Blogg
Per Markus Risman
Kategori. Demokrati

Fem personer som skulle göra ett bättre jobb än kungen

Jag är republikan. Det betyder att jag tror att vem som skall vara svenska folkets främsta och högsta representant i landet likväl som omvärlden är något som skall avgöras av folket. Inte av en familj. Därför ägnar jag stor tid åt att tänka hur ett sådant system skulle kunna funka. Kanske talmannen, som idag kan bli riksföreståndare, ska bli statschef eller kanske en president? Låt oss leka med tanken att vi får välja en president dock. Då finns det många spännande, kompetenta och roliga människor vi kan välja för att representera oss! Därför tänkte jag lista dem fem jag helst vill se efterträda kungen i ett demokratiskt valsystem.

  1. Maria Montazami. Realitystjärnan som charmat hela landet med hennes genuina, lite lätt borttappade och spontana sätt att vara. Enligt henne själv skickar hon redan julkort till halva Sverige. Bara det är ett plus i kanten! Och vem vill inte se henne sitta och charma Putin, Angela Merkel eller Drottning Elizabeth II? Med henne skulle vi få en riktig folklig ledare som hela svenska folket kan mysa med. Dessutom skulle hon bli ett bevis på att inte alla realitystjärnor som gått och blivit presidenter är rasister och dåliga!
  2. Pia Sundhage. En svensk sporthjälte som inte bara fotbollsfantasterna har koll på. Hon har tidigare gett Sverige bragder och skulle säkert med sina ledaregenskaper samt vana att coacha och vinna ge fler bragder till Sverige som president! Dessutom har hon tydliga ideal som rimmar väl med omvärldens bild av Sverige. Att hon är öppet homosexuell är också bra – det visar på svensk mångfald!
  3. Agnes Wold. När Hans Rosling gick hädan fyllde Agnes Wold snabbt det tomrummet han lämnade efter med bravur! Hon har snabbt blivit en frank sanningssägare som slaviskt följer fakta och rön. Och i tider av fake news, sannings relativism och desinformation skulle det vara skönt att ha en president som reder ut fakta. Och tänk vilken sensation om hon kunde reda ut frågetecknen för ledare som Trump! Agnes Wold är en stridbar professor som säkerligen skulle bli en stridbar president för Sveriges intressen.
  4. Gina Dirawi. Hon skulle vara de ungas kandidat! Ung, fräsch, karismatisk och rolig skulle hon bli en frisk fläkt i det annars så tråkiga och tjafsiga politiska Sverige samtidigt som hon skulle kunna visa att unga kan viss lyckas i politiken. Det är en viktig signal till alla de unga som idag inte litar på det politiska systemet. Och efter hennes insatser i SVT och Melodifestivalen vet vi att hon klarar att prestera under press och kan med säker hand leda Sverige genom viktiga processer – som att välja vår representant till Eurovision!
  5. Hans Rosling. Men vänta nu, ”är inte han död?” kanske du tänker. Ja det är han. Men kan Nordkorea välja en död president och vara en nekrokrati kan Sverige också! Hans Rosling representerar framtidsoptimism, ett humanitärt samhälle och ett bättre Sverige. Även från andra sidan gör hans budskap om ett samhälle som utvecklas positivt sig påmint. Han kanske inte har de bästa oddsen här, han är ju ändå död, men om vi ändå ska byta system så kan vi vara lite nytänkande! Är ändå inte döden bara en teknikalitet hos skatteverket?

Med så många spännande människor vi kan välja känner jag att vi i alla fall borde köra hårt. Med ett demokratiskt system att välja statschef kan vi själva välja vem vi vill ska representera oss och vad den personen ska stå för. Det är en uppfriskande jämfört med dagens etikettbundna, åsiktslösa och lite lätt gråa kungahus vi har. Och inget säger att en vald statschef måste vara en av våra mellanmjölks politiker. Det kan lika gärna vara diplomater, författare, forskare eller andra människors med rätt uppsättning kompetenser att vara en enande figur som representerar oss i omvärlden. Därför säger jag: republik nu!

Jämlikhetsdata – mer bojor av förföljelse än vingslag av jämlikhet

I slutet av förra veckan hade Vänsterpartiet kongress. Många bra beslut fattades både om politiken och valplattformen. Alla rapporter indikerar på tuffa, men sakliga och trevliga debatter. Värdigt ett socialist parti! Ett beslut är dock aningens speciellt – det om jämlikhetsdata. Nu vill partiet att staten ska samla data över din etnicitet, religion, sexualitet till och med om du väljer att bära trosor trots att du är man. Allt i den s.k. jämlikhetens namn.

Jämlikhetsdata går ut på att SCB ska samla in data om samtliga diskrimineringsgrunder. Statistik som kan spänna sig från allt ifrån hur många som t.ex. är judar till var alla bögar i Sverige bor eller vad inkomsten för funktionsnedsatta är kommer nu kunna samlas in av staten. Varför är det så fel? Vad är risken med det? Enkelt; det är personlig information. Med det kommer en risk att avslöja, identifiera och därigenom utsätta personer som på något sätt avviker från gängse norm i samhället. När vi samlar in den data möjliggör vi register över människor utifrån att de är romer, homosexuella, sikher eller något annat. En anmärkningsvärd risk.

Sverige har en historia under efterkrigstiden att inte samla in sådan data. Skälet är enkelt. Vi lärde oss av vad folk kan göra med den data. Dels av nazisttysklands hemska brott. Dels av våra egna snedsteg. Sverige har en historia av att sterilisera romer på grund av deras etnicitet, utradera den samiska identiteten och sterilisera funktionsnedsatta.

Säkerligen tänker många av er att det inte kommer ske igen. Och visst; inför vi det imorgon kommer vi nog inte börja jaga bögar eller fängsla muslimer. Självklart inte. Men blott att ha sådan data möjliggör att en framtida regim skulle kunna göra det. Med dagens extrema demagoger som reser sig från ingenstans i Frankrike, USA, Ungern och Polen ser vi politiska ledare är risken påtaglig. Om en sådan ledare reser sig i Sverige är vi ute på djupt vatten.

En än mer samtida risk att är registren skulle läcka. Tanken på vad som skulle hända om ryska hackers eller Nordisk Motståndsrörelse fick tag på information om vilka i samhället som är homosexuella eller var judar bor är bara det avskräckande nog. Även om det kanske känns otrolig så kan vi inte vara säkra nog.

Argumentet för jämlikhetsdata är att vi behöver information om människors levnadsstandard och liv utifrån variabler som sexualitet och etnicitet för att kunna skapa jämlikhet. Det stämmer visserligen. Men sådan data finns redan. Oberoende forskare har samlat sådan data i årtionde, och utifrån stränga regler om etik handhar informationen på ett ansvarsfullt sätt. Jag ser hellre att forskare som utgår från forskningsetik än tjänstemän som utgår från politiska beslut ansvarar för data om min sexualitet och min trosuppfattning.

Jämlikhetsdata i all sin ära. Men nej tack. När jag gör det ordet känner jag inte vingslagen av jämlikhet och solidaritet. Jag hör rasslet från bojor av utpekande och förföljelse. Mina kamrater menar väl; men de landar fel. Jämlikhetsdata är helt enkelt en för riskfylld väg när det finns bättre alternativ.

En sekulär skola måste värna elevens rätt att be

I dagarna rapporterades det att Westerlundska Gymnasiet, kommunens enda gymnasium, har infört ett böneförbud. Detta har anmälts till diskrimineringsombudsmannen av skolverket. Detta har i sin tur vålat en stor debatt i sociala medier och klyft kommentatorsfälten i två. Som socialistiskt politiker kan jag inte låta bli att ha en åsikt. Som praktiserande kristen kan jag verkligen inte låta bli att ha en åsikt.

Låt mig sammanfatta min utgångspunkt väldigt enkelt: som socialist och feminist tror jag på det sekulära samhället. Ett sekulärt samhälle innebär att religion eller människors trosuppfattningar inte är en statsangelägenhet, och att det offentliga inte är partisk för en viss religion. Det här kan te sig som självklart för många men det är värt att säga i denna fråga.

Det sekulära utgår från mänskliga rättigheter. Det handlar alltså om tron att alla människor, oavsett religion, har ett egenvärde och förståelsen för att alla människor således har en rätt att få ge lika mycket plats åt sin religion i det offentliga. När fallet inte är så kompromissas vissas människors existensrum i det offentliga, och vissa människor blir i effekt mer än andra. Det är vägen för intolerans och förtryck.

Om vi värnar det sekulära är det därför högst relevant att försvara rätten för elever att praktisera sin religion eller trosuppfattning i skolan. Givetvis betyder inte det att elever skall ha förtur till klassrum över undervisning. Det betyder också att jag sympatiserar att man i religiösa riter inte får tända ljus i skolan. Det finns en brandfara. Men att få be till sin gud är en självklarhet. En offentlig institution som skolan kan inte, ska inte och bör inte hindra utövandet av en religion. Det är ett övergrepp mot människors religionsfrihet och mänskliga rättigheter vilket bryter mot hela grunden för den sekulära staten. Den sekulära staten skall inte göra annat än att värna varje människas möjlighet att ge uttryck för sin tro för den sekulära staten skall inte göra annat än att värna mänskliga rättigheter.

Som kristen kan jag vittna om att religion är något mer än en fritidssyssla. Det är en identitetsmarkör, det säger något om vem jag är, mina värderingar och var jag kommer ifrån. Som alla identitetsmarkörer för det mening genom saker jag gör. För många av oss kristna är bönen det främsta uttrycket för vår kristnaidentitet. Att då kompromissa skolans utrymme för bön blir att kompromissa min identitet och gör att några blir mer inom skolans domän. Den sekulära staten gör alltså ett ingrepp i min religion och religiösa sedvänja, något som går emot FN:s konvention om mänskliga rättigheter. Den sekulära skolan blir inte mer sekulär och slutar värna mänskliga rättigheter. Därför stödjer jag helhjärtat varje elev och lärares rätt att be på skolan och få tillgång till lokaler för det.

Folket har nu makten över stattomten!

På måndagens kommunfullmäktige fattades beslutet att ge folket makten över vad som skall hända i stattomten. Detta gjordes i och med att det är nu allmännyttan (läs: dig som Enköpingsbo) som nu äger stattomten, genom att kommunen köper upp tomten. Ett efterlängtat beslut. Men, det gjordes än tydligare genom att vi i Vänsterpartiet drev igenom att kommunen nu ska påbörja en omfattande dialog med medborgarna om vad som skall anläggas i gropen som sedan skall villkora beslutet.

Enköping skall nu köpa stattomten för 11 miljoner kronor från Peab. Det är bra på många sätt. Peab har länge ägt stattomten och kontinuerligt misskött den, samtidigt som de försökt driva igenom vansinnes förslag om högvåningshus i en pittoresk stadskärna. Under alla de varv som Peab och tidigare styren drivit frågan har bara en tom grop gett centrum ett skamfilat utseende. Många har med allt rätt varit upprörda över detta. Nu åtgärdas dock detta genom köpet, vilket ger oss tillsammans möjligheten att ta ägandeskap över centrumutvecklingen.

Att vi tar ägandeskap över centrumutvecklingen är bra. Det betyder att vi kan styra den så att fler befinner sig i centrum, vilket gynnar småhandeln. Vidare kan det också ge besöksnäringen ett lyft i Enköping vilket kan skapa fler jobb, inte minst för unga och nyanlända. Det centrala är dock att folket nu bestämmer över centrum utvecklingen.

Viktigast är dock att kommunfullmäktige sagt tack vare Vänsterpartiet att folkets vilja nu skall stå i centrum. Inte på något sätt kan beslutet som fattas av kommunen om vad som skall finnas i gropen bli ett elfenbensbeslut. Vi politiker har nu åtagit oss att lyssna på medborgarna, och det måste innebära ansvaret att agera efter medborgarnas vilja.

Det är nu upp till bevis om kommunen kan inkludera alla grupper i denna dialog. Viktigt är det att unga hörs i dialogen för det är vi som kommer stå med vad som än anläggs eller byggs i stattomten längst. Vår demokratiska tilltro kan påverkas fundamentalt av hur kommunen genomför medborgardialogen.

Därför är jag glad att vi nu köper stattomten. Kommunen tar nu inte bara ansvar för centrumutvecklingen och jobbskapande, utan även demokrati. Det är ett positivt steg för Enköpings kommun som minst sagt bådar gott!

 

Ur askan av Brexit kan vi bygga ett nytt Europa

I modern tid har två sorters Europa funnits. Ett Europa dominerat av isolationism och där varje land såg till sig själv och bara sig själv. Det Europa slutade i brand. Efter andra världskriget, och i synnerhet efter kalla kriget, har ett nytt Europa framträtt. Detta Europa domineras av den ekonomiska elitens allt mer globala intressen och handel. Även om detta Europa kanske inte slutar i brand har resultatet varit mindre demokrati och en folklig vrede mot makten som centraliserats i Bryssels stängda rum. I och med Brexit öppnar sig dock möjligheten för ett nytt Europa. Ett Europa vars karaktär inte är av den isolering och fiendskap som Europa var innan EU men ej heller vars karaktär byggs på profit före allt, utan istället har en karaktär av solidaritet, samhörighet och demokrati. Detta Europa måste vara det vi progressiva EU-motståndare talar om.

Folk som Nigel Farage och Boris Johnsson i Storbritannien och Jimmy Åkesson i Sverige lever på en reaktionär dröm. Deras Europa är stängda gränser, nationalism och tillbaka till det glada 20-talet. Det är inte en hållbar värld, eller ett hållbart Europa. Det är däremot inte det enda alternativet till EU. Många av oss EU-motståndare har vänt oss mot EU för att vi ser att när allt mer makt läggs i kommissionens tjänstemäns händer, framtiden för nationer avgörs av finansministrar bakom lyckta dörrar och mänskliga rättigheter ignoreras av männen med makt i Bryssel så bidrar inte det heller till en hållbar värld, och inte för att vi gillar stängda gränser. Vår idé är inte ett EU av 28 stängda länder, utan ett Europa av 44 solidariska länder. Som EU är idag går det inte att skapa. Vi måste därför rasera det vi har för att bygga något nytt.

EU idag är en odemokratisk superstruktur. EUs relation med gemene man karakteriseras av en klyfta fylld med tjänstemannamakt, byråkrati och förhandlingar bakom stängda dörrar. Resultatet av det har blivit att EU har kunnat köra över regeringar och folkvalda beslut. Inte minst blev det tydligt i Greklands fall där EUs finansministrar mot folkets vilja tvingade fram nedskärningar. Samtidigt har EU skapat en kroniskt svag arbetarrörelse genom att möjliggöra företag att utnyttja billigare och icke-ansluten fackliga arbetare från Östeuropa. Inte minst har det blivit tydligt i Sverige med polacker som kör truck på våra vägar utan att vila i över 12 timmar. Samtidigt hindrar EU Sverige från att förbjuda bemanningsföretag. I Lissabonfördraget är varje medlemsstat tvingad till att föra en ekonomisk politik för privatisering och låga skatter för företag. Samtidigt reser EU murar mot flyktingar och betalar Erdogan i Turkiet för att med vapen upprätthålla murarna, alltmedan barn och kurder mördas av hans regim. På detta ignorerar EU mänskliga rättigheter i sina handelsavtal för att företagens profit är viktigare. Att påstå att EU lider av ett demokratiskt underskott är bara förnamnet. Problemen är massiva.

Att tro att en reaktionär och konservativ dröm kan lösa problemen är naivt. Högerns motståndare till EU har nämligen också intresse av att fortsätta se ökade klassklyftor och en svag arbetarrörelse så att löner kan sänkas. De har inget intresse av en solidarisk flyktingpolitik eller mänskliga rättigheter före profit. Bara vi socialister, feminister och antirasister har intresset av det.

Vi socialister, feminister och antirasister borde därför ta tillfället i akt nu och ta ledningen i den EU-skeptiska våg som kommer så den inte kidnappas av högerextrema män i kostym som utnyttjar folkets missnöje med EUs påtvingade nedskärningar, otrygga arbetsmarknad och ointresse för mänskliga rättigheter. Vi kan nämligen skapa ett progressivt EU-motstånd där vi talar om hur vi bygger ett starkare och socialt Europa. Vi kan prata om de två Europa som existerat i modern tid, och hur vi nu vill skapa ett tredje, solidariskt, medmänskligt Europa. Vår vision är ett Europa med fri rörlighet, där arbetare stärks samt får mer makt och där vi agerar för mänskliga rättigheter.

Jag hoppas därför att vi till vänster tar ledartröjan nu och bygger en progressiv folkrörelse. Gör vi det kan vi skapa en bättre värld som vi alla förtjänar, samtidigt som vi motar tillbaka de högerextrema och fascistiska krafter som växt i Europa och Sverige. Jag skulle till och med påstå att det är vår plikt att som samhällets riktigt radikala element att leda EU-motståndet. Vi har nämligen allt att vinna, och inget att förlora.

 

SD är helt utan skam

Idag skriver EP om att SD vägrar betala ut en skuld till Lena Ericsson, ledamot i socialnämnden och avhoppad Sverigedemokrat, såvida hon inte avgår från sin post. Lars Franzén, gruppledare och ordförande, menar det att reglerna för ersättning har ändrats sedan förra året vilket gör att Ericsson inte längre har rätt till ersättning. Om det egentligen är att det är ersättningsreglerna i SD Enköping eller om det är Ericssons ändrat partitillhörighet som är gisslet här kan jag endast spekulera i, men läglig ändring av ersättningsregler är det allt.

SDs förfarande är under all kritik, och okunnigt nog att det nästan blir tragikomiskt. För inte bara uppvisar SD här en flagrant bristande respekt inför demokratisk etikett och värderingar, de uppvisar även en bristande förståelse för hur svensk demokrati fungerar. För som det påpekas i artikeln så är det inte SD som tillsätter nämndledamöter, det gör kommunfullmäktige – vår riksdag! Att SD då via maffialiknande metoder försöker tvinga fram en avgång visar att de för det första inte respekterar Enköpings högsta folkvalda församling, och för det andra anser sig stå över demokratins spelregler! Att ett folkvald parti anser sig stå över demokratin är så pass utan sans och reson att jag saknar ord. Helt utan skam försöker SD tvinga bort Ericsson trots att hon är demokratiskt vald.

Jag kan inte låta bli dock att finna det komiskt att Sverigedemokraterna som påstår sig stå upp för svenska värderingar nu kör över de mest svenska av alla värderingar – demokratiska värderingar! Det är en intressant dubbelmoral som jag tror många kommer reagera på.

Men samtidigt är inte SDs agerande förvånande. Vi pratar ändå om ett parti med rötter i den nynazistiska rörelsen på 90-talet. Antidemokrati sitter i SDs DNA och det är ofrånkomligt. Det här är bara en i raden av bevis för detta. Att SD Uppsala län via mobbing, lögner och fult spel tvingade ut Ericsson med flera från SD Enköping är också ett bevis för den odemokratiska attityd som härskar inom SD. Däremot är det högst oroande att de börjar gå utanför sitt egna partis gränser. Problemet för svensk demokrati blir betydligt större då.

Samtidigt ska vi inte glömma bort att SD Enköpings nya ledare, Lars Frantzén, tillhör Pavel Gamov, distriktsordförande för SD Uppsala län, fålla. Gamov har tidigare skrivit för den högerextrema tidningen Nationella Idag som tillhörde Nationaldemokraterna, ett smygnazistiskt parti som gjorde sig känt för att ha anfallit Stockholm Pride, ha koppling till nazistiska grupperingar och de grövsta formerna av rasbiologi. Gamov har krönt detta genom att öppet säga sig vilja avskaffa de andra partierna. Vidare har han angripit f.d. FN-experten och Röda korset ordförande juristen Peter Nobel när han talade om rasism, svensk lagstiftning och FN:s konvention för mänskliga rättigheter i Uppsala kommunfullmäktige med att han sysslar med propaganda. Ett intressant sätt att förhålla sig till FN:s konvention för mänskliga rättigheter. Att Gamovs ogenerade förakt för demokrati och mänskliga rättigheter skulle smitta av sig på Frantzén, som själv sagt de mest upprörande sakerna i kommunfullmäktige, och därigenom SD Enköping är knappast förvånande.

Det kanske är därför SD ogenerat och helt utan skam kan göra något så här  uppseendeväckande. För oss som står upp för demokratiska värden och principer är det här uppenbart ett angrepp på demokratin och de flesta, hur lite eller hur mycket demokratiska de än är, håller nog med oss i det. Bara i ett sinne där en antidemokratisk disposition är allena rådande kan detta inte bara vara okej, utan helt okontroversiellt. En måste vara antidemokrat för att kunna göra något som det här.

SDs utpressning är minst sagt chockerande, men inte förvånande. Det är tvärtom symptomatiskt för SD då dessa attityder av antidemokrati och förakt för demokratiska principer och människors lika värde ligger djupt inbäddat i deras DNA. SD är ett antidemokratiskt parti och det här tjänar bara att visa på det.

Folkomrösta om stattomten!

Få frågor i Enköping väcker så mycket känslor, berör så många och skapar så hätsk debatt som stattomten, aka gropen, aka stadshotellet, aka Enköpings största politiska misslyckande och det är förståeligt. Gropen har länge varit ett ögonsår för medborgarna och en styggelse i Enköpings politiska liv. Jag tror dock att vi politiker har misslyckats med förstå hur detta egentligen har påverkat Enköpings medborgare i denna fråga. Istället för att lyssna på medborgarna har den politiska ledningen i kommunen stressat fram en medborgardialog som knappt kommer skrapa på ytan och sådant skapar frustration. När medborgare inte ser att vi politiker bryr oss om deras åsikter blir medborgare med all rätt upprörda och förlorar förtroende inte bara för oss politiker, utan även demokratin i sin helhet.

Jag tror därför att vi politiker nu måste skärpa oss och det finns bara ett sätt för oss att visa att vi faktiskt bryr oss om vad Enköpings medborgare tycker och det är en folkomröstning. Förslagen för denna omröstning kan se ut på flera olika sätt. Vi kan låta medborgare ta fram olika förslag som det sedan röstas om, eller så går det att göra enklare som en ja och nej-fråga till om ett tiovåningshus skall byggas på tomten, som nu är förslaget. Det viktiga är att Enköpings medborgare får en definitiv sak att säga till om och att medborgarnas åsikt blir verklighet.

För att göra detta rätt kan vi politiker inte fatta beslut i våra elfenbenstorn. Det måste ta stopp. Allt för ofta sitter på i våra bubblor, på våra möten och fattar beslut om människors liv, vardag och framtid och stattomten är en lysande fråga som exemplifierar detta. Vi måste skärpa oss och första steget är en folkomröstning för vad som skall hända med stattomten. Så enkelt är det.

Tre förslag på vad som kan göras på stattomten

På senaste tiden har frågan om stattomten, aka gropen, aka stadshotellet, aka Enköpings största politiska misslyckande varit uppe. Jag har själv bloggat om det och som bekant är jag av åsikten att kommunen ska ta tillbaka marken, hindra mastodontbygget som tiovåningshuset innebär och bygga något som bättre främjar Enköpings tillväxt och bejakar Enköpings medborgares vilja. Fördelen med om kommunen gör det är att vi kan ta bort vinstkravet som drivkraft och istället gå efter medborgarkraven.

Jag tänkte i detta blogginlägg ge tre förslag på vad som kan byggas där istället och jag hoppas att dessa förslag skall kunna utgöra en grund för en diskussion om vad Enköping kommun skulle kunna göra på stattomten istället för det liggande förslaget på tiovåningshus.

  1. Bygg bostäder! Och kanske framförallt ungdomsbostäder, något som desperat behövs i Enköping. Trots att bostadsbyggande är dyrt skulle Enköpings kommun, som ägare av EHB, kunna minska vinst- och soliditetskraven på bolagen och på så sätt få ned hyrorna. Vidare finns det många nya intressanta byggsätt som sänker kostnaderna drastiskt, b.la. det s.k. modulbygget som nu provas i Stockholm. Genom att ta över marken öppnas det upp för att kunna bygga billiga bostäder för Enköpings unga samt delta i nya spännande projekt.
  2. Anlägg en ny park! Eftersom jag sitter i den nämnd som både har ansvar för parker, kultur och turism så vet jag vilket otroligt varumärke Enköpings parker är och vilket mervärde det skapar för Enköping i form av vackrare stadsbild och jobb inom turistbranschen. Jag vet också att trots att vi är starka inom parkområdet så finns det fortfarande potential. Framförallt skulle vi behöva bättre arbeta in parkerna i stadsbilden och innerkärnan. En park i centrum, kanske ihopkopplat med Westerlundska gården. Flera spännande saker skulle kunna göras med den parken och det skulle också kunna bli ett nav för konserter i centrum. Det skulle också otvivelaktigt leda till att fler besöker torget när stadsbilden blir mer välkomnande och skönare, något som skulle stärka småhandeln kring torget och skapa mer jobb!
  3. Bygg ett medborgarkontor! Ett stort problem i Enköping är att det är svårt att på ett tillgänligt sätt få tag på kommuntjänstemän. Idag är kommunhuset spärrat av passerkortskrav vilket försvårar för medborgare att kunna gå in och ställa frågor om allt från bygglov, till skolval till SFI. Även företagare har vittnat om denna svårighet och problemen det skapar. Ett medborgarhus där kommuninvånare enkelt kan gå in och ställa frågor till tjänstemän, få information om relevanta frågor samt som aktivt arbetar med medborgardialog och demokrati i centrum för staden skulle innehålla explosiv potential för Enköpings utveckling.

Ett fjärde alternativ är att en tävling utlyses där medborgarna får föreslå vad som skall plockas fram och sedan rösta om det, förslagsvis i en folkomröstning. Det skulle visa att vi politiker tar Enköpings medborgare på allvar och tydligt förankra stattomtens framtid i medborgarnas händer!

Reflektioner från samtal med medborgare

För ett par dagar sedan hade jag min första medborgardialog någonsin. Det var med kulturföreningar rörande det kulturpolitiska programmet som nu plockas fram i kommunen. Det finns mycket som kan sägas om den medborgardialogen och ungefär bara gott. Inte bara var det roligt att få göra något nytt, det var också lärorikt. Och det är tack vare att medborgardialogen var så bra och att jag lärde mig mycket som jag tar med mig tre punkter från dialogen som vi politiker kan fixa och som skulle innebära en drastisk förbättrad situation för kulturlivet, kulturutövare och medborgarna i den här kommunen.

Det första är reformerat bidragsystem. Detta var något som efterfrågades och det som framhävdes var att ett system som bättre var anpassat efter kulturföreningars behov skulle möjliggöra fler föreningar att göra mer saker. Det skulle innebära fler konserter, mer konstvisningar och ökat utbud för barn och ungdomar att ta del av. Otvivelaktigt en lätt sak som kan göras och som inte ens nödvändigtvis skulle innebära en ökad kostnad. Däremot skulle ett reformerat system med ett ökat bidrag ge ännu större effekt.

Det andra är ett lokalproblem. Detta handlar om lokaler som möjliggör alltifrån möten till konserter eller visningar. Här framhävdes det att kommunen borde äga sina egna lokaler, något jag verkligen håller med om, och att kulturlivet straffas när vi säljer ut kommunens lokaler. Här framträder Vänsterpartiets vallöfte om allaktivitetshus i kransorterna men något som också framhärdades var ett medborgarhus i stan där konsertsalar finns. Det låter spännande och kulturhuset Joar som strax skall dras igång är väldigt aktuellt här.

En tredje sak som verkar behövas är en föreningslots som dels kan underlätta nätverkande mellan föreningar, tillgängliggöra olika former av bidrag från riks- och EU-nivå genom att informera om dem och hur en söker de samt stödja föreningar med kunskap och råd i deras engagemang. En föreningslots skulle göra en reell skillnad för kulturföreningarna i kommunen och skapa fler hållbara föreningar som ger Enköpings invånare ett bättre kulturliv.

Efter medborgardialogen känner jag mig optimistisk för framtiden. Det finns ett otroligt engagemang och driv i dess föreningar som kommer berika Enköping på så många sätt, genom ett rikare kulturliv, ökad integration och ett mer vitalt föreningsliv. Men det faller på oss politiker att underlätta detta, bygga en infrastruktur som fungerar för kulturen och föreningar och ha idel öra för föreningarnas behov. Gör vi detta vet jag att kulturen kan få en mer framträdande roll i Enköping, skapa ett bättre liv för Enköpings invånare och bli ett driv för tillväxt.

Politikervurm för PEAB – en pinsam styggelse

”Staten och kapitalet, sitter i samma båt!” Så sjöng proggbandet Blå Tåget för flera år sedan. Många av er känner nog igen det. Dels den faktiska texten men också vad de sjunger om. Inte minst går den att känna igen nu i Enköping i den diskussion som vecklar ut sig framför oss om stattomten, aka gropen, aka stadshotellet, aka Enköpings största politiska misslyckande. För just nu sitter Enköpings politiker och PEAB i samma båt och Enköpings politiker ror så hårt att svetten den lackar – mot en gråkoloss till tiovåningshus.

För flera år sedan köpte PEAB upp stadshotellet, med annan tomt, för en billig peng mot löftet att de skulle renovera stadshotellet. Det var en överenskommelse där PEAB absolut var en vinnare. Trots denna överenskommelse svängde det snabbt och snart ville PEAB riva Stadshotellet för att kunna bygga nytt. Och trots hårt motstånd fick de som de ville. Och nu vill de bygga tiovåningshus för att kunna maximera sina vinster.

Det var tack vare Enköpings politikers undfallenhet som Stadshotellet kunde rivas. Det var ett kulturhistoriskt och politiskt nederlag. Frågan är nu om samma undfallenhet kommer låta PEAB slå upp ett tiovåningshus trots att det kommer göra mer skada än nytta. Och det ser ut som så när partier tävlar i vilka som kan fjäska mest för PEAB. Först kom Socialdemokraterna och Nystart Enköping med förslag på tiovåningshus, något som snabbt kontrades av Miljöpartiet med markbyte som innebär att vi får ett höghus på torget! MP vill ge bort attraktiv och dyr mark till PEAB helt enkelt.

Det finns många argumentet mot tio våningshus vid torget. Dels skulle det så markant bryta mot stadsbilden att staden helt enkelt förlorar i attraktivitet. Den unika stadsbilden som en grön parkstad nära Mälaren Enköping har är ett varumärke som leder till turism och inflyttningar i Enköping och det skapar tillväxt. Vidare skulle en sådan byggnad göra stora torget mindre attraktivt, b.la. genom att blockera sol, vilket i sin tur skulle skada småhandel i kommun. Att Enköpings politiker frånser detta för att tillfredsställa PEABS aktieägares vinstkrav är bara pinsamt.

Men vad som kanske är mest pinsamt är inte att de frånser tillväxtperspektiven, utan medborgarnas vilja. Bara det faktum att Socialdemokraterna som tydligt har sagt att de vill ha ett tiovåningshus, nu har en internetenkät ute där en klar majoritet har sagt nej till det talar klarspråk. Frågan är om en majoritet av Enköpings politiker bryr sig om medborgarnas vilja, eller om PEABS vinstkrav är viktigare.

Om Enköpings politiker tar medborgarnas vilja på allvar, och faktiskt bryr sig om den långsiktiga tillväxten i kommunen så måste detta fjomperi som vurmeriet för PEAB innebär upphöra. Enköpings politiker måste ta på sig hårdhandskarna och sätta PEAB på plats. Vi måste visa att vi inte längre tänker bli överkörda av PEAB och ta tillbaka marken. PEAB har för länge sedan förverkat rätten att äga och bygga på den marken när de så klart och tydligt visar att de inte bryr sig om Enköpings medborgares vilja eller Enköpings långsiktiga tillväxt.

Den politiska situation som nu vecklat ut framför oss är för mig som socialist vämjelig. För visst borde det vara så att Enköpings politiker gör det som är bäst Enköpings medborgare. I detta fall är det att sätta press på PEAB och få dem att förstå att Enköping inte längre tolererar deras fjantfasoner och arrogans. Men nu gör inte kommunen det, istället vurmar en majoritet i kommunfullmäktige för PEAB på ett sätt som bara är pinsamt och en styggelse. Men så är det väl när kommunen och kapitalet sitter i samma båt.

Senaste inläggen.