Blogg
Per Markus Risman
Kategori. jämlikhet

Därför kandiderar jag i Kyrkovalet

För fyra år sedan röstade jag för första gången. Det var i kyrkovalet 2013. Redan då var jag övertygad om att vi behövde ett samhälle där solidaritet, medmänsklighet och välfärd stod i fokus. Jag röstade därför då på Vänstern i Svenska Kyrkan (ViSK). Samma skäl som fick mig att rösta på ViSK då motivera mig att nu kandidera för ViSK i Kyrkovalet. Jag vill se ett mer solidariskt samhälle, där medmänsklighet och välfärd står i fokus. Och utan tvivel måste det också innefatta Svenska Kyrkan. Det handlar om att kyrkan ska vara en folkkyrka och att värna det kristna budskapet.

De senaste åren har samhället gjort flera viktiga framsteg. Feminismens positioner har flyttats fram och HBTQ-personer har fått stärkta rättigheter b.la. genom samkönade äktenskap. Dessa segrar innefattar inte bara, utan beror också i stor mån på Svenska Kyrkan. Kyrkan har varit en progressiv aktör i samhället, för solidaritet och med mänsklighet, och det måste fortsätta. Svenska kyrkan är idag en av de viktigaste aktörerna för flyktingar och migranters rättigheter i samhället. Kyrkan är också otroligt viktig för integrationen. Det är arbeten Svenska kyrkan måste fortsätta med, om vi vill ha ett solidariskt samhälle. Trots det finns det många idag som är emot det, och vill att Svenska kyrkan ska stänga sina dörrar för de i behov. Jag ser hellre en kyrka som tar sitt ansvar, bidrar till integration och värnar de i samhället som ingen annan värnar. Precis som Jesus i evangeliet gjorde.

De här konservativa krafterna vill också att präster ska få diskriminera. Det handlar om att präster ska få säga nej till att samkönade ska få gifta sig i kyrkan. De kallar det för samvetsfrihet för präster. Men precis som att en präst inte ska få säga nej till att begrava personer på grund av deras kön eller hudfärg ska inte en präst få lov att säga nej till äktenskap på grund av människors sexualitet. Samvetsfrihet, precis som att rör barnmorskors plikt att genomföra abort om de ska jobba som barnmorskor, ska även gälla präster.

Men kyrkans ansvar är större än människan idag. Kyrkorna står för ett otroligt stort kulturarv. Oavsett människors tro eller förhållande till kyrkan ska det vara öppet. Vackra kyrkor representerar en del av Sveriges historia, och den skall värnas.

Att jag kandiderar för ViSK handlar om att jag vill ha en kyrka som värnar människan, försvara samkönade äktenskap och garanterar att kulturarvet är tillgängligt för hela samhället. ViSK är den enda nomineringsgruppen som vill göra det. Kyrkan ska vara öppen för alla, och kyrkan skall ta sitt ansvar för att även samhället är det. Det är inte bara en central del i en folkkyrka, det är en central del i det kristna budskapet.

 

Oanständigt med lågt stöd till kvinnojouren

Igår uppmärksammades Kvinnojouren Gertrud, Enköpings kvinnojour, i Enköpings-posten. Artikeln tog grund i att i söndags var det Internationella kvinnodagen.

Jag är grymt imponerad av kvinnorjouren. Deras arbete är otroligt gediget, viktigt och essentiellt inte bara för kvinnorna som behöver hjälp, utan även för välfärdsstaten och Enköpings kommun. Det går inte att upprepa tillräckligt många gånger hur viktig kvinnojouren är, ord saknas.

Samtidigt finns det ett problem. Ett mörkt moln som hänger över kvinnojouren, men än mer över Enköpings kommuns och oss politikers goda samvete. Underfinansieringen av kvinnojouren. I artikeln berättar kvinnojourens heltidsanställda Felicia att de har tvingats neka ”extremt många” sökande. Samtidigt tvingas jouren höja sina avgifter för sitt skyddsboende, för att vi politiker inte höjt det ekonomiska bidraget trots att socialtjänsten hänvisar fler kvinnor till kvinnojouren.

Det skrämmande är att det ligger ett dolt budskap bakom denna underfinansiering. Trots att kvinnojouren är en essentiell del av välfärdsstaten, och en feministisk sådan, så tar staten inte sitt ansvar. Staten kan inte ens garantera skydd till kvinnor i behov av hjälp utan måste hänvisa till ideella krafter. Ställ detta i kontrast med att vi erbjuder hjälp till drogberoende, äldre och sjuka. Vad vi säger är att vi ska hjälpa de som är beroende eller som är för sjuka för att ta hand om sig själva, men att vi inte ska hjälpa kvinnor och barn som hotas till livet av män i sina liv. Vi säger att dessa kvinnor och barn spelar ingen roll överhuvudtaget. Det är vidrigt!

Vi måste ta ansvar för kvinnojourens verksamhet och ge dem vad de behöver för att kunna fungera ordentligt – speciellt om kommunen ska öka antalet personer vi skickar dit. Vi kan inte med heder och samvete i behåll säga att vi värnar välfärdsstaten om vi inte gör det! Dessutom är det extra viktigt för oss feminister att göra det. Första steget är att se till att de kan anställa en ny person. Men, vi måste också öka samverkan med jouren så fler bostäder blir tillgängliga för jouren. Det är det enda anständiga mot de utsatta, och essentiellt för en välfärdsstat som finns på riktigt och för alla!

Vad ska vi göra med tiggeriet i Enköping?

 

 

Runt om i Sverige sitter det tiggare på våra gator och torg. Det är ofta utmärglade människor som tigger för att kunna erbjuda sina barn skolgång eller viktig medicin. Att dessa tiggare finns i Enköping har nog inte gått någon förbi. Det kom som en chock för mig när jag första gången såg en tiggare i Enköping. Kunde det verkligen finnas här? Bland oss? Mitt ibland oss? På riktigt?! Men så är det och kommer nog fortsätta vara. Detta ställer oss dock inför en viktig fråga, vad ska vi göra?!

Jag vet att det nog finns några av er där ute i Enköping som vill att vi förbjuder tiggeri. Till er har jag bara en sak att säga: ”vad fan är fel på er?” Ni vill förbjuda mänskligt lidande, fattigdom. Ni sitter i era lägenheter, hus, kanske i era bilar eller på restauranger eller på pubar och vill förbjuda människor för att de har tvingats till något så förnedrande som tiggeri. Ni, som vill förbjuda tiggeri med argument som att de är brottslingar eller att de är ”för många” ställer inte bara upp på en rasistisk agenda, ni är rent ut sagt vidriga. För när dessa människor sträcker ut en hand av nöd, av fattigdom och ber om vår hjälp, om en så liten hjälp som några kronor så möter ni dem med ett slag i ansiktet.

Vi kan inte förbjuda tiggeri. Inte bara visar forskning att det inte faktiskt fungerar utan det skulle öka dessa personers utsatthet ännu mer. Vi måste nog inse att vi inte kommer bli av med tiggeriet på ett tag, och vi således måste gå in i ett damage control-läge, ett humant sådant. Det förlägger ett visst ansvar på staten, ett visst på kommunerna och ett visst på oss.

Men vad kan då Enköping göra? Det är mycket vi kan göra. Det första jag tror vi måste göra är att kartlägga tiggeriet i Enköping. Vilka är det som tigger? Var sover dem? Var får de deras mat ifrån? Hjälper de skyddsnät som redan finns eller behövs det mer? Utifrån detta måste vi lägga upp en plan, gärna i samarbete med civilsamhället och sociala myndigheter, för hur vi kan se till att dessa människor får trygghet och mat i magen. Vidare bör vi också anställa en form av samordnade för detta i kommunen, som ser till att vi agerar sammanhängande och får ut största möjliga mänskliga-mervärde som möjligt.

Men vi medborgare måste också agera. Antingen genom att ge pengar direkt till människorna som tigger eller genom olika organisationer. Dessutom tror jag att vårat engagemang i civilsamhället kommer betyda. Att vi ser till att mat och vatten delas ut till dem.

Det är viktigt att vi tar vårat ansvar i detta. På alla nivåer kan det göras mycket, inte minst i Enköping. Att vi tar vårat ansvar, lindrar lidandet istället för att förbjuda det är det viktigaste.

Läxfri skola kan vara det vi behöver

I morse kunde en se Rossana Dinamarca, utbildningspolitisktalesperson för Vänsterpartiet, debattera mot Jan Björklund, utbildningsminister, om läxor i skolan. Om ni inte tittat på debatten tycker jag att ni ska göra det. Ni hittar debatten här.

Mycket kan sägas om både debatten och om huruvida vi ska ha läxor eller inte, men en intressant sak kan vi ta fasta vid: vems ansvar är det att barnen lär sig? Att ha en situation som idag där mer och mer blir beroende på din föräldrars utbildning är en farlig utveckling. Detta är en utveckling som följer den generella utvecklingen i Svensk skola med ökade klyftor utifrån klass och ökad segregation, främst mellan vita och rasifierade (dvs icke-vita) barn. Och om det då är så att ca 80% av alla dagens läxor rör saker som lärarna inte hade tid att gå igenom så är vi i en väldigt speciell situation som kommer ha förödande konsekvenser. Att lägga ansvaret för lärandet på barns föräldrar, som inte nödvändigtvis ens har rätt utveckling, är inte den sortens skola vi vill ha. Hur kan vi förutsätta att ett barn, vars föräldrar kanske har ett annat modersmål än svenska, får den hjälp de behöver om t.ex. grammatik är bara befängt och okunnigt. Vi kan inte förutsätta att alla familjer har rätt kunskapsnivå för att hjälpa barn med lärande och läxor. Vi måste därför hitta ett sätt att utjämna den klyftan.

Att se till att mycket av de läxor som finns kan lösas i skolan är därför inte bara ett progressivt förslag, det är ett nödvändigt förslag! Hallstahammar visar tydligt vägen här, och det ska bli spännande att följa arbetet de kommer genomföra. Jag hoppas, utifrån resultaten i valet 2014, att Enköping kan följa Hallstahammars initiativ och lägga fokus på att skolarbete ska genomföras i hemmet, inte i skolan.

Vägen till en jämlik och rättvis skola, där alla barn får lika möjligheter och det stöd de behöver. Att prova en läxfri skola, utan att nödvändigtvis förbjuda hemarbete, tror jag är rätt väg framåt. Vi behöver ett alexanderhugg för att börja lösa problematiken med den ökade ojämlikheten i skolan. Enköping är inte på något sätt befriad eftersom detta är ett nationellt problem, och därför behöver vi samma alexanderhugg. Snabba, effektiva och vågade reformer kan mycket väl visa sig vara det svensk, och Enköpings, skola behöver.

Därför är det vår plikt att demonstrera mot SD

 

På senare tid har en smärre debatt av små och väldigt lika insändare förts i EPs debattsidor. Alla insändare har mer eller mindre kritiserat oss som demonstrerade mot SD och menar att vi lika gärna kan stanna hemma om vi inte håller med – detta är ju en demokrati!

Nog för att jag tycker demokrati-argumentet är ett otroligt komiskt motargument mot oss som demonstrerade mot Åkesson eftersom Enköpingsdemonstrationer antagligen var bland de mest lugna demonstrationerna som genomfördes mot Åkesson men det är också ett otroligt kortsiktigt argument. En demokrati kan inte enbart och endast grundas på principen att alla har rätt till att uttrycka sin åsikt. Detta är givetvis en av principerna, men det är inte de enda.

 

En annan princip är principen av att alla har rätt att säga emot någon. En demokrati kan inte bara bestå av att vi alla ställer oss upp en i taget och säger ”jag tycker…” och sen lämnar vi det där. Argumentation, motstånd och skilda åsikter som sätts mot varandra är ett naturligt inslag i demokratin. Att anordna en motdemonstration, vare sig det är mot Åkesson eller någon annan partiledare och deras parti, är således något som är demokratiskt. Kanske till och med kulmen av demokrati när det, som i Enköpings fall (och många andra städers), är ett folkligt vredesuttryck mot en politik och vision vi inte kan ställa upp på.

 

En tredjeprincip måste vara alla människors lika värde. Här kanske någon ställer sig frågorna ”varför är detta relevant?” och ”är inte SD lika mycket värda?” Låt mig försöka förklara hur jag tänker här. Jag menar att en demonstration mot ett parti, oavsett om den är tyst eller inte, inte kränker människors lika värde. Då kanske ni tänker att alla människor har rätt att uttrycka sig p.ga. människors lika värde och spontant så säger jag självfallet ja till det. Men nu kommer frågan in om varför detta är relevant. SD är nämligen ett parti som aktivt motarbetar aborträtten och många andra människors lika värde (invandrare, homosexuella, transpersoners osv.) och är sprungen ur en nynazistisk organisation (Bevara Sverige Svenskt). SDs politik kränker nämligen människors lika värde så pass att det inte bara är vår rätt att göra motstånd, det är vår demokratiska plikt!

 

Om vår demokrati vilar på idéen om människors lika värde måste också vårt försvar av denna princip utmynnas i att vi gör aktivt motstånd partier som SD. Givetvis betyder inte detta att våld är berättigat, annat än i självförsvar, men det betyder att vi har en plikt att demonstrera mot SD. Det handlar om att tydliggöra att SD är ett rasistiskt parti, vars medlemmar tycker att arbetslösheten är invandrares fel och som vill förbjuda burka i Sverige. Betyder detta att SD inte ska få organisera sig? Givetvis inte. Det betyder enbart att när de organiserar sig, så ska vi organisera oss.

 

Utifrån dessa principer, att det är kulmen av demokrati att uttrycka sina åsikter mot något, att den rätt som ger SD rätt att demonstrera ger oss rätten att demonstrera och principen om alla människors lika värde och att den principen faktiskt måste försvara anser jag utgör grunden för att ta kampen mot SD.

 

Därför demonstrerar jag idag

Idag kommer jag gå ut och demonstrera mot att Jimmie Åkesson kommer till Enköping. Det är jag inte ensam om, varken i Enköping eller i Sverige. Under hans besök i Nynäshamn och Norrtälje anordnas motdemonstrationer och tidigare har både ljudblockader och tysta demonstrationer använts mot honom. Samtliga motaktioner är värda lika mycket hyllningar, samtliga är en lika viktig del i kampen för ett människovärdigt samhälle. I Enköping har över 300 sagt att de ska komma på facebook och över 150 har sagt att de kanske kommer. Det är ett rungande gensvar som inte gör mig annat än förbannat stolt över att vara Enköpingsbo. Trots mycket gnäll från diverse personer som antingen inte vill ställa upp på demonstrationer p.ga. att jag är medlem i Vänsterpartiet eller inte tycker att vi ska möta Sverigedemokraterna så säger Enköping ifrån. Jag säger det igen: det gör mig förbannat stolt över att vara Enköpingsbo.

Jag tror att det vi måste inse är att detta inte längre är 2006 och att SD har kring 2% i opinionen. Tvärtom, SD sitter idag i riksdagen, de sitter med i Sveriges tv-soffor och nosar på 9% i opinionen. Vi kan inte tiga ihjäl detta. Oavsett om vi vill det eller inte så kommer SD få uppmärksamhet på egen kraft och då är det viktigt att vi som står upp för anti-rasism, feminism och solidaritet samt visar att vi är fler. Det är därför jag går ut idag och demonstrerar mot Åkesson.

Jag kommer inte demonstrera som politiker idag utan går ut som orolig vän, student och Enköpingsbo. Det här handlar om vår stad, mina vänners rätt till ett tryggt liv i Enköping men också min egna rätt till ett tryggt liv. Jag går alltså ut idag för att ta ställning för ett tryggt Enköping för alla, och gör därigenom aktivt motstånd mot Sverigedemokraternas ideologi och vision som enbart har plats för en identitet och typ av människa.

Mitt aktiva motstånd har tagit sig i uttryck att jag har dragit ihop ett alternativt utrymme mot SD. Jag har gjort detta för jag dels kände att ett alternativt rum var viktigt för mig så att jag kunde känna mig trygg, men även att en demonstration en bit bort skulle enklare bli en bred, folklig och kraftfull motdemonstration som funkar för Enköping. Men, i slutänden är all form av fredligt motstånd mot Åkesson rättfärdigat och nödvändigt.

För det handlar om att göra som i Enköping där vi skapar ett alternativt utrymme för att ta avstånd från Åkessons och SDs politik, att göra som i Uppsala där de genomför en ljudblockad för att hindra han från att höras, att göra som i Mariestad där de visar ryggen för att vi att vi inte lyssnar på han. Det handlar helt enkelt om att på varje sätt göra motstånd mot Åkessons politik, idé och arbete så att han förstår att 9% i opinionen inte innebär att 9% är med han, utan att 91% är emot han. Det handlar om att Åkesson ska förstå att Enköpings gator är våra och inte mina, eller hans. Det handlar om att det offentliga utrymmet har vi alla lika stor rätt till, oavsett, och att vi kräver vår rätt.

För jag vill nämligen inte se att den minoritet i samhället tillåts sätta agendan på det sättet att mina vänner som bär slöja inte kan känna sig trygg på vårt torg, att mina vänner som är trans ska undra om tvångssteriliseringarna kanske kommer tillbaka eller att jag själv ska undra om jag kommer få gifta mig i framtiden om SD får bestämma. Nej, jag vill se ett samhälle som är till för alla, ett samhälle som är i sin kärna feministiskt, anti-rasistiskt och solidariskt och därigenom tillgängligt, öppet och tryggt för alla. Denna enkla vattendelare skiljer mig från SD och därför går jag ut idag. Det finns en skiljelinje, i grundläggande människosyn och i grundläggande samhällssyn där ena sidan vill stänga gränsen för behövande, stoppa vård för behövande och hålla tillbaka utvecklingen medans andra sidan vill ta emot behövande från krigshärjade länder, göra vård till en rättighet för alla oavsett om du har rätt papper eller kommer som socialimmigrant från Rumänien och se till att allas rättigheter respekteras.

Så därför går jag ut idag. Jag går ut som orolig elev, Enköpingsbo och vän för att ta ställning för feminism, anti-rasism och solidaritet, och mot Åkessons politik. Och jag vet att vi är många för hela Sverige vaknar nu mot SD. Därför hoppas jag att alla som ens känner tillärmelsevis som jag i denna fråga gör ut och demonstrerar idag! Tillsynes kanske SD är många men vi är fler, och idag går vi ut och demonstrerar!

Diskriminering att inte bygga bowlinghall!

På senare tid så har vi i insändarsidorna i EP kunnat följa en rasande debatt om bowlinghallen. Föreningar, privatpersoner och engagerade har rest sig upp och förbannat kommunen för att de inte gör något så att bowlinghallen, och därigenom bowlingen, i Enköping kan fortsätta finnas. Det ter sig för mig att det inte bara finns en önskan och ett behov från många människor att bowlingen ska finnas utan att det också är en speciell grupp människor. Det är ofta människor med funktionsnedsättning. Det känns konstigt för mig att kommunen prioriterar sport för icke-funktionsnedsatta människor i form av fotbollsplaner, simhallar och isrinkar för flera miljoner kronor samtidigt som de rätt igenom vägrar en enda sporthall, bowlinghallen, för de funktionsnedsatta. Jag skulle vilja gå så långt att hävda att det rör sig om diskriminering.

Att kommunen tillhandahåller sporter och lag platser att öva och spela på är enbart rätt och riktigt. Det är bra för folkhälsan att folk spelar men vidare så ger det också många ett gott socialt sammanhang att finnas och agera i. Vidare så fångar också föreningarna som sysslar med detta upp barn som är utsatta och tillhandagår många barn och unga demokratisk utbildning genom föreningsaktivismens konst. Detta är en rättighet så vitt jag ser det, möjligheten att obehindrat kunna röra på sig, lära sig demokrati och umgås med människor i sådana sammanhang. Problemet är att kommunen i sitt agerande med bowlinghallen gör det till ett privilegium för de människor som inte är funktionsnedsatta. Genom att förneka äldre, rullstolsbundna eller t.ex. barn med autism denna föreningstillvaro som bidrar till så mycket gott för individen och samhället så blir det diskriminering. Att bygga en bowlinghall är således relevant ur ett icke-diskriminerings perspektiv.

För att vi ska ha en kommun där alla kan verka, bo och leva i så behöver vi en bowlinghall. När jag tittade på Westerlundskas särskolas utställning ”framtidstaden” så var en av sakerna de önskade sig en bowlinghall. När jag frågade eleverna om de brukade bowla där var svaret ja. Givetvis ska bowling inte bara vara den enda sporten vi erbjuder funktionsnedsatta men det måste vara en av de sporter vi erbjuder. Det är en lätt sport för den som har svårt att röra sig pga. reumatism eller andra funktionsnedsättningar.

Jag har därför svårt att svälja kommunens totala arrogans i denna fråga. Vi har råd med p-hus men inte en icke-diskriminerande fritid i Enköping. Sanslöst. Vedervärdigt. Upprörande. Att bygga en bowlinghall är en liten kostnad när jag ställer upp det mot var det betyder för dessa människor som i vanliga fall lever väldigt utsatt.

Därför tycker jag att vi ska bygga en bowlinghall. Vikten för mig att ha en icke-diskriminerande kommun som ser efter alla sina medborgare, funktionsnedsatta som fullt funktionella, är helt enkelt centralt för mig. Vi ska tillhandagå alla medborgare ett värdigt liv, och en värdig fritid. Det är helt enkelt vår plikt som politiker och folkets ombud!

Senaste inläggen.