. För att lösa dessa problem behövs en solidarisk politik för social hållbarhet, jämlikhet och ungas framtid.

De investeringar vi gör i den sociala investerings fonden, instiftande av ett jämställdhetsutskott, satsningar på att skapa jobb åt ungdomar och nyanlända i besöksnäringen, ökade tider för fritidshem, fler sjuksköterskor ute på skolorna, hbtq-certifiering av skolan, mer resurser för kvinno- och tjejjouren för att motverka mäns våld mot kvinnor och slopade delade turer samt fler anställda i äldre våren motverkar är den solidariska politiken vi behöver. Det skapar social hållbarhet genom tidigare insats. Det främjar jämställdhet och jämlikhet genom att ge politiska styrmedel för att följa upp ojämställdheten, motverka mäns våld mot kvinnor samt göra klasskillnader mindre relevanta i kommunens service. Det skapar en bättre framtid för unga genom att ge unga en stabil vardag idag och skapa jobbmöjligheter när besöksnäringen börjar växa.

Våra satsningar kostar, men vi höjer inte skatten. Däremot sparar vi långsiktigt. Att hindra en elev att hamna i utanförskap sparar oss 14 miljoner kronor under elevens livstid. Investeringen i det barnets liv behöver inte ens kosta 100 000 kr. Det är att ta ansvar.

Vår budget skapar alltså ett starkare och solidarisk Enköping. Det är för oss i Vänsterpartiet en bra kommun. Därför är jag stolt över den budgeten vinnlägger för det känns bra att tillhöra det parti som tar ansvar för en sociala hållbarheten, jämställdheten och ungas framtid.

Folket har nu makten över stattomten!

På måndagens kommunfullmäktige fattades beslutet att ge folket makten över vad som skall hända i stattomten. Detta gjordes i och med att det är nu allmännyttan (läs: dig som Enköpingsbo) som nu äger stattomten, genom att kommunen köper upp tomten. Ett efterlängtat beslut. Men, det gjordes än tydligare genom att vi i Vänsterpartiet drev igenom att kommunen nu ska påbörja en omfattande dialog med medborgarna om vad som skall anläggas i gropen som sedan skall villkora beslutet.

Enköping skall nu köpa stattomten för 11 miljoner kronor från Peab. Det är bra på många sätt. Peab har länge ägt stattomten och kontinuerligt misskött den, samtidigt som de försökt driva igenom vansinnes förslag om högvåningshus i en pittoresk stadskärna. Under alla de varv som Peab och tidigare styren drivit frågan har bara en tom grop gett centrum ett skamfilat utseende. Många har med allt rätt varit upprörda över detta. Nu åtgärdas dock detta genom köpet, vilket ger oss tillsammans möjligheten att ta ägandeskap över centrumutvecklingen.

Att vi tar ägandeskap över centrumutvecklingen är bra. Det betyder att vi kan styra den så att fler befinner sig i centrum, vilket gynnar småhandeln. Vidare kan det också ge besöksnäringen ett lyft i Enköping vilket kan skapa fler jobb, inte minst för unga och nyanlända. Det centrala är dock att folket nu bestämmer över centrum utvecklingen.

Viktigast är dock att kommunfullmäktige sagt tack vare Vänsterpartiet att folkets vilja nu skall stå i centrum. Inte på något sätt kan beslutet som fattas av kommunen om vad som skall finnas i gropen bli ett elfenbensbeslut. Vi politiker har nu åtagit oss att lyssna på medborgarna, och det måste innebära ansvaret att agera efter medborgarnas vilja.

Det är nu upp till bevis om kommunen kan inkludera alla grupper i denna dialog. Viktigt är det att unga hörs i dialogen för det är vi som kommer stå med vad som än anläggs eller byggs i stattomten längst. Vår demokratiska tilltro kan påverkas fundamentalt av hur kommunen genomför medborgardialogen.

Därför är jag glad att vi nu köper stattomten. Kommunen tar nu inte bara ansvar för centrumutvecklingen och jobbskapande, utan även demokrati. Det är ett positivt steg för Enköpings kommun som minst sagt bådar gott!

 

Det blir inget Kulturhus Joar

Det blir inte ett Kulturhus Joar. Det beslutet fattades igår på Upplevelsenämndens möte av en enig nämnd. Upprinnelsen till det är att prognosen för kostnaden av Kulturhus Joar var så pass felaktigt att när vi väl hade fått ett förslag från upphandlingen landade kostnaden på mer än dubbla av prognosens uppskattade kostnad. Därför ansåg hela nämnden, mig inklusive, att vi behövde ta ett steg tillbaka och omvärdera vår position.

Mycket går att säga om den kassa upphandling som genomfördes, om vikten av att ha ett kulturhus och mycket annat men jag tror att det viktigaste som behövs sägas är att det är en riktigt jävlig situation vi befinner oss i. Att skicka denna fråga på ytterligare en runda för utredning är i milda ord tråkigt och ett misslyckande. Den situation vi nu befinner oss i borde vi egentligen inte befinna oss i. Och hade det varit så att kommunen inte redan står inför dyra och stora investeringar och byggen som simhallen, Munksundeshallen och Bachohallen (för att nämna några ) så hade jag nog tyckt att vi skulle tryckt vidare med Kulturhus Joar eftersom det behövs! Men nu är situationen så i Enköping att vi inte har den möjligheten.

Anledningen till att jag och Vänsterpartiet vill se ett Kulturhus är för att vi vill se ett starkt Enköping som växer. Vi tror att en sådan kommun måste bygga på jämlikhet och erbjuda ett bra liv för alla medborgare. Och där spelar kulturen roll. Kultur skapar samhörighet, river gränser och erbjuder en bra fritid men intressanta aktivteter. Enköpings medborgare ska inte primärt behöva åka till Uppsala eller Stockholm för att få det. Men en sådan tillväxt måste ske ansvarsfullt och hållbart. Att gå vidare med ett projekt som Kulturhus Joar som är nästintill obscent dyrt och tro att kommunen inte kommer ta stryk på grund av det är inte bara direkt naivt, det är oansvarigt och ett intellektuellt haveri. Ska vi ha det starka Enköping som erbjuder en meningsfull fritid och ett kvalitativ liv måste den utvecklingen vara hållbar och ansvarsfull, och Kulturhuset Joar är inte hållbart just nu!

Därför börjar nu projektet av att hitta en ny plats för ett kulturhus får låt det vara tydligt – vi behöver ett nytt kulturhus. Ungefär hela Upplevelseförvaltningen, från biblioteket till staben till kulturskolan, behöver nya lokaler att arbeta i. Vidare befinner sig Enköping i situationen att kravet på och behoven ifrån kultur- och konstlivet ser radikalt annorlunda ut än vad det gjorde för 10 till 20 år sedan. Ett kulturhus är att möta dessa krav och behov och föra Enköpings kultur- och konstliv till nästa nivå genom att sammanföra verksamheter och skapa synergieffekter och erbjuda mer ändamålsenliga och moderna lokaler med plats för alla.

För mig är det viktigt att den nya platsen innehåller både bibliotek, förvaltning, konsertsal och kulturskola. Att inte kombinera dessa är att besegra syftet med kulturhuset. Det är även önskvärt försöka skapa utrymme för konstutställningar och ha lokaler för föreningar av olika slag. Kan vi kombinera detta kan vi få ett modernt kulturhus som kommer ge en enorm push för kulturlivet och vara en del av bygget för det starka Enköping.

Samtidigt öppnar stoppet för Kulturhuset Joar flera angelägna men svåra frågor som vi behöver svara på. Frågor som vad som kommer hända med Joar Blå, vad som händer med den stora salen i Joar Blå och om vi kommer få en ny stor konsertsal samt hur vi snabbast skall tillmötesgå de anställdas behov på rimliga lokaler måste besvaras. Det kommer innebära en tuff politiskt process som säkerligen kommer vålla konflikter.

Nu ligger ett nytt projekt framför oss och även om situationen är högst olycklig så är den vad det är. Det går inte att ändra på Enköpings investeringsbehov. Det går inte att ändra på kostnaden för Kulturhus Joar. Däremot går det att ta den nya situationen för vad det är, blicka framåt, inleda en öppen och bra dialog som inte bara resulterar i ett nytt kulturhus utan det bästa jäkla kulturhuset som går att föreställa sig! Det är genom en sådan process och det nya kulturhuset som det kommer resultera i som vi kommer få en kommun som erbjuder en meningsfull fritid till våra medborgare och skapar ett starkt Enköping!

 

Reflektioner från samtal med medborgare

För ett par dagar sedan hade jag min första medborgardialog någonsin. Det var med kulturföreningar rörande det kulturpolitiska programmet som nu plockas fram i kommunen. Det finns mycket som kan sägas om den medborgardialogen och ungefär bara gott. Inte bara var det roligt att få göra något nytt, det var också lärorikt. Och det är tack vare att medborgardialogen var så bra och att jag lärde mig mycket som jag tar med mig tre punkter från dialogen som vi politiker kan fixa och som skulle innebära en drastisk förbättrad situation för kulturlivet, kulturutövare och medborgarna i den här kommunen.

Det första är reformerat bidragsystem. Detta var något som efterfrågades och det som framhävdes var att ett system som bättre var anpassat efter kulturföreningars behov skulle möjliggöra fler föreningar att göra mer saker. Det skulle innebära fler konserter, mer konstvisningar och ökat utbud för barn och ungdomar att ta del av. Otvivelaktigt en lätt sak som kan göras och som inte ens nödvändigtvis skulle innebära en ökad kostnad. Däremot skulle ett reformerat system med ett ökat bidrag ge ännu större effekt.

Det andra är ett lokalproblem. Detta handlar om lokaler som möjliggör alltifrån möten till konserter eller visningar. Här framhävdes det att kommunen borde äga sina egna lokaler, något jag verkligen håller med om, och att kulturlivet straffas när vi säljer ut kommunens lokaler. Här framträder Vänsterpartiets vallöfte om allaktivitetshus i kransorterna men något som också framhärdades var ett medborgarhus i stan där konsertsalar finns. Det låter spännande och kulturhuset Joar som strax skall dras igång är väldigt aktuellt här.

En tredje sak som verkar behövas är en föreningslots som dels kan underlätta nätverkande mellan föreningar, tillgängliggöra olika former av bidrag från riks- och EU-nivå genom att informera om dem och hur en söker de samt stödja föreningar med kunskap och råd i deras engagemang. En föreningslots skulle göra en reell skillnad för kulturföreningarna i kommunen och skapa fler hållbara föreningar som ger Enköpings invånare ett bättre kulturliv.

Efter medborgardialogen känner jag mig optimistisk för framtiden. Det finns ett otroligt engagemang och driv i dess föreningar som kommer berika Enköping på så många sätt, genom ett rikare kulturliv, ökad integration och ett mer vitalt föreningsliv. Men det faller på oss politiker att underlätta detta, bygga en infrastruktur som fungerar för kulturen och föreningar och ha idel öra för föreningarnas behov. Gör vi detta vet jag att kulturen kan få en mer framträdande roll i Enköping, skapa ett bättre liv för Enköpings invånare och bli ett driv för tillväxt.

Kommentar på att mitt parti stödjer inre gränskontroller och dess befrielse från anständighet

Idag är jag besviken. Som i en organiserad reträtt har den lilla anständighet vi har haft i flyktingdebatten totalt försvunnit. I ett slag efter att både M och KD skärpt sin ton och vadat ut på ännu tunnare is följde nu regeringen men att införa interna gränskontroller. Det är dock inte det som är värst här är inte det faktum att regeringen (och M samt KD har hoppat på någon katastrofkavalkad till politiskanalys som de interna gränskontrollerna utgör, utan det faktum att mitt parti, Vänsterpartiet, deltar i denna organiserade reträtt och stödjer regeringens förslag på inre gränskontroller.

Istället för att ta ställning för ett humant mottagande säger vi nu att vi ska ”bevaka” så att asylrätten inte kompromissas på, och det är fint. En skulle dock kunna tro att en progressiv, socialistisk vänsteropposition skulle kunna ställa upp ett eget alternativ som inte bara bevakar utan värnar och stärker asylrätten istället för att bara bevaka.

Men problemet är större än så. I tider där flyktingboende står i brand, högerextrema organisationer flyttar fram sina positioner och lögner sprids av partier är det sista vi ska lägga polisiära resurser på att jaga flyktingar. Att mitt parti ställer upp dessa premisser, och blir en del av att stödja ett polisiärt system som tidigare har kritiserats för att vara fundamentalt rasistiskt, är extremt prekärt för mig som partimedlem, som antirasist och som medmänniska. Jag kan inte under några omständigheter säga att jag stödjer mitt parti inom detta.

Jag tror på ett solidariskt Sverige. Ett sådant Sverige ägnar inte resurser åt att jaga folk som redan flytt från en tyrannisk stat eller galna terrorister. Istället för att ägna oss åt att sätta poliser på att försöka upprätthålla svenskt migrationssystem borde vi stärka upp med socialtjänstpersonal vid gränserna, få in fler tolkar och sätta resurser på att skapa trygghet och enkla vägar in i samhället. Här i Enköping har vårt kommunalråd b.la. pratat med arbetsförmedlingen om att sätta in tidigare anlända, alltså folk som varit här ett tag, på bristtjänster som behövs för integration som t.ex. lärare.

Den inre gränskontrollen sattes upp på begäran av migrationsverket och jag kan i viss mån nästan sympatisera med dem. Att flyktingbarn försvinner p.ga. den stora pressen är bara ledsamt, tragiskt och helt oacceptabelt. Men tror vi att fler poliser, statlig övervakning och ökad statskontroll kommer hjälpa när dessa barn ofta har flytt från statsmakter så som den syriska regimen och deras poliser? Givetvis inte. Det sista dessa människor behöver för att komma hit är statstyranni och polisiär kontroll. Att mitt parti dock inte inser detta, utan tvärtom nu stödjer denna tyranni och kontroll, är ett svek av oproportionerliga mått. Vi skall vara ett internationalistiskt parti och visa solidaritet med hela jordens folk. Interna gränskontroller för folk som flyr diktaturer är inte ett exempel på det.

Vägen framåt genom flyktingsituationen får inte gå genom det bruna träsket av uniformer, statskontroll och övervakning utan måste gå igenom solidaritet, effektivitet och omhändertagande. Allt annat är inte bara av tvivelaktig karaktär, det är direkt kontraproduktivt för vår förmåga att ta emot folk. Det måste vi inse.

Därför fördömer jag mitt egna parti, dess ställningstagande för de inre gränskontrollerna och detta enfaldiga resonemang. Det räcker inte med att vi ”bevakar” asylrätten, vi måste ställa upp ett alternativ som inte riskerar asylrätten utan stärker den. Vi borde göra det för ett sådant system, befriat från statsövervakning och polismakt, är bättre på att ta emot flyktingarna men också för att det är vår plikt att göra det, som solidaritet mot de som flyr diktaturer och som vänsteralternativet för ett humant och solidariskt Sverige. Det gör vi inte idag och det är bara extremt beklagligt och befriat från anständighet.

Är Enköpings sossarna fortfarande HBTQ-vänliga?

Vänsterpartiet fortsätter kampen för HBTQ-personer och vår trygghet i Enköping. Det var ett arbete vi började redan förra mandatperioden, och ett arbete vi nu fortsätter med samma ihärdighet som förra mandatperioden, och med samma profilfråga – HBT-certifiering av Enköpings skolor.

Förra mandatperioden vi lade motionen motsatte sig Alliansen och SD certifieringen på argument som att det var för dyrt eller att skolan redan gjorde detta. Vänsterpartiet med stöd av främst Socialdemokraterna men även Miljöpartiet menad att 700 000 spritt på ett par år inte var för dyrt, att skolorna inte gjorde detta och att frågan tryggheten för unga HBTQ-personer var för viktigt för att glömma bort. Magnus Ahlkvist (V) sade i kommunfullmäktige att vi måste lyssna på de utsatta HBTQ-ungdomarna. Jag skrev i Enköpings posten om hur det är att vara ung och bög i Enköpings skolor och utsattheten det innebar.

Nu har vi lagt motionen igen, med samma intentioner som förra gången. Jag hoppas, och tror gärna på, Socialdemokraternas stöd. Det finns dock ett krux. Anders Wikman, som vid den tidpunkten var med i Centerpartiet och vice ordförande för Utbildningsnämnden, motsatte sig motionen och ganska hårt. Under floskler av samarbete, som han aldrig gjorde allvar av trots att jag bjöd in till samtal, så menade han att skolan redan gjorde sitt uppdrag och hänvisade till skrivelser i skollagen. Detta trots att skollagen ska tolkas som ett ram- och måldokument medan HBT-certifiering ska ses som kompetenshöjning för att kunna efterleva skollagen.

Det finns absolut ingen anledning till att tro att Wikman har ändrat sig, vilket skulle betyda att NE troligtvis inte har en HBTQ-vänlig linje utan snarare en konservativ hållning. Detta skulle betyda att vi saknar en majoritet i kommunfullmäktige. Det är däremot inte helt otroligt att S kan förhandla eller pressa NE till att stödja vår motion, frågan är om de vågar och vill. Och om de vill det eller kan det är för tidigt att svara på.

Jag hoppas att den nya regeringen i Enköping är HBTQ-vänlig, tillskillnad från den förra. Jag hoppas S står fast vid sin linje från när de satt i opposition och visar att de inte byter politik bara för att det nu är de som måste finansiera och genomföra politiken. Jag hoppas detta för att situationen i Enköping inte är HBTQ-vänlig och kommunen måste ta sitt ansvar. Jag hoppas det för att vi vet att andelen homo-, bisexuella ungdomar som blivit utsatta för våld är mer än dubbelt så hög gentemot heterosexuella och att varannan och att unga transpersoner mår betydligt mycket sämre än cispersoner p.ga. deras utsatthet, och för att Enköping inte på något sätt är ett undantag från dessa regler.

Jag menar att detta är en verklighet som Socialdemokraterna och Nystart Enköping måste ta på allvar. Jag menar att de måste inse hur utsatt en är som ung HBTQ-personer och hur otrygg skolan är. Därför hoppas jag innerligt att Socialdemokraterna står kvar på HBTQ-personers sida, och kämpar för HBTQ-personer nu när de har en möjlighet att genomföra politiken de än gång stödde – precis som att vi i V fortsätter leda arbetet för HBTQ-personers rättigheter här i Enköping

Om mitt nya uppdrag

Här i dagarna tillträdde jag som vänsterns representant i Upplevelsenämnde i egenskap av ersättare. Jag är exalterad över att tillträda mitt första offentliga förtroende uppdrag, och få vara en del av arbetet i upplevelsenämnde – antingen som konstruktiv motpart eller robust vänsteropposition.

Jag har stora förhoppningar på uppdraget i Upplevelsenämnden. Dels för att den styrande minoriteten har visat upp goda ambitioner nu i början av deras regering, genom att t.ex. vilja sänka kostnaden på kulturskolan, men också för att folket som ska sitta i nämnden är bra. Nämndens ordförande Jesper Englundh (S) är någon jag känner sen tidigare som konstruktiv politiker som är lätt att föra dialog med. Socialdemokraterna också andra bra ledamöter som Dabin Zarar (den enda under 20 i kommunfullmäktige nu) och Mats O Karlsson. Moderaternas Eva-Mi Einvall är en annan jag ser framemot att sitta med, då jag känner henne som en konstruktiv, ödmjuk och ambitiös politiker som jag säkert inte kommer hålla med alltid, men som jag absolut kan ha en bra diskussion och dialog med.

Något som tynger mig är det faktum att jag måste sitta med SDs ledamot, Kerstin Frantzén. Jag vet inte hurdan hon är. Jag hoppas hon är trevlig. Jag hoppas ännu mer på att hon är tyst. Det är även tråkigt att MP inte har platser då jag tror att kultur, idrott och fritid är områden vi är väldigt samstämmiga på. Tillsammans hade vi utgjort en bra vänsteropposition som hade kunnat vara en blåslampa för högre ambition hos S+NE regeringen i kommunen.

Arbetet i upplevelsenämnden kommer att vara tufft. Vi har ärvt många käpphästar från förra mandatperioden så som bowlingen, kulturskolan, badhuset och bachohallen. För mig kommer det vara viktigt att ha ett socialistiskt, feministiskt och funkisvänligt perspektiv här. Det betyder att lokalerna och verksamheten ska utformas på det sätt att vi inte exkluderar någon. Konståkningsklubben måste få bra tider precis som alla hockeyklubbar måste få det, bowlingen måste behållas för de äldre och funktionsnedsatta, taxorna och avgifterna måste vara så att alla har råd och lokalerna måste vara trygga för alla oavsett funktionalitet eller kön.

Men det finns också andra viktiga frågor. Hur fritidsverksamheten ska tillgängliggöras för landsbygden, och inte bara Enköpingsstad, är en viktig fråga. Detta var en fråga som var viktig för oss i Vänsterpartiet i valet. Bättre kvalité på fritidsverksamheten, genom mer resurser och fler anställda så att verksamheten kan expandera, är också viktigt, inte minst ur ett preventivt syfte utan också för att det är viktigt för barn och unga som inte kan vara hemma. Att lösa ungdomsrådsfrågan är också något vi måste ta tag i snart. Det är en fråga som är viktigt för mig personligen.

Jag förväntar mig inget annat än hårt arbete. Inte bara för att vi har många tuffa frågor att lösa, utan också för att vi i V kommer utgöra den enda feministiska och socialistiska oppositionen och därav de enda som kan presentera sådana lösningar. Men, jag förväntar mig också en konstruktiv ledning och höger opposition och att vi kan försöka nå samförstånd i stora frågor, samt samarbeta väl med varandra.

Ett vänster svar på bombhögern för ett oberoende starkt försvar

Under ett bra tag har nu en stor försvarsdebatt förts i Sverige. Vad som började som en diskussion om försvarets storlek och kapacitet har nu förvandlats till en diskussion om huruvida vi ska gå med i NATO. I denna diskussion har vi kunnat urskilja flera ståndpunkter, men framförallt har NATO-ivrarna och försvarshetsarna präglat debatten på ett synnerligt onyanserat, svulstigt och på ett sant bombhöger sätt. Inte minst blev det tydligt med försvarsinsats i skärgården.

Här skulle vi i vänstern kunna göra det lätt för oss och sätta oss på tvären, men jag menar att det är fel. Vad vi hellre ska göra är att lägga fram ett sansat svar som hävdar svensk suveränitet, neutralitet och stabilitet. Detta gör vi genom att plädera för ett starkt, modernt och alliansfritt försvar.

Kanske det främsta argumentet för ett starkt försvar är det att vi inte behöver binda oss till andra länder eller allianser. Sverige har varit mer eller mindre alliansfritt sedan Napoleonkrigen, något som har tjänat till våran trovärdighet runt om i världen och gett oss handlingsutrymmet att vara en stark internationell spelare. Att Sverige inte under Kalla kriget gav oss trovärdighet när vi fördömde USAs krig i Vietnam eller Sovjets intåg i Prag. Samma sak måste gälla nu.

Att rusta ned försvaret har lett till att vi krypande har närmat oss NATO. Det har bundit oss vid NATO och deras insatser. Det är inte förvånande. När Sverige förlorar försvarskraft men fortfarande är i behov av den så behöver vi hitta andra sätt att försvara oss, i detta fall NATO. Om vi vill fortsätta vara alliansfria i fred och neutrala i krig (som det heter) så behöver vi idag ett försvar som kan försvara Svenskt territorium och suveränitet.

Ett oberoende från NATO och dylikt möjliggör också för en oberoende, solidarisk och socialistisk utrikespolitik som hellre stödjer motståndsrörelser som kurderna som slåss mot IS/Daesh eller Polisario som slåss för ett fritt Västsharara. Att Sverige har möjlighet att göra det, i kombination med att fördöma när länder som USA eller Ryssland invaderar eller kränker andra länders suveränitet i kapitalets intresse möjliggör för en radikal, socialistisk utrikespolitik som många andra socialistiska rörelser har anammat som ideal.

Vidare måste vi erkänna att det idag finns hot omkring oss. Närmast ligger Ryssland ökade aggressivitet som troligtvis aldrig kommer per se riktas mot oss, men däremot kan riktas mot länder i vår närhet. Ett felsteg här är att gå med i NATO, hellre ska vi försöka vara en oberoende och stark, men dialogsökande, part i Östersjön och Nordeuropa som inte tolererar aggressivitet och kräkningar av länders suveränitet.

Däremot måste vi se försvaret som mer komplext än bara att hävda den territoriala suveräniteten. I en modern och globaliserad värld ser vi att kräkningar sker på andra sätt. Vi kan b.la. komma ihåg när Estland utsattes för en omfattande cyberattack 2007. Vad som är viktigt att observera här att dagens försvar inte kan se ut som gårdagens försvar, hur mycket den nostalgiska bombhögern än vill. 80-talet är förbi, dåtidens försvar är passé och Kalla krigets hot finns inte längre. Så enkelt är det.

Vad behöver då vårat försvar? Ja, dels behöver det som vi vet en materiell upprustning i form av nya vapen och system. Det behöver fler soldater. Det behöver gå tillbaka från ett insatsförsvars byggd på som yrkesarmé till ett försvar med allmän värnplikt som är tillför att hävda svensk suveränitet. Det behöver kunna möta moderna hot, samt mer ”klassiska” hot. Men, det behöver framförallt vara alliansfritt, vilket också innebär att Sverige ska sluta delta i NATO-ledda operationer samt vara extremt selektiva över vilka internationella insatser vi väljer att delta i.

Ett starkt försvar hävdar inte bara svenskt suveränitet, något vi alltid måste arbeta för, det garanterar också alliansfrihet. Det möjliggör vidare för Sverige att vara en aktör för fred och stabilitet i världen samtidigt som vi kan opponera oss mot kapitalismens förehavande i andra länder. Det öppnar helt enkelt upp för en solidarisk och socialistisk utrikespolitik. Därför behövs det idag en upprustning av försvaret, kanske inte till forna dagars storlek eller form, men ändock en upprustning.

Två av fem tummar för S och NEs budget

Häromdagen lade den nya Enköpings regeringen, Socialdemokraterna och Nystart Enköping, sin budget för Enköping. Även om budgeten i stora delar är bra och progressiv så verkar det mest vara en budget som rullar tillbaka vissa delar av Alliansens tidigare opopulära politik, petar på vissa saker men lämnar det mesta orört och med frågor hängandes.

Några av de saker som står ut som extremt bra är det faktum att projektet Boken kommer och att badvakterna tas tillbaka. Det var inte en dag för tidigt. Att S och NE också vill halvera kulturskolavgifterna är extremt glädjande. Att göra tillgång till kultur och utövandet av kultur till en fråga som inte är beroende av din klass, utan snarare ditt intresse, är ett bra förslag!

Vidare är förslaget om nollvision mot mobbing extremt glädjande. Denna ambition var en av mina första hjärtefrågor när jag började i ungdomsrådet. Däremot saknar jag konkreta förslag på hur. Det uttalade målet är alldeles utmärkt, men politiska mål måste också följas upp av politiska förslag.

Vidare lovar den nya regeringen att börja med att genomföra löneanalyser. Detta är bra. Grunden för varje framgångsrikt jämställdhetsarbete är goda underlag så vi vet vad vi måste göra. Däremot kan jag inte hjälpa att finna jämställdhetspolitiken aningens tafflig. Det är egentligen bara löneanalys som lovas, och det leder bara till underlag. Vi behöver konkret jämställhetspolitik. Ett exempel på ett sådant förslag skulle kunna varit Vänsterpartiets idé om ett jämställdhetsutskott. Vad jag däremot hoppas på nu är att löneanalyserna följs upp av en feministiskt lönepolitik som höjer kvinnodominerade samt låglöneyrkens löner.

Men, som jag sade så är detta ingen budget som rör om i grytan. Det är nämligen inte bara jämställdhetsområdet som är bristfälligt utan även skolan är bristfälligt. Trots vissa bra förslag och tillskjutna resurser så saknar jag det uttalade målet i budgeten om att anställda fler pedagoger och minska antalet elever per lärare. Istället kommer visionslösa pappersvändar idéer om en skolkommission som ska svara på frågor vi redan kan svara på. Vidare saknar jag stycken om bostadsmarknaden i Enköping och hur vi ska minska hyrorna, skapa mer ungdomsvänliga bostäder samt se till att soldaterna på regementet enklare kan få bostad, något jag förstått är ett problem idag.

Uppseendeväckande är att S och NE inte vill HBT-certifiera skolan. Detta måste jag säga förvånade mig eftersom Socialdemokraterna slogs hårt för detta när de satt i opposition. Om det är NE som tvingat bort det vet jag inte, men jag vet däremot att Anders Wickman, Nes kommunalråd, var en rigid motståndare till det. Utöver det är det också extremt ryggradslöst av S att vika sig i en sådan viktig fråga, om så är fallet.

Något som är uppseendeväckande är hur S och NE inte vill slopa delade turer och göra de på så sätt att den anställde själv väljer det. Istället vill de ”minska” delade turer. I vilken grad vet vi inte. Hur vet vi inte. Och när vet vi inte. Ett väldigt besynnerligt sätt att formulera mål på. Vidare är detta också en brist i deras jämställdhetspolitisk eftersom detta främst slår mot kvinnor.

Budgeten är på det stora hela helt okej. Två av fem tummar upp, för att tala i dagstidnings-termer. Däremot saknar jag svar på viktiga frågor som bostadsmarknaden, jag saknar visioner om färre elever per lärare, jag saknar svar på hur vi ska uppnå vår nollvision om mobbing och jag saknar progressivitet inom jämställdhet och HBT-området. Detta är allvarliga brister där S och NE antingen snart måste ge oss svar, eller möta hård kritik.

Ett jävla skit val som manar till kamp!

Och så var valet över. Klockan är strax efter 12 och vi vet nu hur resultaten ser ut för riksdag. För kommunen droppar fortfarande resultaten in. Det finns mycket att säga om valet. Även om vi i Vänsterpartiet har gjort en bra valrörelse, lyckats behålla vårat stöd trots att vi traditionellt sett alltid går tillbaka när S är i opposition, i Enköping synts väldigt mycket så skriver jag det här blogginlägget med en känsla i maggropen som bara kan beskrivas som ”jävla, jävla, jävla helvetets skit!”

Det finns många anledningar till att jag känner så. Dels är det att jag faktiskt är besviken över partiets valresultat. Nå, givetvis är jag stolt över vår valrörelse, över hur starka vi har varit, över allt engagemang som vi har lagt ned och hur hårt vi har arbetat men ändå känner jag att vi skulle ha fått bättre. I Sverige. I Enköping. Men 5.7% på riks är visserligen helt okej, men känns futtigt och svagt när många av oss hoppades att vi skulle få över 7%. Resultatet på ungefär 4.2% i Enköping (preliminärt för alla distrikt är inte färdigräknade) känns ännu mer futtigt. På detta betyder det att jag tyvärr inte heller blir invald i kommunfullmäktige, något jag verkligen hade hoppats på.

Men vad som gör mig mest ledsen, upprörd och arg är det faktum att SD har fått 13% till riksdagen och över 8% till kommunfullmäktige. Det betyder att ett parti vars rötter finns i den nazistiska vitmaktsrörelsen och den rasistiska populist-rörelse som fanns i Sverige under 80- och början av 90-talet nu idag stödjs av fler än var tionde Svensk. Det parti som idag har bytt ut stål hattade skor, armbindlar och bruna skjortor till polerade kostymskor, vita skjortor och slipsar men som fortfarande sprider rasistiskt hat på internet, mordhotar journalister och drar runt på Sveriges gator med järnrör är historiskt starka. Det är en förlust. Det är ett hot. Det är rent ut sagt fördjävligt.

Jag tänker inte ägna mycket av min tid eller förlustkänsla åt att gräva ned mig i att jag inte kommit in i kommunfullmäktige eller att mitt parti kunde gjort ett bättre val. Jag har ägnat nog med tid åt det nu, det finns viktigare saker för mig att tänka på nu. För några fjuttiga procentenheter där eller här och något mandat hit eller dit är irrelevant mot det faktum att rasisterna inte bara är kvar i vår riksdag, de är också starkare. Jag tänker inte acceptera det. Jag vägrar acceptera det. Den kampen mot detta parti och deras vedervärdiga ideologi, deras motbjudande människosyn och deras brutala strävan måste överordnas vår besvikelse över att vårat partis valresultat eller vår egna önskan om att få ett mandat. Det är totalt oviktigt i sitt sammanhang för när folk frågar mig om 30 år ”vad gjorde du då?” ska jag inte svara ”jag satt på mitt rum och grät över mitt partis resultat” vara mitt svar utan jag ska resolut kunna svara ”jag tog till kamp!”. För det är det som nu gäller.

Därför ger jag er i Enköping ett löfte nu. All den tid jag skulle ha lagt på att läsa på mig på handlingar, gå på möten och sätta mig in i teknikaliteter ska nu vigas till en sak och en sak bara; kampen mot SD. Jag lovar er att var än SD visar sitt fula tryne i Enköping så ska jag svara dem, var än de sprider sin propaganda ska jag möta dem och var än SD vinner mark så ska jag mota tillbaka dem. Och jag uppmanar er feminister, anti-rasister och demokratiälskare att göra detsamma. Det är endast tillsammans vi kan mot tillbaka SD och deras hat!

Så Enköpingsbor jag uppmanar er att sluta upp bakom kampen för ett feministiskt, anti-rasistiskt och tryggt Enköping! Oavsett partifärg, oavsett valresultat, oavsett livssituation, oavsett tidigare engagemang och oavsett tro för nu handlar det nu om att slå vakt om vårat Enköping! För jag tror att oavsett om du är liberal, socialist, feminist, socialdemokrat eller miljövän så vill vi alla se ett Enköping där du kan vara trygg, må bra och få vara öppen och fri. Detta måste vara det vi sluter samman för nu när vi möter det Sverigedemokratiska hotet med kärlek, solidaritet och enighet!

Senaste inläggen.