Blogg
Per Markus Risman
Kategori. HBTQ

Därför kandiderar jag i Kyrkovalet

För fyra år sedan röstade jag för första gången. Det var i kyrkovalet 2013. Redan då var jag övertygad om att vi behövde ett samhälle där solidaritet, medmänsklighet och välfärd stod i fokus. Jag röstade därför då på Vänstern i Svenska Kyrkan (ViSK). Samma skäl som fick mig att rösta på ViSK då motivera mig att nu kandidera för ViSK i Kyrkovalet. Jag vill se ett mer solidariskt samhälle, där medmänsklighet och välfärd står i fokus. Och utan tvivel måste det också innefatta Svenska Kyrkan. Det handlar om att kyrkan ska vara en folkkyrka och att värna det kristna budskapet.

De senaste åren har samhället gjort flera viktiga framsteg. Feminismens positioner har flyttats fram och HBTQ-personer har fått stärkta rättigheter b.la. genom samkönade äktenskap. Dessa segrar innefattar inte bara, utan beror också i stor mån på Svenska Kyrkan. Kyrkan har varit en progressiv aktör i samhället, för solidaritet och med mänsklighet, och det måste fortsätta. Svenska kyrkan är idag en av de viktigaste aktörerna för flyktingar och migranters rättigheter i samhället. Kyrkan är också otroligt viktig för integrationen. Det är arbeten Svenska kyrkan måste fortsätta med, om vi vill ha ett solidariskt samhälle. Trots det finns det många idag som är emot det, och vill att Svenska kyrkan ska stänga sina dörrar för de i behov. Jag ser hellre en kyrka som tar sitt ansvar, bidrar till integration och värnar de i samhället som ingen annan värnar. Precis som Jesus i evangeliet gjorde.

De här konservativa krafterna vill också att präster ska få diskriminera. Det handlar om att präster ska få säga nej till att samkönade ska få gifta sig i kyrkan. De kallar det för samvetsfrihet för präster. Men precis som att en präst inte ska få säga nej till att begrava personer på grund av deras kön eller hudfärg ska inte en präst få lov att säga nej till äktenskap på grund av människors sexualitet. Samvetsfrihet, precis som att rör barnmorskors plikt att genomföra abort om de ska jobba som barnmorskor, ska även gälla präster.

Men kyrkans ansvar är större än människan idag. Kyrkorna står för ett otroligt stort kulturarv. Oavsett människors tro eller förhållande till kyrkan ska det vara öppet. Vackra kyrkor representerar en del av Sveriges historia, och den skall värnas.

Att jag kandiderar för ViSK handlar om att jag vill ha en kyrka som värnar människan, försvara samkönade äktenskap och garanterar att kulturarvet är tillgängligt för hela samhället. ViSK är den enda nomineringsgruppen som vill göra det. Kyrkan ska vara öppen för alla, och kyrkan skall ta sitt ansvar för att även samhället är det. Det är inte bara en central del i en folkkyrka, det är en central del i det kristna budskapet.

 

De högerextremas HBTQ-hat mot Enköping gör mig rädd

För några dagar sedan uppmärksammade Ena-Håbo Tidningen att en aktion hade genomförts mot Enköpings lasarett. Anledningen till det är att som första sjukhus i Sverige har Enköpings lasarett HBTQ-certifierats. Aktionen genomfördes av den våldsamma gruppen Nordisk Motståndsrörelse (NMR) som b.la. låg bakom attacken på Kärrtorp.

Attacken är skrämmande. Inte bara känner sig NMR berättigade att vandalisera ett sjukhus, de väljer att göra det för att de drivs av ett hat mot HBTQ-personer. Att tänka sig att dådet gjordes ungefär samtidigt som en terrorist döda 50 personer på en gaybar i Orlando gör det bara mer skrämmande. Det är svårt att inte tänka sig att steget från vad NMR gjorde till det terroristen i Orlando är oroväckande kort. Trots allt drivs de av samma hat mot HBTQ-personer.

Om en läser på NMR hemsida blir hatet mot HBTQ-personer smärtsamt uppenbart. Ofta framhävs homosexuella som perversa människor och transpersoner som psykiskt störda individer, och det som enar HBTQ-personer är deras avsaknad av människovärde och det hot de (eller vi bör jag väl skriva egentligen) utgör mot den vita, ariska rasen. Ord som ”avvikande sexualitet”, ”sexuella perversion” och ”homolobbyn” haglar oroväckande tät.

I kommentatorsfälten är det grövre och dådet i Orlando firades av nordfronts läsare med kommentarer som: ”Härligt! Polisen bekräftade nyss på http://www.wesh.com/nowcast att runt 20 är döda! Det innebär många barn som slipper antastas av dessa kräk, samt en minskning i spridningen av könssjukdomarna i området”, ”20 döda homofiler, hur går det med gärningsmannens HBTQ-certifiering? Ha ha ha, bögeri, bögera, bögeralla!” och ”53 bajspackare färre!”

När NMR uppmärksammade HBTQ-certifieringen av Enköpings lasarett framhävs det att HBTQ-certifieringen är korruption, hot uttrycks mot landstingets förvaltningsdirektör och hon kallas för sjuk i huvudet samtidigt som folk i fältet uppmuntrar till en aktion mot lasarettet. Någon menar också att HBTQ-certifiering legitimerar pedofili.

Att de högerextrema och nazisterna hatar HBTQ-personer och är beredd att ta till aktioner är inget nytt. Sedan 80-talet har nazismen i Sverige haft i genomsnitt ett mord om året på sitt samvete och en överrepresenterad grupp är just homosexuella. Efter ett uppmärksammat mord på en homosexuell man i början av 90-talet uttalade sig ledaren för det nazistiska Nordiska Rikspartiet Vera Oredsson som följande: ” Det var inget dåd, det var rengöring. Vi betraktar inte homosexuella som människor. De är avskum.” Den traditionen av att se på HBTQ-personer verka leva ännu.

För att tala klarspråk – det här gör mig rädd. Att det finns folk som hyllar terrordådet i Orlando, menar att homosexualitet är en perversion och som gjort det till ett korståg att hata och angripa HBTQ-personer är skrämmande. Att de vidare är beredda att göra aktioner mot HBTQ-personers framsteg i samhället finns skrämmer mig desto mer. Om du hyllar hatbrott och är beredd att vandalisera ett sjukhus för att det är HBTQ-certifierad är inte steget till homo- och transfobiskt våld långt. Att dessa människor finns i Enköping skrämmer mig än mer. Samma personer som tycker att Orlandoterroristen gjorde oss en tjänst och som kanske deltog i denna aktion kan jag möta på ICA, på tågstation när jag väntar på tåget eller en kväll ute. Vad kan hända då?

Att vandalisera ett sjukhus på grund av HBTQ-certifiering är illa nog. Att den utfördes av Sveriges mest våldsbejakande, HBTQ-hatande organisation är skrämmande. Det är som ett slag i magen att veta att dessa människor finns där ute, aktiva i min egen kommun. Det liksom suger ur all luft ur en när det går upp för en att dessa människor finns där ute och allt de drivs av är ett hat mot människor som mig – homosexuella, bisexuella, transpersoner och queers. Dessa människor betraktar mig trots allt inte som en människa, utan som ett djur inblandad i en större konspiration och anfall mot deras ariska ras. Jag är fienden, vi alla HBTQ-personer är fienden och därför blir det okej att vandalisera ett sjukhus och hylla mord och terrorbrott som dödar HBTQ-personer.

Jag hoppas att hatet aldrig vinner och att när det väl yttrar sig är det bara i form av vandalisering. Men hat kan lätt eskalera. Idéer blir lätt till handlingar. Därför ber jag till gud att vi aldrig låter det vinna och att vi står enade mot det. Speciellt efter terrordådet i Orlando önskar jag det. Det är svårt att inte vara rädd när vi ser samma hat här hemma som vi såg i Orlando. Men det blir lättare när vi står tillsammans.

 

Embla vår hjälte!

I dagens Ena-Håbo Tidningen (2015-02-28) så intervjuades 14-åriga Embla som nyligen kommit ut med pronomen hen och, viktigast, startat upp en RFSL ungdomsgrupp. Embla startade upp RFLSL ungdom för att när hen berättade för sin klass om sitt nya pronomen så möttes hen har hårt motstånd och ingen respekt från sina klasskamrater, något hen förståeligt tog hårt.

Jag kan inte ens börja förklara hur glad, stolt och peppad jag blir av Embla och att hen startat upp RFSL Ungdom. En RFSL Ungdomsgrupp var något jag behövde när jag var i Emblas ålder, och själv kom ut som homosexuell. Emblas agerande är inte bara ett föredöme, det är modigt och beundransvärt. Jag hyllar dig Embla för ditt mod!

Samtidigt blir jag så obeskrivligt upprörd och arg över att någon känner ett behov av att starta upp en RFSL Ungdomsgrupp för att de inte bemötts med den tillbörliga respekt för deras identitet de förtjänar. Det gör mig upprörd att sådant händer på Enköpings skolor. Det är också därför jag anser det så viktigt att vi HBT-certifierar skolan, så att vi har högre kompetens att bemöta och aktivt motarbeta, redan innan det händer, sådant som Embla råkade ut för. Detta aktualiserar kampen för HBTQ-personers rättigheter och trygghet i Enköping ytterligare.

Men Embla nöjer sig inte med RFSL Ungdom. I artikeln säger hen att hen vill ha ett Enköpings Pride, något jag själv önskat att ha men aldrig orkat ta tag i. Embla vill också anordna föreläsningar i Enköping. Vad som dock gjorde mig gladast var att Embla sade att hen ville ha HBTQ-kvällar på fritidsgårdarna, precis som vi har tjejkvällar. Detta tänker också Embla motionera om. Återigen föredömligt, modigt och beundransvärt!

Anledningen till att det gör mig så exalterad att Embla tänker lägga ett medborgarförslag om HBTQ-kvällar på fritidsgårdarna är för att det är ett ansvarsområde Upplevelsenämnden har ansvar för, en nämnd jag sitter i. Jag lovar Embla att vi i Vänsterpartiet kommer stödja henoms medborgarförslag.

Jag blir djupt imponerad av hur vis, smart och modig Embla är. Det är rent ut sagt häftigt att hen tar denna strid, för det är en strid. Tyvärr finns det fortfarande mycket HBTQ-fobi i Enköping, inte bara i skolorna, utan i Enköping i sin helhet och även i politiken. Jag hoppas att Embla får gehör och jag kommer göra allt för att Embla ska få gehör. Embla förtjänar att lyssna på, inte bara för att det hen säger är så himla viktigt, utan för att hen är så jävla smart!

Sist vill jag lyfta något Embla sade i sin artikel och det är vilken tur hen har haft som har haft vänner och familj som stött henom. Det är något jag själv också haft tur med. Vad som dock slog i hjärtat var när Embla påpekade att inte alla har det, men ändå behöver stöd. Och det sammanfattar allt det viktiga med att vi gör detta. Många unga HBTQ-personer behöver stöd, men får inte stöd av varken sin familj eller så kallade vänner. Då måste vi i kommunen erbjuda trygga miljöer för att få nya vänner. Det kan vara HBTQ-kvällar på en fritidsgård, men det också vara en HBT-certifierad skola. Hur det än tar sig i uttryck så är det p.ga. den anledning Embla säger av yttersta vikt att vi skapar trygga och säkra HBTQ-miljöer!

Är Enköpings sossarna fortfarande HBTQ-vänliga?

Vänsterpartiet fortsätter kampen för HBTQ-personer och vår trygghet i Enköping. Det var ett arbete vi började redan förra mandatperioden, och ett arbete vi nu fortsätter med samma ihärdighet som förra mandatperioden, och med samma profilfråga – HBT-certifiering av Enköpings skolor.

Förra mandatperioden vi lade motionen motsatte sig Alliansen och SD certifieringen på argument som att det var för dyrt eller att skolan redan gjorde detta. Vänsterpartiet med stöd av främst Socialdemokraterna men även Miljöpartiet menad att 700 000 spritt på ett par år inte var för dyrt, att skolorna inte gjorde detta och att frågan tryggheten för unga HBTQ-personer var för viktigt för att glömma bort. Magnus Ahlkvist (V) sade i kommunfullmäktige att vi måste lyssna på de utsatta HBTQ-ungdomarna. Jag skrev i Enköpings posten om hur det är att vara ung och bög i Enköpings skolor och utsattheten det innebar.

Nu har vi lagt motionen igen, med samma intentioner som förra gången. Jag hoppas, och tror gärna på, Socialdemokraternas stöd. Det finns dock ett krux. Anders Wikman, som vid den tidpunkten var med i Centerpartiet och vice ordförande för Utbildningsnämnden, motsatte sig motionen och ganska hårt. Under floskler av samarbete, som han aldrig gjorde allvar av trots att jag bjöd in till samtal, så menade han att skolan redan gjorde sitt uppdrag och hänvisade till skrivelser i skollagen. Detta trots att skollagen ska tolkas som ett ram- och måldokument medan HBT-certifiering ska ses som kompetenshöjning för att kunna efterleva skollagen.

Det finns absolut ingen anledning till att tro att Wikman har ändrat sig, vilket skulle betyda att NE troligtvis inte har en HBTQ-vänlig linje utan snarare en konservativ hållning. Detta skulle betyda att vi saknar en majoritet i kommunfullmäktige. Det är däremot inte helt otroligt att S kan förhandla eller pressa NE till att stödja vår motion, frågan är om de vågar och vill. Och om de vill det eller kan det är för tidigt att svara på.

Jag hoppas att den nya regeringen i Enköping är HBTQ-vänlig, tillskillnad från den förra. Jag hoppas S står fast vid sin linje från när de satt i opposition och visar att de inte byter politik bara för att det nu är de som måste finansiera och genomföra politiken. Jag hoppas detta för att situationen i Enköping inte är HBTQ-vänlig och kommunen måste ta sitt ansvar. Jag hoppas det för att vi vet att andelen homo-, bisexuella ungdomar som blivit utsatta för våld är mer än dubbelt så hög gentemot heterosexuella och att varannan och att unga transpersoner mår betydligt mycket sämre än cispersoner p.ga. deras utsatthet, och för att Enköping inte på något sätt är ett undantag från dessa regler.

Jag menar att detta är en verklighet som Socialdemokraterna och Nystart Enköping måste ta på allvar. Jag menar att de måste inse hur utsatt en är som ung HBTQ-personer och hur otrygg skolan är. Därför hoppas jag innerligt att Socialdemokraterna står kvar på HBTQ-personers sida, och kämpar för HBTQ-personer nu när de har en möjlighet att genomföra politiken de än gång stödde – precis som att vi i V fortsätter leda arbetet för HBTQ-personers rättigheter här i Enköping

Två av fem tummar för S och NEs budget

Häromdagen lade den nya Enköpings regeringen, Socialdemokraterna och Nystart Enköping, sin budget för Enköping. Även om budgeten i stora delar är bra och progressiv så verkar det mest vara en budget som rullar tillbaka vissa delar av Alliansens tidigare opopulära politik, petar på vissa saker men lämnar det mesta orört och med frågor hängandes.

Några av de saker som står ut som extremt bra är det faktum att projektet Boken kommer och att badvakterna tas tillbaka. Det var inte en dag för tidigt. Att S och NE också vill halvera kulturskolavgifterna är extremt glädjande. Att göra tillgång till kultur och utövandet av kultur till en fråga som inte är beroende av din klass, utan snarare ditt intresse, är ett bra förslag!

Vidare är förslaget om nollvision mot mobbing extremt glädjande. Denna ambition var en av mina första hjärtefrågor när jag började i ungdomsrådet. Däremot saknar jag konkreta förslag på hur. Det uttalade målet är alldeles utmärkt, men politiska mål måste också följas upp av politiska förslag.

Vidare lovar den nya regeringen att börja med att genomföra löneanalyser. Detta är bra. Grunden för varje framgångsrikt jämställdhetsarbete är goda underlag så vi vet vad vi måste göra. Däremot kan jag inte hjälpa att finna jämställdhetspolitiken aningens tafflig. Det är egentligen bara löneanalys som lovas, och det leder bara till underlag. Vi behöver konkret jämställhetspolitik. Ett exempel på ett sådant förslag skulle kunna varit Vänsterpartiets idé om ett jämställdhetsutskott. Vad jag däremot hoppas på nu är att löneanalyserna följs upp av en feministiskt lönepolitik som höjer kvinnodominerade samt låglöneyrkens löner.

Men, som jag sade så är detta ingen budget som rör om i grytan. Det är nämligen inte bara jämställdhetsområdet som är bristfälligt utan även skolan är bristfälligt. Trots vissa bra förslag och tillskjutna resurser så saknar jag det uttalade målet i budgeten om att anställda fler pedagoger och minska antalet elever per lärare. Istället kommer visionslösa pappersvändar idéer om en skolkommission som ska svara på frågor vi redan kan svara på. Vidare saknar jag stycken om bostadsmarknaden i Enköping och hur vi ska minska hyrorna, skapa mer ungdomsvänliga bostäder samt se till att soldaterna på regementet enklare kan få bostad, något jag förstått är ett problem idag.

Uppseendeväckande är att S och NE inte vill HBT-certifiera skolan. Detta måste jag säga förvånade mig eftersom Socialdemokraterna slogs hårt för detta när de satt i opposition. Om det är NE som tvingat bort det vet jag inte, men jag vet däremot att Anders Wickman, Nes kommunalråd, var en rigid motståndare till det. Utöver det är det också extremt ryggradslöst av S att vika sig i en sådan viktig fråga, om så är fallet.

Något som är uppseendeväckande är hur S och NE inte vill slopa delade turer och göra de på så sätt att den anställde själv väljer det. Istället vill de ”minska” delade turer. I vilken grad vet vi inte. Hur vet vi inte. Och när vet vi inte. Ett väldigt besynnerligt sätt att formulera mål på. Vidare är detta också en brist i deras jämställdhetspolitisk eftersom detta främst slår mot kvinnor.

Budgeten är på det stora hela helt okej. Två av fem tummar upp, för att tala i dagstidnings-termer. Däremot saknar jag svar på viktiga frågor som bostadsmarknaden, jag saknar visioner om färre elever per lärare, jag saknar svar på hur vi ska uppnå vår nollvision om mobbing och jag saknar progressivitet inom jämställdhet och HBT-området. Detta är allvarliga brister där S och NE antingen snart måste ge oss svar, eller möta hård kritik.

Allt jag ser är transfobi

I en krönika på aftonbladet skriver Åsa Linderborg om transfobin i vänster- och feministrörelsen. Diskussionen, som främst tar avstamp i uttalanden som Kajsa Ekis Ekman gjort, har under den senaste tiden rört upp många känslor, på båda sidor, och rasat i bloggar och på twitter.

Att många feminister och vänsteraktivister tar avstånd från Kajsa Ekis Ekman är rimligt. Hennes medvetna felköning av transpersoner samt extremt lama ursäkt och följaktiga angrepp på transaktivister, där hon avfärdar kritik som härskartekniker, är under all kritik. Speciellt när en tänker på att hon är en företrädare för vänsterrörelsen i Sverige. För någonstans tror jag att det är det vi måste tänka på här; det handlar om en företrädare för en bred rörelse och vilka som är våra företrädare säger något om oss.

Jag tror vi måste våga sätta krav på våra företrädare. Det är de som sätter agendan för oss väldigt ofta, ger idéer spridningar och tar debatten för oss. Att sätta krav på en högre moraliskt standard är inget orimligt. Tvärtom, det är självklart. Det handlar givetvis inte bara om Ekis Ekman, det handlar om alla våra företrädare. Det betyder inte hellre att vi ska vara obevekligt dogmatiska och vara totalt onådiga inför felsteg. Att folk gör fel är (tyvärr) något normalt, men när det följs av icke-ursäkter och angrepp på ens kritiker så har vi problem.

Mot mångas kritik av Ekis Ekman här många kontrat med att hon är en utmärkt företrädare som har extremt bra åsikter om annat. Och ja, det stämmer att hon är en skicklig retoriker i både tal och skrift samt en person med lysande intellekt. Ingen försöker ta Ekis Ekmans meriter ifrån henne. Men, vi försöker inte heller förminska hennes transfobi och exkludering, vilket hennes stödjare gör. Men vidare kan vi också undra vad för sorts rörelse det är när det bästa vi kan få fram rent intellektuellt är en transfob.

Men vad denna diskussion kanske främst har utvecklats till är en diskussion om den inneboende transfobin i vänsterrörelsen och feminism, samt hur utbredd och accepterad den är. För inte en sekund tror jag att vi hade tolererat om Daniel Suhonen hade i sin senaste bok skrivit extremt sexistiska saker om kvinnor i den socialdemokratiska rörelsen eller om Göran Greider i sina krönikor hade börjat anklaga rasifierade debattörer som pratar om rasismen i arbetarrörelsen för att syssla med härskartekniker. Men av någon anledning är transfobin undantaget i detta som bekräftar regeln.

Att så många försvarar på ett sådant passionerat och aggressivt sätt försvarat Ekis Ekman och den generella transfobin avslöjar något mörkt, ruttet och vedervärdigt med våran rörelse. Den avslöjar nämnda undantag, den avslöjar ett förtryck och en blindhet. I vår rörelse är transpersoner, deras liv och trygghet inte lika mycket värda. Det är i alla fall den enda förklaringen jag kan finna till att kritiken mot Ekis Ekman m.fl. jämförs med stalinism eller att folk blockar på twitter för att en kritiserar transfobi.

Vi måste ta tag i detta. Det är inte rimligt att vi offrar lysande aktivister och debattörer för en krönikor som vägrar ta ansvar för sina cis-privilegium. Det är inte heller rimligt att våran rörelse fortsätter vara en inskränkt, exkluderande och cissexistiskt sådan, allt för att försvara några få ledande figurer. Jag vill hellre se en öppen rörelse, med högt i tak, men utan att vi tolererar strukturellt förtryck. Just nu ser jag inte en sådan. Just nu ser jag bara massa transfobi.

Fem knäckfrågor för Helena och majoriteten

Enköping står inför en ny mandat period, med en ny regering och med ett nytt finanskommunalråd, Helena Proos. Den smygborgerliga regering som leds av Proos och Socialdemokraterna samt består av Folkpartiet och Nystart Enköping har flera pressande frågor de behöver ena sig om. Några av dessa frågor, så som skolpolitiken och simhallen, kommer vara svårlösliga och flera andra är tickande bomber som ligger och väntar.

För Proos så kommer det bli svårt att lösa dessa frågor på ett sådant sätt att alla blir nöjda samtidigt som det är faktiska förändringar. Varje snedsteg kommer vara en öppning åt både höger och vänster. Moderaterna kommer vara snabba på att kritisera hennes ledarskap och komma med egna alternativ, centerpartiet likaså. Samtidigt kommer Vänsterpartiet och Miljöpartiet stå redo med offensiva satsningar om majoritetens förslag saknar kraft.

Den första frågan är skolan. De senaste fyra åren har varit fyra förlorade år för eleverna, lärarna och Enköpings skola. Med stora nedskärningar, nedläggnings hotade skolor och flera varningsflaggor från skolorna så är skolan i behov av stora satsningar. Långa och hållbara sådana. Här står majoriteten inför ett stort dilemma. Frågan som hur vi ska lösa den långsiktiga finansieringen av skolan, vilka satsningar som ska göras inom skolan samt hur vi ska garantera en hög kvalité i skolan är frågor som måste lösas. Inom många av dessa frågor finns det stora oenigheter inom majoriteten.

Den andra frågan är investeringsfrågan. Efter åtta år av vanvård av lokaler i Enköping där skolan, simhallen, kulturskolan, p-huset och centrum samt flera lokaler vars underhåll har eftersatts så behövs det nu investeras. Även här finns stora klyftor att överbrygga inom majoriteten, där Nystart Enköpings hjärtefråga har varit stopp till b.la. p-huset och simhallen medan FP och S säger ja.

Den tredje frågan är arbetsförhållandena. Med låga löner, delade turer och deltidsfällor är kommunen idag en dålig arbetsgivare. Även om detta inte var en av de heta valfrågorna var det en valfråga där både Socialdemokraterna och Nystart Enköping förklarat att de vill att kommunen ska bli en bättre arbetsgivare. Men, Nystart Enköping vill som sagt hålla sig borta från skattehöjningar och då är frågan hur detta ska finansieras. Antingen måste några investeringar gå bort eller så får kommunens anställda stå fyra år till med tuffa arbetsvillkor.

Den fjärde frågan är bostadsfrågan. Det här är inte en fråga som märks så tydligt i Enköping. Det byggs mycket, men det byggs dyra lägenheter för medelklassen. De nya rekryterna, pensionärer och vi ungdomar har få alternativ och det lilla som byggts för oss har haft högt söktryck. Samtidigt behövs fler alternativ för äldre, som trygghetsboende, både i och utanför Enköpings stad. Detta kommer bli en hård nöt att knäcka. Om det inte löses är jag beredd att satsa pengar på att denna fråga kommer vara en valfråga nästa val. Inte bara för att det är en tryckande fråga i Enköping utan även för att den nationella debatten kommer spilla över till Enköping.

Den femte frågan är jämställdhets- och mångfaldsfrågan. Med den allt växande feministiska opinionen kommer konkreta reformer behöva genomföras i Enköping. Frågor som trygghet på stan, stängda lönegap och representation kan segla upp och behövas lösa. Också HBT-certifieringen är en fråga som kommer ligga kvar att koka. Folkpartiet har sagt blankt nej och sagt att de vill komma med en intern lösning, ett förslag de inte presenterat närmre. Samtidigt har ledande politiker, främst Anders Wickman, inom Nystart Enköping sagt blankt nej till HBT-certifiering även om de vill samtala om problemet. Detta i skarpt kontrast till Socialdemokraterna som sagt tydligt ja. Frågan är nu vem som kommer få stryka på foten.

Alla dessa frågor är viktiga frågor som behövs lösas. Om de inte löses eller börjar lösas kommer majoriteten att straffas, kanske i den grad att de förlorar makten nästa val. I Folkpartiets fall kan det till och med kosta dem deras plats i kommunfullmäktige, något vi såg hända med andra partier i detta val. Därför blir det intressant att se hur Helena kommer hantera detta. Bara att brygga över klyftan i majoriteten samtidigt som alla ska bli nöjda kommer bli en svår uppgift för Helena. Om det sedan ska försöka skapas breda lösningar så kommer det bli ännu svårare. Men en sak är säkert, de behövs lösas och det behövs breda lösningar.

Helena med majoriteten måste nu ta krafttag i dessa frågor om de vill ge Enköping en handlingskraftig regering. Om de inte gör det så står oppositionen redo på alla håll och kanter med egna förslag och svidande kritik. Samtidigt som lösningarna ska vara effektiva och konkreta så får det inte skapa osämja inom majoriteten. Det blir fem svåra områden och fyra jobbiga år för Helena och majoriteten.

Det jag är mest stolt över

Jag har varit engagerad i politiken i fyra år. Det har varit fyra roliga, hårda och extremt lärorika år. Jag hoppas också att detta bara är början. Däremot finns det vissa saker under mitt engagemang som sticker ut, saker som får mitt hjärta att slå ett extra slag när jag tänker tillbaka på det, saker som alltid lyckas påminna mig om varför jag gör detta. Jag vill gärna berätta om det.

En av de sakerna jag är mest stolt över är min början i politiken, ungdomsrådet. När jag tillträdde som ungdomsrådets ordförande var vi en liten organisation som gjorde inte mycket. Under 2 år lyckats jag och ungdomsrådets styrelse skapa ett av Sveriges största ungdomsråd, öka antalet medlemmar med 650% och bli en riktig politisk kraft. Jag lärde mig extremt mycket men framförallt så gav mig denna form av gräsrotsengagemang. Jag tror att om politikerna inte hade praktiskt taget lagt ned ungdomsrådet genom att minska budgeten med 80% så hade ungdomsrådet gett Enköping så otroligt mycket, vi började mycket bra som att ta bort aktiviteter som inte gav oss något och instifta saker som gav oss mer.

Den andra saken jag är mest stolt över ligger närmre i tiden. Att Enköping på mitt initiativ lyckades först mobilisera 150 personer till en stöddemonstration för Kärrtorp och sedan bara på fem dagar mobilisera över 300 för en anti-rasistisk och feministiskdemonstration för att skapa ett alternativt utrymme till SDs demonstration. Att jag två gånger hjälp Enköping till feministisk, anti-fascistisk och solidarisk mobilisering är jag så obeskrivligt stolt över. Att inte bara en gång, utan två gånger fått vara med och markera för ett bättre Enköping och titta ut över de underbara folkmassor av solidariska, kännande och goda människor som samlats för människors lika värde är overkligt. Jag blir så himla stolt. Jag blir så himla glad när jag tänker på det.

Den tredje och sista saken jag vill berätta om handlar om HBT-certifiering. Med stöd av Vänsterpartiet, som ställde upp när jag föreslog en sådan motion om HBT-certifiering, lyckades jag sätta HBT-certifiering på agendan. Genom att våga vara öppen och ärlig så kunde jag och Vänsterpartiet sätta HBTQ-personers situation på den dagspolitiska agendan. Det betyder mycket och får mig att känna mig (och detta kommer låta så otroligt löjlig) betydelsefull. Jag känner faktiskt att det inte bara gör skillnad för mig, utan även för andra. Och det betyder!

Trots att jag inte suttit i kommunfullmäktige eller i nämnder så känner jag faktiskt att jag lyckats påverka, om än bara lite. Jag är faktiskt stolt över det och jag hoppas att jag ska fortsätta få möjlighet för att göra skillnad, gärna i kommunfullmäktige. Jag har fått äran att göra skillnad nu, jag vill nu även göra det i kommunfullmäktige.

Allt ovanför är jag stolt över. Givetvis är jag stolt över mycket annat, jag är stolt över människorna jag arbetat med som hjälp mig och jag är stolt över det politiska lag Vänsterpartiet presenterar och vår politik. Men jag är även stolt över det jag gjort!

Fem feministiska förslag för jämställdhet!

Inför valet i Enköping är Vänsterpartiet det tydligaste feministiska partiet och som tydligast prioriterar jämställdheten. Detta syns inte bara genom att den feminism genomsyrar allt vi gör och alla våra förslag, det har också tagit sig i uttryck i att vi går fram med fem konkreta förslag för jämställdheten i kommunen. Dessa fem förslag tacklar några av de viktigaste jämställdhetsproblem vi har i Enköping idag och står i skarp kontrast till dagens jämställdhetpolitik som mest består av fluffiga dokument och vackra ord. Det är förslag som är seriösa, finansierade och skarpa.

Det första förslaget är att kommunen ska bli en jämställd arbetsgivare. Det är ingen hemlighet att ett av de största problem för jämställdhet är inom arbetet där kvinnodominerade yrken och kvinnor ofta har sämre arbetsförhållande, högre slitningar och lägre löner. Vi i Vänsterpartiet lägger fram feministiska förslag mot detta som gör att kommunen tar sitt ansvar. Det handlar om att höja lönerna i kvinnodominerade yrken, höra heltid till en rättighet i hela kommunen och slopa de delade turerna som finns i äldre vården. I kombination med våra välfärdsförslag som höjer antalet anställda i de kvinnodominerade yrkena så skapar detta avsevärt bättre arbetsförhållande för i kommunen!

Vårat andra förslag är att tillsätta ett jämställdhetsutskott! Vi gör detta för vi tror att det behövs en instans i kommunen som aktivt arbetar med och följer upp det arbetet som förs rörande jämställdhet och lika behandling. Ett sådant här utskott ser till att kommunen inte bara arbetar strategiskt och seriöst, utan också når målen!

Vårat tredje förslag är en HBT-certifiering av skola och all familjeverksamhet. Detta kanske först inte känns som ett klockrent jämställdhetsförslag men det är det! Detta förslag är sprungen ur en intersektionell* analys där vi vill öppna upp kommunens verksamhet framförallt för transkvinnor och lesbiska och bisexuella kvinnor. Väldigt ofta är dessa grupper marginaliserade i en verksamhet som maniskt kretsar kring den heteronormativa bilden av familjen; mamma, pappa, barn! Vi vill ändra detta och genom en HBT-certifiering skapar vi trygghet och garanterar trygghet för alla familjekonstellationer oavsett om du är homo, bi eller trans.

Det fjärde förslaget är ökad samverkan mellan kvinnojouren och socialtjänsten rörande bostäder. Detta är för att tillgängliggöra bostäder för våldsutsatta kvinnor som tvingats fly när behovet går upp. Det finns ett huvudsakligen oregelbundet krav på kvinnojouren och genom att socialen mer aktivt samverkar och har i uppdrag att göra det samt tillgängliggöra sina bostäder kan kvinnojouren i Enköping bättre erbjuda hjälp och stöd till kvinnor på flykt undan sina män.

Vårat femte och sista förslag är att återinföra den sociala investeringsfonden men med en jämställdhetspeng. Detta för att möjliggöra att kommunen snabbt kan sätta in pengar i punktinsatser där det behövs samt göra det flytande jämställdhetsarbetet mer flexibelt. På så sätt kan vi snabbt gå in och höja kunskaper där de behövs höjas, byta ut sexistiskt eller heteronormativt material där det behövs och möta skadliga och sexistiska attityder där de finns.

Dessa fem förslag är riktiga och feministiska förslag som skapar riktig och feministisk förändring för jämställdhet. Vi är allvarliga när vi säger att vi vill att Enköping ska bli jämställdhet och vi följer upp det med konkret politik. Jag är stolt över mitt partis feministiska politik och jag är stolt över att vi står i fronten för denna kamp i Enköping!

 

*Intersektionell betyder att en ser hur flera olika maktordningar samverkar. T.ex. hur ras och könsmaktsordningen samverkar för att göra icke-vita kvinnor extra utsatta eller hur klass och funktionalitet gör det ännu svårare för en funktionsnedsatt att hitta bostad.

När Folkpartiet ljuger

När jag idag i valstugan hamnade i munhugg med en folkpartistisk kandidat till kommunfullmäktige så påstod denna att jag ljög jag när menade att FP agerade bromskloss i HBTQ-arbetet i kommunen. När jag refererade till att FP röstat ned HBT-certifiering av skolan i kommunfullmäktige så menade han att FP gjorde det för att de ville ta ”bredare tag” om HBT-certifiering av kommunen. Visserligen, medgav jag, så ska vi HBT-certifiera hela kommunen men jag reserverade mig på punkten rörande att det skulle vara det som var skälet till att FP röstade emot. Jag tror snarare att anledningen var vad en folkpartist i bakgrunden stod och muttrade om, att det var för dyrt.

Jag har nu tittat på inspelningen av debatten. Inte på ett enda ställe i debatten säger Folkpartiets representant Jenny Gavelin att vi ska HBT-certifiera. Snarare säger hon tvärtom. Jag citerar: ”Men jag är också osäker på om det här är det enda sättet man kan gå. Jag tror vi kan jobba aktivt med de har frågorna på andra sätt också. Och det går att ta fram en egen modell för oss som inte kommer vara lika kostsamt som det här.” Rakt upp och ned, utan att nämna att vi ska HBT-certifiera hela kommunen, utan att nämna något om bredare tag så ratar FP idéen om HBT-certifiering och pratar om ”egna modeller”.

Folkpartiet, som traditionellt sett brukar vara bra på detta, är här i Enköping en bromskloss i HBTQ-arbetet, tillsammans med resten av Alliansen. På detta så står de nu och ljuger om anledningen för att få sig själva att framstå som mer HBT-vänliga. Varje vettig HBTQ-person och allierad till oss borde nog nu förstå vanvettet i att rösta på alliansen om vi vill ha en HBTQ-vänlig kommun.

Senaste inläggen.