Blogg
Per Markus Risman
Kategori. Enköping

Kommunfullmäktigeordförande får inte kalla ledamöter för nedsättande smeknamn


Ibland händer det att män inte beter sig särskilt okej mot kvinnor. Det händer, dessvärre, även i kommunfullmäktige. Idag kom ett praktexempel på just sådant beteende. Det hela utspelade sig när Monica Hallgren, Centerpartist, nyttjade sin rätt att ställa frågor till nämndordföranden och blev kallad ”flitiga Lisa” av kommunfullmäktiges ordförande Rolf Carlsson, socialdemokrat.

Det hela kan tyckas trivialt men jag tycker inte att det är det. Våra ledamöter i kommunfullmäktige är valda för att bedriva politik. Att fullmäktiges ordförande, han som skall opartiskt leda mötet, ger smeknamn och förminskar arbetet som kvinnor gör i fullmäktige på det viset, istället för att bemöta dem som bemyndigade ledamöter, är väldigt olämpligt. Det är att förminska tankarna och energin som ligger bakom deras engagemang. Det är som att Carlsson hade kallat henne för ”lilla gumman”.

Jag förväntar mig att fullmäktiges ordförande opartiskt skall leda mötet. Därför reagerar jag på det här. Att det är en ogenerad härskarteknik riktat mot en kvinnlig ledamot i opposition gör det bara värre. Det här är inte bara ett brott mot ordförandes roll, det är ett uttryck för sexism. Jag hoppas att Hallgren fortsätter ställa sina kloka frågor och att Carlsson inser sitt fel och ber om ursäkt. Framförallt till Hallgren, men också till hela fullmäktige vars förtroende han har missbrukat.

Sex på arbetstid? Javisst!

För ett tag sedan lades ett förslag i Övertorneå om att friskvårdstimman för kommunanställda ska få läggas på sex. Motionen har bemötts av skratt, till och med hån, av många och det är förståeligt; det är ju ändå en aningens ekivok motion. Jag kan dock inte hjälpa att känna: vilken eminent idé – det borde vi ha i Enköping också!

Sex har många bevisade fördelar. Regelbundet sex reducerar stress, det stärker immunförsvaret och sänker blodtrycket. Det finns alltså solklara fördelar med att ha sex. Då är frågan givetvis varför kommunen ska låta anställda ha sex på arbetstid.

Om fler skulle ha sex skulle antagligen folkhälsan se bättre ut. Det råder det inget tvivel om. Men faktum är att om fler av våra anställda fick ha sex skulle vi ha gladare anställda, mindre stressade personal och därigenom mindre sjukskrivning. Det är väldigt viktigt när en tänker på att sjukskrivningen inom många yrken bland kommunens anställda går upp och stressen inom välfärdsyrken är, som allmänt känt, hög. Mer sex löser inte dessa problem. De riktiga lösningarna handlar om bemanning och arbetsbörda. Men mer sex kan göra problemen lindrigare och kanske lösa det för några anställda.

Jag tänker också på svårigheten vissa kan ha att få ihop sitt sexliv. Dels tänker jag på småbarnsföräldrar som står upp över öronen med köttbullar, trött barn och godnattsagor när de är hemma från jobbet. Det är inte konstigt att man har sex i mindre grad då. Jag tänker också på de som jobbar i skift och därför har svårt att synka schemat med varandra. Otvivelaktigt är det många förhållanden som tagit stryk för att vardagslivet har kommit emellan sexet. Det är inte bara dåligt för de anställdas välmående och folkhälsan i kommunen, det är även dåligt för förhållanden. Om då kommunen med denna lätta reform skulle kunna ge några par möjlighet att få igång sitt sexliv igen; varför inte?

Frågan är kanske ekivok och många tycker nog att det inte är en sak för oss politiker att hantera. Men när fördelarna är så solklara tycker jag motsatsen. Det är bra för kommunen som helhet, det är bra för familjerna i kommunen och det är bra för de anställda. Och dessutom, varför ska inte vi politiker få ägna oss åt något så roligt som sex? Därför utbringar jag ett rungande ja för sex på arbetstid!

M och Smedlund fattiga på visioner för simhallen

I dagens EP kunde vi läsa att Moderaternas Ingvar Smedlund ifrågasätter budgeten för bygget av en ny simhall. Förvisso är det viktig att beslut om budgetar hålls, men det slår mig att allt Moderaterna lyfter simhallsfrågan är kritik och ekonomi – aldrig visioner.

Från första början har Moderaterna varit på defensiven i den här frågan. Redan under förra perioden när M styrde gjordes fler än fem svängningar i frågan på grund av att Moderaterna aldrig lyckades producera en vision och enhetlig idé om vad simhallen skulle innehålla, än mindre vara. Nu, när de sitter i opposition, har de lyxen att istället bara kunna opponera sig mot förslag och själva aldrig behöva leverera de modiga idéerna. Ändå faller det platt när de så tydligt saknar egen substans.

Det är inte ett kännetecken för en bra opposition att bara vara emot. En bra opposition skapar motförslag, alternativa visioner. Att bara kritisera platser eller budgetar är inte visioner utan får snarare karaktären att man med myrsteg vill sidokliva in framtiden. Varken fram eller tillbaka, och helst inte för snabbt blir mantrat.

Om simhallens budget håller kan bara framtiden visa. Än så länge föreligger en lång process. I slutänden är det dock inte frågan om olika budgetar som kommer besvara om den nya simhallen var värd vad det kostade, det är visionerna som förverkligas. Och där står Moderaterna och Smedlund tämligen fattiga.

En budget för ungas framtid, jämställdhet och hållbarhet

Idag debatterar kommunfullmäktige Enköpings budget. Det är tydliga politiska skiljelinjer mellan de olika partierna och det tydligaste alternativet för ett solidariskt Enköping är vi i Vänsterpartiet Enköping. Vi har lagt en budget som prioriterar social hållbarhet, jämlikhet och ungas framtid.

Våra investeringar behövs. Kommunen är idag en travesti när det kommer till jämställdhet. Tre gånger så många kvinnliga anställda är fast i långtids sjukskrivning än män. Kommunen saknar styrmedel för att motverka att sen av fyra kvinnor är otrygga i sitt bostadsområde. Kvinnojouren är fortsatt underbemannad. Ungdomsarbetslösheten är fortsatt hög och det tar för lång tid för nyanlända att hamna i arbete. Samtidigt är skolan fortsatt underbemannad och äldrevården fortsätts vara utsatt för riskkapitalisternas vinstgirighet i Enköping. Fritidsgårdarna tvingas att fortsätta minska sina öppettider och lämnar därigenom många barn och unga utan en social samvaro. Mycket mer finns att nämna, listan med problem är lång. För att lösa dessa problem behövs en solidarisk politik för social hållbarhet, jämlikhet och ungas framtid.

De investeringar vi gör i den sociala investerings fonden, instiftande av ett jämställdhetsutskott, satsningar på att skapa jobb åt ungdomar och nyanlända i besöksnäringen, ökade tider för fritidshem, fler sjuksköterskor ute på skolorna, hbtq-certifiering av skolan, mer resurser för kvinno- och tjejjouren för att motverka mäns våld mot kvinnor och slopade delade turer samt fler anställda i äldre våren motverkar är den solidariska politiken vi behöver. Det skapar social hållbarhet genom tidigare insats. Det främjar jämställdhet och jämlikhet genom att ge politiska styrmedel för att följa upp ojämställdheten, motverka mäns våld mot kvinnor samt göra klasskillnader mindre relevanta i kommunens service. Det skapar en bättre framtid för unga genom att ge unga en stabil vardag idag och skapa jobbmöjligheter när besöksnäringen börjar växa.

Våra satsningar kostar, men vi höjer inte skatten. Däremot sparar vi långsiktigt. Att hindra en elev att hamna i utanförskap sparar oss 14 miljoner kronor under elevens livstid. Investeringen i det barnets liv behöver inte ens kosta 100 000 kr. Det är att ta ansvar.

Vår budget skapar alltså ett starkare och solidarisk Enköping. Det är för oss i Vänsterpartiet en bra kommun. Därför är jag stolt över den budgeten vinnlägger för det känns bra att tillhöra det parti som tar ansvar för en sociala hållbarheten, jämställdheten och ungas framtid.

En sekulär skola måste värna elevens rätt att be

I dagarna rapporterades det att Westerlundska Gymnasiet, kommunens enda gymnasium, har infört ett böneförbud. Detta har anmälts till diskrimineringsombudsmannen av skolverket. Detta har i sin tur vålat en stor debatt i sociala medier och klyft kommentatorsfälten i två. Som socialistiskt politiker kan jag inte låta bli att ha en åsikt. Som praktiserande kristen kan jag verkligen inte låta bli att ha en åsikt.

Låt mig sammanfatta min utgångspunkt väldigt enkelt: som socialist och feminist tror jag på det sekulära samhället. Ett sekulärt samhälle innebär att religion eller människors trosuppfattningar inte är en statsangelägenhet, och att det offentliga inte är partisk för en viss religion. Det här kan te sig som självklart för många men det är värt att säga i denna fråga.

Det sekulära utgår från mänskliga rättigheter. Det handlar alltså om tron att alla människor, oavsett religion, har ett egenvärde och förståelsen för att alla människor således har en rätt att få ge lika mycket plats åt sin religion i det offentliga. När fallet inte är så kompromissas vissas människors existensrum i det offentliga, och vissa människor blir i effekt mer än andra. Det är vägen för intolerans och förtryck.

Om vi värnar det sekulära är det därför högst relevant att försvara rätten för elever att praktisera sin religion eller trosuppfattning i skolan. Givetvis betyder inte det att elever skall ha förtur till klassrum över undervisning. Det betyder också att jag sympatiserar att man i religiösa riter inte får tända ljus i skolan. Det finns en brandfara. Men att få be till sin gud är en självklarhet. En offentlig institution som skolan kan inte, ska inte och bör inte hindra utövandet av en religion. Det är ett övergrepp mot människors religionsfrihet och mänskliga rättigheter vilket bryter mot hela grunden för den sekulära staten. Den sekulära staten skall inte göra annat än att värna varje människas möjlighet att ge uttryck för sin tro för den sekulära staten skall inte göra annat än att värna mänskliga rättigheter.

Som kristen kan jag vittna om att religion är något mer än en fritidssyssla. Det är en identitetsmarkör, det säger något om vem jag är, mina värderingar och var jag kommer ifrån. Som alla identitetsmarkörer för det mening genom saker jag gör. För många av oss kristna är bönen det främsta uttrycket för vår kristnaidentitet. Att då kompromissa skolans utrymme för bön blir att kompromissa min identitet och gör att några blir mer inom skolans domän. Den sekulära staten gör alltså ett ingrepp i min religion och religiösa sedvänja, något som går emot FN:s konvention om mänskliga rättigheter. Den sekulära skolan blir inte mer sekulär och slutar värna mänskliga rättigheter. Därför stödjer jag helhjärtat varje elev och lärares rätt att be på skolan och få tillgång till lokaler för det.

Folket har nu makten över stattomten!

På måndagens kommunfullmäktige fattades beslutet att ge folket makten över vad som skall hända i stattomten. Detta gjordes i och med att det är nu allmännyttan (läs: dig som Enköpingsbo) som nu äger stattomten, genom att kommunen köper upp tomten. Ett efterlängtat beslut. Men, det gjordes än tydligare genom att vi i Vänsterpartiet drev igenom att kommunen nu ska påbörja en omfattande dialog med medborgarna om vad som skall anläggas i gropen som sedan skall villkora beslutet.

Enköping skall nu köpa stattomten för 11 miljoner kronor från Peab. Det är bra på många sätt. Peab har länge ägt stattomten och kontinuerligt misskött den, samtidigt som de försökt driva igenom vansinnes förslag om högvåningshus i en pittoresk stadskärna. Under alla de varv som Peab och tidigare styren drivit frågan har bara en tom grop gett centrum ett skamfilat utseende. Många har med allt rätt varit upprörda över detta. Nu åtgärdas dock detta genom köpet, vilket ger oss tillsammans möjligheten att ta ägandeskap över centrumutvecklingen.

Att vi tar ägandeskap över centrumutvecklingen är bra. Det betyder att vi kan styra den så att fler befinner sig i centrum, vilket gynnar småhandeln. Vidare kan det också ge besöksnäringen ett lyft i Enköping vilket kan skapa fler jobb, inte minst för unga och nyanlända. Det centrala är dock att folket nu bestämmer över centrum utvecklingen.

Viktigast är dock att kommunfullmäktige sagt tack vare Vänsterpartiet att folkets vilja nu skall stå i centrum. Inte på något sätt kan beslutet som fattas av kommunen om vad som skall finnas i gropen bli ett elfenbensbeslut. Vi politiker har nu åtagit oss att lyssna på medborgarna, och det måste innebära ansvaret att agera efter medborgarnas vilja.

Det är nu upp till bevis om kommunen kan inkludera alla grupper i denna dialog. Viktigt är det att unga hörs i dialogen för det är vi som kommer stå med vad som än anläggs eller byggs i stattomten längst. Vår demokratiska tilltro kan påverkas fundamentalt av hur kommunen genomför medborgardialogen.

Därför är jag glad att vi nu köper stattomten. Kommunen tar nu inte bara ansvar för centrumutvecklingen och jobbskapande, utan även demokrati. Det är ett positivt steg för Enköpings kommun som minst sagt bådar gott!

 

De högerextremas HBTQ-hat mot Enköping gör mig rädd

För några dagar sedan uppmärksammade Ena-Håbo Tidningen att en aktion hade genomförts mot Enköpings lasarett. Anledningen till det är att som första sjukhus i Sverige har Enköpings lasarett HBTQ-certifierats. Aktionen genomfördes av den våldsamma gruppen Nordisk Motståndsrörelse (NMR) som b.la. låg bakom attacken på Kärrtorp.

Attacken är skrämmande. Inte bara känner sig NMR berättigade att vandalisera ett sjukhus, de väljer att göra det för att de drivs av ett hat mot HBTQ-personer. Att tänka sig att dådet gjordes ungefär samtidigt som en terrorist döda 50 personer på en gaybar i Orlando gör det bara mer skrämmande. Det är svårt att inte tänka sig att steget från vad NMR gjorde till det terroristen i Orlando är oroväckande kort. Trots allt drivs de av samma hat mot HBTQ-personer.

Om en läser på NMR hemsida blir hatet mot HBTQ-personer smärtsamt uppenbart. Ofta framhävs homosexuella som perversa människor och transpersoner som psykiskt störda individer, och det som enar HBTQ-personer är deras avsaknad av människovärde och det hot de (eller vi bör jag väl skriva egentligen) utgör mot den vita, ariska rasen. Ord som ”avvikande sexualitet”, ”sexuella perversion” och ”homolobbyn” haglar oroväckande tät.

I kommentatorsfälten är det grövre och dådet i Orlando firades av nordfronts läsare med kommentarer som: ”Härligt! Polisen bekräftade nyss på http://www.wesh.com/nowcast att runt 20 är döda! Det innebär många barn som slipper antastas av dessa kräk, samt en minskning i spridningen av könssjukdomarna i området”, ”20 döda homofiler, hur går det med gärningsmannens HBTQ-certifiering? Ha ha ha, bögeri, bögera, bögeralla!” och ”53 bajspackare färre!”

När NMR uppmärksammade HBTQ-certifieringen av Enköpings lasarett framhävs det att HBTQ-certifieringen är korruption, hot uttrycks mot landstingets förvaltningsdirektör och hon kallas för sjuk i huvudet samtidigt som folk i fältet uppmuntrar till en aktion mot lasarettet. Någon menar också att HBTQ-certifiering legitimerar pedofili.

Att de högerextrema och nazisterna hatar HBTQ-personer och är beredd att ta till aktioner är inget nytt. Sedan 80-talet har nazismen i Sverige haft i genomsnitt ett mord om året på sitt samvete och en överrepresenterad grupp är just homosexuella. Efter ett uppmärksammat mord på en homosexuell man i början av 90-talet uttalade sig ledaren för det nazistiska Nordiska Rikspartiet Vera Oredsson som följande: ” Det var inget dåd, det var rengöring. Vi betraktar inte homosexuella som människor. De är avskum.” Den traditionen av att se på HBTQ-personer verka leva ännu.

För att tala klarspråk – det här gör mig rädd. Att det finns folk som hyllar terrordådet i Orlando, menar att homosexualitet är en perversion och som gjort det till ett korståg att hata och angripa HBTQ-personer är skrämmande. Att de vidare är beredda att göra aktioner mot HBTQ-personers framsteg i samhället finns skrämmer mig desto mer. Om du hyllar hatbrott och är beredd att vandalisera ett sjukhus för att det är HBTQ-certifierad är inte steget till homo- och transfobiskt våld långt. Att dessa människor finns i Enköping skrämmer mig än mer. Samma personer som tycker att Orlandoterroristen gjorde oss en tjänst och som kanske deltog i denna aktion kan jag möta på ICA, på tågstation när jag väntar på tåget eller en kväll ute. Vad kan hända då?

Att vandalisera ett sjukhus på grund av HBTQ-certifiering är illa nog. Att den utfördes av Sveriges mest våldsbejakande, HBTQ-hatande organisation är skrämmande. Det är som ett slag i magen att veta att dessa människor finns där ute, aktiva i min egen kommun. Det liksom suger ur all luft ur en när det går upp för en att dessa människor finns där ute och allt de drivs av är ett hat mot människor som mig – homosexuella, bisexuella, transpersoner och queers. Dessa människor betraktar mig trots allt inte som en människa, utan som ett djur inblandad i en större konspiration och anfall mot deras ariska ras. Jag är fienden, vi alla HBTQ-personer är fienden och därför blir det okej att vandalisera ett sjukhus och hylla mord och terrorbrott som dödar HBTQ-personer.

Jag hoppas att hatet aldrig vinner och att när det väl yttrar sig är det bara i form av vandalisering. Men hat kan lätt eskalera. Idéer blir lätt till handlingar. Därför ber jag till gud att vi aldrig låter det vinna och att vi står enade mot det. Speciellt efter terrordådet i Orlando önskar jag det. Det är svårt att inte vara rädd när vi ser samma hat här hemma som vi såg i Orlando. Men det blir lättare när vi står tillsammans.

 

SD är helt utan skam

Idag skriver EP om att SD vägrar betala ut en skuld till Lena Ericsson, ledamot i socialnämnden och avhoppad Sverigedemokrat, såvida hon inte avgår från sin post. Lars Franzén, gruppledare och ordförande, menar det att reglerna för ersättning har ändrats sedan förra året vilket gör att Ericsson inte längre har rätt till ersättning. Om det egentligen är att det är ersättningsreglerna i SD Enköping eller om det är Ericssons ändrat partitillhörighet som är gisslet här kan jag endast spekulera i, men läglig ändring av ersättningsregler är det allt.

SDs förfarande är under all kritik, och okunnigt nog att det nästan blir tragikomiskt. För inte bara uppvisar SD här en flagrant bristande respekt inför demokratisk etikett och värderingar, de uppvisar även en bristande förståelse för hur svensk demokrati fungerar. För som det påpekas i artikeln så är det inte SD som tillsätter nämndledamöter, det gör kommunfullmäktige – vår riksdag! Att SD då via maffialiknande metoder försöker tvinga fram en avgång visar att de för det första inte respekterar Enköpings högsta folkvalda församling, och för det andra anser sig stå över demokratins spelregler! Att ett folkvald parti anser sig stå över demokratin är så pass utan sans och reson att jag saknar ord. Helt utan skam försöker SD tvinga bort Ericsson trots att hon är demokratiskt vald.

Jag kan inte låta bli dock att finna det komiskt att Sverigedemokraterna som påstår sig stå upp för svenska värderingar nu kör över de mest svenska av alla värderingar – demokratiska värderingar! Det är en intressant dubbelmoral som jag tror många kommer reagera på.

Men samtidigt är inte SDs agerande förvånande. Vi pratar ändå om ett parti med rötter i den nynazistiska rörelsen på 90-talet. Antidemokrati sitter i SDs DNA och det är ofrånkomligt. Det här är bara en i raden av bevis för detta. Att SD Uppsala län via mobbing, lögner och fult spel tvingade ut Ericsson med flera från SD Enköping är också ett bevis för den odemokratiska attityd som härskar inom SD. Däremot är det högst oroande att de börjar gå utanför sitt egna partis gränser. Problemet för svensk demokrati blir betydligt större då.

Samtidigt ska vi inte glömma bort att SD Enköpings nya ledare, Lars Frantzén, tillhör Pavel Gamov, distriktsordförande för SD Uppsala län, fålla. Gamov har tidigare skrivit för den högerextrema tidningen Nationella Idag som tillhörde Nationaldemokraterna, ett smygnazistiskt parti som gjorde sig känt för att ha anfallit Stockholm Pride, ha koppling till nazistiska grupperingar och de grövsta formerna av rasbiologi. Gamov har krönt detta genom att öppet säga sig vilja avskaffa de andra partierna. Vidare har han angripit f.d. FN-experten och Röda korset ordförande juristen Peter Nobel när han talade om rasism, svensk lagstiftning och FN:s konvention för mänskliga rättigheter i Uppsala kommunfullmäktige med att han sysslar med propaganda. Ett intressant sätt att förhålla sig till FN:s konvention för mänskliga rättigheter. Att Gamovs ogenerade förakt för demokrati och mänskliga rättigheter skulle smitta av sig på Frantzén, som själv sagt de mest upprörande sakerna i kommunfullmäktige, och därigenom SD Enköping är knappast förvånande.

Det kanske är därför SD ogenerat och helt utan skam kan göra något så här  uppseendeväckande. För oss som står upp för demokratiska värden och principer är det här uppenbart ett angrepp på demokratin och de flesta, hur lite eller hur mycket demokratiska de än är, håller nog med oss i det. Bara i ett sinne där en antidemokratisk disposition är allena rådande kan detta inte bara vara okej, utan helt okontroversiellt. En måste vara antidemokrat för att kunna göra något som det här.

SDs utpressning är minst sagt chockerande, men inte förvånande. Det är tvärtom symptomatiskt för SD då dessa attityder av antidemokrati och förakt för demokratiska principer och människors lika värde ligger djupt inbäddat i deras DNA. SD är ett antidemokratiskt parti och det här tjänar bara att visa på det.

Det blir inget Kulturhus Joar

Det blir inte ett Kulturhus Joar. Det beslutet fattades igår på Upplevelsenämndens möte av en enig nämnd. Upprinnelsen till det är att prognosen för kostnaden av Kulturhus Joar var så pass felaktigt att när vi väl hade fått ett förslag från upphandlingen landade kostnaden på mer än dubbla av prognosens uppskattade kostnad. Därför ansåg hela nämnden, mig inklusive, att vi behövde ta ett steg tillbaka och omvärdera vår position.

Mycket går att säga om den kassa upphandling som genomfördes, om vikten av att ha ett kulturhus och mycket annat men jag tror att det viktigaste som behövs sägas är att det är en riktigt jävlig situation vi befinner oss i. Att skicka denna fråga på ytterligare en runda för utredning är i milda ord tråkigt och ett misslyckande. Den situation vi nu befinner oss i borde vi egentligen inte befinna oss i. Och hade det varit så att kommunen inte redan står inför dyra och stora investeringar och byggen som simhallen, Munksundeshallen och Bachohallen (för att nämna några ) så hade jag nog tyckt att vi skulle tryckt vidare med Kulturhus Joar eftersom det behövs! Men nu är situationen så i Enköping att vi inte har den möjligheten.

Anledningen till att jag och Vänsterpartiet vill se ett Kulturhus är för att vi vill se ett starkt Enköping som växer. Vi tror att en sådan kommun måste bygga på jämlikhet och erbjuda ett bra liv för alla medborgare. Och där spelar kulturen roll. Kultur skapar samhörighet, river gränser och erbjuder en bra fritid men intressanta aktivteter. Enköpings medborgare ska inte primärt behöva åka till Uppsala eller Stockholm för att få det. Men en sådan tillväxt måste ske ansvarsfullt och hållbart. Att gå vidare med ett projekt som Kulturhus Joar som är nästintill obscent dyrt och tro att kommunen inte kommer ta stryk på grund av det är inte bara direkt naivt, det är oansvarigt och ett intellektuellt haveri. Ska vi ha det starka Enköping som erbjuder en meningsfull fritid och ett kvalitativ liv måste den utvecklingen vara hållbar och ansvarsfull, och Kulturhuset Joar är inte hållbart just nu!

Därför börjar nu projektet av att hitta en ny plats för ett kulturhus får låt det vara tydligt – vi behöver ett nytt kulturhus. Ungefär hela Upplevelseförvaltningen, från biblioteket till staben till kulturskolan, behöver nya lokaler att arbeta i. Vidare befinner sig Enköping i situationen att kravet på och behoven ifrån kultur- och konstlivet ser radikalt annorlunda ut än vad det gjorde för 10 till 20 år sedan. Ett kulturhus är att möta dessa krav och behov och föra Enköpings kultur- och konstliv till nästa nivå genom att sammanföra verksamheter och skapa synergieffekter och erbjuda mer ändamålsenliga och moderna lokaler med plats för alla.

För mig är det viktigt att den nya platsen innehåller både bibliotek, förvaltning, konsertsal och kulturskola. Att inte kombinera dessa är att besegra syftet med kulturhuset. Det är även önskvärt försöka skapa utrymme för konstutställningar och ha lokaler för föreningar av olika slag. Kan vi kombinera detta kan vi få ett modernt kulturhus som kommer ge en enorm push för kulturlivet och vara en del av bygget för det starka Enköping.

Samtidigt öppnar stoppet för Kulturhuset Joar flera angelägna men svåra frågor som vi behöver svara på. Frågor som vad som kommer hända med Joar Blå, vad som händer med den stora salen i Joar Blå och om vi kommer få en ny stor konsertsal samt hur vi snabbast skall tillmötesgå de anställdas behov på rimliga lokaler måste besvaras. Det kommer innebära en tuff politiskt process som säkerligen kommer vålla konflikter.

Nu ligger ett nytt projekt framför oss och även om situationen är högst olycklig så är den vad det är. Det går inte att ändra på Enköpings investeringsbehov. Det går inte att ändra på kostnaden för Kulturhus Joar. Däremot går det att ta den nya situationen för vad det är, blicka framåt, inleda en öppen och bra dialog som inte bara resulterar i ett nytt kulturhus utan det bästa jäkla kulturhuset som går att föreställa sig! Det är genom en sådan process och det nya kulturhuset som det kommer resultera i som vi kommer få en kommun som erbjuder en meningsfull fritid till våra medborgare och skapar ett starkt Enköping!

 

Folkomrösta om stattomten!

Få frågor i Enköping väcker så mycket känslor, berör så många och skapar så hätsk debatt som stattomten, aka gropen, aka stadshotellet, aka Enköpings största politiska misslyckande och det är förståeligt. Gropen har länge varit ett ögonsår för medborgarna och en styggelse i Enköpings politiska liv. Jag tror dock att vi politiker har misslyckats med förstå hur detta egentligen har påverkat Enköpings medborgare i denna fråga. Istället för att lyssna på medborgarna har den politiska ledningen i kommunen stressat fram en medborgardialog som knappt kommer skrapa på ytan och sådant skapar frustration. När medborgare inte ser att vi politiker bryr oss om deras åsikter blir medborgare med all rätt upprörda och förlorar förtroende inte bara för oss politiker, utan även demokratin i sin helhet.

Jag tror därför att vi politiker nu måste skärpa oss och det finns bara ett sätt för oss att visa att vi faktiskt bryr oss om vad Enköpings medborgare tycker och det är en folkomröstning. Förslagen för denna omröstning kan se ut på flera olika sätt. Vi kan låta medborgare ta fram olika förslag som det sedan röstas om, eller så går det att göra enklare som en ja och nej-fråga till om ett tiovåningshus skall byggas på tomten, som nu är förslaget. Det viktiga är att Enköpings medborgare får en definitiv sak att säga till om och att medborgarnas åsikt blir verklighet.

För att göra detta rätt kan vi politiker inte fatta beslut i våra elfenbenstorn. Det måste ta stopp. Allt för ofta sitter på i våra bubblor, på våra möten och fattar beslut om människors liv, vardag och framtid och stattomten är en lysande fråga som exemplifierar detta. Vi måste skärpa oss och första steget är en folkomröstning för vad som skall hända med stattomten. Så enkelt är det.

Senaste inläggen.