Blogg
Per Markus Risman
Kategori. Ansvar

M och Smedlund fattiga på visioner för simhallen

I dagens EP kunde vi läsa att Moderaternas Ingvar Smedlund ifrågasätter budgeten för bygget av en ny simhall. Förvisso är det viktig att beslut om budgetar hålls, men det slår mig att allt Moderaterna lyfter simhallsfrågan är kritik och ekonomi – aldrig visioner.

Från första början har Moderaterna varit på defensiven i den här frågan. Redan under förra perioden när M styrde gjordes fler än fem svängningar i frågan på grund av att Moderaterna aldrig lyckades producera en vision och enhetlig idé om vad simhallen skulle innehålla, än mindre vara. Nu, när de sitter i opposition, har de lyxen att istället bara kunna opponera sig mot förslag och själva aldrig behöva leverera de modiga idéerna. Ändå faller det platt när de så tydligt saknar egen substans.

Det är inte ett kännetecken för en bra opposition att bara vara emot. En bra opposition skapar motförslag, alternativa visioner. Att bara kritisera platser eller budgetar är inte visioner utan får snarare karaktären att man med myrsteg vill sidokliva in framtiden. Varken fram eller tillbaka, och helst inte för snabbt blir mantrat.

Om simhallens budget håller kan bara framtiden visa. Än så länge föreligger en lång process. I slutänden är det dock inte frågan om olika budgetar som kommer besvara om den nya simhallen var värd vad det kostade, det är visionerna som förverkligas. Och där står Moderaterna och Smedlund tämligen fattiga.

En budget för ungas framtid, jämställdhet och hållbarhet

Idag debatterar kommunfullmäktige Enköpings budget. Det är tydliga politiska skiljelinjer mellan de olika partierna och det tydligaste alternativet för ett solidariskt Enköping är vi i Vänsterpartiet Enköping. Vi har lagt en budget som prioriterar social hållbarhet, jämlikhet och ungas framtid.

Våra investeringar behövs. Kommunen är idag en travesti när det kommer till jämställdhet. Tre gånger så många kvinnliga anställda är fast i långtids sjukskrivning än män. Kommunen saknar styrmedel för att motverka att sen av fyra kvinnor är otrygga i sitt bostadsområde. Kvinnojouren är fortsatt underbemannad. Ungdomsarbetslösheten är fortsatt hög och det tar för lång tid för nyanlända att hamna i arbete. Samtidigt är skolan fortsatt underbemannad och äldrevården fortsätts vara utsatt för riskkapitalisternas vinstgirighet i Enköping. Fritidsgårdarna tvingas att fortsätta minska sina öppettider och lämnar därigenom många barn och unga utan en social samvaro. Mycket mer finns att nämna, listan med problem är lång. För att lösa dessa problem behövs en solidarisk politik för social hållbarhet, jämlikhet och ungas framtid.

De investeringar vi gör i den sociala investerings fonden, instiftande av ett jämställdhetsutskott, satsningar på att skapa jobb åt ungdomar och nyanlända i besöksnäringen, ökade tider för fritidshem, fler sjuksköterskor ute på skolorna, hbtq-certifiering av skolan, mer resurser för kvinno- och tjejjouren för att motverka mäns våld mot kvinnor och slopade delade turer samt fler anställda i äldre våren motverkar är den solidariska politiken vi behöver. Det skapar social hållbarhet genom tidigare insats. Det främjar jämställdhet och jämlikhet genom att ge politiska styrmedel för att följa upp ojämställdheten, motverka mäns våld mot kvinnor samt göra klasskillnader mindre relevanta i kommunens service. Det skapar en bättre framtid för unga genom att ge unga en stabil vardag idag och skapa jobbmöjligheter när besöksnäringen börjar växa.

Våra satsningar kostar, men vi höjer inte skatten. Däremot sparar vi långsiktigt. Att hindra en elev att hamna i utanförskap sparar oss 14 miljoner kronor under elevens livstid. Investeringen i det barnets liv behöver inte ens kosta 100 000 kr. Det är att ta ansvar.

Vår budget skapar alltså ett starkare och solidarisk Enköping. Det är för oss i Vänsterpartiet en bra kommun. Därför är jag stolt över den budgeten vinnlägger för det känns bra att tillhöra det parti som tar ansvar för en sociala hållbarheten, jämställdheten och ungas framtid.

Det blir inget Kulturhus Joar

Det blir inte ett Kulturhus Joar. Det beslutet fattades igår på Upplevelsenämndens möte av en enig nämnd. Upprinnelsen till det är att prognosen för kostnaden av Kulturhus Joar var så pass felaktigt att när vi väl hade fått ett förslag från upphandlingen landade kostnaden på mer än dubbla av prognosens uppskattade kostnad. Därför ansåg hela nämnden, mig inklusive, att vi behövde ta ett steg tillbaka och omvärdera vår position.

Mycket går att säga om den kassa upphandling som genomfördes, om vikten av att ha ett kulturhus och mycket annat men jag tror att det viktigaste som behövs sägas är att det är en riktigt jävlig situation vi befinner oss i. Att skicka denna fråga på ytterligare en runda för utredning är i milda ord tråkigt och ett misslyckande. Den situation vi nu befinner oss i borde vi egentligen inte befinna oss i. Och hade det varit så att kommunen inte redan står inför dyra och stora investeringar och byggen som simhallen, Munksundeshallen och Bachohallen (för att nämna några ) så hade jag nog tyckt att vi skulle tryckt vidare med Kulturhus Joar eftersom det behövs! Men nu är situationen så i Enköping att vi inte har den möjligheten.

Anledningen till att jag och Vänsterpartiet vill se ett Kulturhus är för att vi vill se ett starkt Enköping som växer. Vi tror att en sådan kommun måste bygga på jämlikhet och erbjuda ett bra liv för alla medborgare. Och där spelar kulturen roll. Kultur skapar samhörighet, river gränser och erbjuder en bra fritid men intressanta aktivteter. Enköpings medborgare ska inte primärt behöva åka till Uppsala eller Stockholm för att få det. Men en sådan tillväxt måste ske ansvarsfullt och hållbart. Att gå vidare med ett projekt som Kulturhus Joar som är nästintill obscent dyrt och tro att kommunen inte kommer ta stryk på grund av det är inte bara direkt naivt, det är oansvarigt och ett intellektuellt haveri. Ska vi ha det starka Enköping som erbjuder en meningsfull fritid och ett kvalitativ liv måste den utvecklingen vara hållbar och ansvarsfull, och Kulturhuset Joar är inte hållbart just nu!

Därför börjar nu projektet av att hitta en ny plats för ett kulturhus får låt det vara tydligt – vi behöver ett nytt kulturhus. Ungefär hela Upplevelseförvaltningen, från biblioteket till staben till kulturskolan, behöver nya lokaler att arbeta i. Vidare befinner sig Enköping i situationen att kravet på och behoven ifrån kultur- och konstlivet ser radikalt annorlunda ut än vad det gjorde för 10 till 20 år sedan. Ett kulturhus är att möta dessa krav och behov och föra Enköpings kultur- och konstliv till nästa nivå genom att sammanföra verksamheter och skapa synergieffekter och erbjuda mer ändamålsenliga och moderna lokaler med plats för alla.

För mig är det viktigt att den nya platsen innehåller både bibliotek, förvaltning, konsertsal och kulturskola. Att inte kombinera dessa är att besegra syftet med kulturhuset. Det är även önskvärt försöka skapa utrymme för konstutställningar och ha lokaler för föreningar av olika slag. Kan vi kombinera detta kan vi få ett modernt kulturhus som kommer ge en enorm push för kulturlivet och vara en del av bygget för det starka Enköping.

Samtidigt öppnar stoppet för Kulturhuset Joar flera angelägna men svåra frågor som vi behöver svara på. Frågor som vad som kommer hända med Joar Blå, vad som händer med den stora salen i Joar Blå och om vi kommer få en ny stor konsertsal samt hur vi snabbast skall tillmötesgå de anställdas behov på rimliga lokaler måste besvaras. Det kommer innebära en tuff politiskt process som säkerligen kommer vålla konflikter.

Nu ligger ett nytt projekt framför oss och även om situationen är högst olycklig så är den vad det är. Det går inte att ändra på Enköpings investeringsbehov. Det går inte att ändra på kostnaden för Kulturhus Joar. Däremot går det att ta den nya situationen för vad det är, blicka framåt, inleda en öppen och bra dialog som inte bara resulterar i ett nytt kulturhus utan det bästa jäkla kulturhuset som går att föreställa sig! Det är genom en sådan process och det nya kulturhuset som det kommer resultera i som vi kommer få en kommun som erbjuder en meningsfull fritid till våra medborgare och skapar ett starkt Enköping!

 

Djupare kommentarer till nedskärningarna

Idag kommenterade jag i EP de nedskärningar som väntar Upplevelsenämnden. Jag tänkte nu ge en djupare och mer nyanserad bild av vad det är som egentligen händer.

Nedskärningarna är minst sagt tragiska. Det är en kolossal felprioritering av den styrande minoriteten och jag beklagar att det som händer nu händer. Dock är det den krassa verkligheten och konsekvenserna av de beslut som fattats. Det är nämligen som så att den budget som lades av Socialdemokraterna och Nystart Enköping skulle innebära nedskärningar. Det visste alla. Därför står vi där vi står nu där vi i bästa fall måste skära ned 1.4 miljoner kronor och i värsta fall 2.6 miljoner kronor. Där vi dock står nu är med den sämsta budgeten i mannaminne för upplevelsenämnden och det är pinsamt!

Anledningen till att vi får nedskärningar är för att de volymutjämningar vi har i kommunen inte funkar på upplevelsenämnden. De är dimensionerade efter andra verksamheter som skolor eller äldrevård men inte ”fria” verksamheter som fritidsgårdar, konstunderhåll eller besök vid runstenar. Därför räcker inte kompensationen som Socialdemokraterna och Nystart Enköping sköt till i deras budget. Detta var dock ingen nyhet heller. Socialdemokraterna visste detta mycket väl.

Vad jag tycker är värst är den stress vi utsätter våra medarbetare för. Jag säger som jag sade i budgetdebatten i kommunfullmäktige: vi har en underbar förvaltning med medarbetare som kan göra extremt mycket på väldigt lite resurser. Det är synd att vi politiker inte kan matcha denna ambitionsnivå och göra Enköping till den kulturpärla vi har all potential att bli! Och utifrån det måste jag upprepa mig och återigen konstatera att det är den värsta budgeten för upplevelsenämnden någonsin!

Vad kommer det innebära i praktiken då? Det vet vi inte. Flera av de förslag som nämndes i EP idag är just bara det; förslag! Vi vet inte om babysimmet kommer försvinna, om Grillbys bibliotek kommer läggas ned eller vad som försvinner och inte försvinner. Så enkelt är det bara. Däremot kan jag konstatera att flera av de förslag som ligger på bordet är direkt kultur-, tillväxt- och familjefientliga. Vi i Vänsterpartiet kommer inte vara delaktiga i att driva igenom en sådan politik. Vi kommer kämpa in till sista man mot sådan politik! Ej heller kommer vi medverka i förslag som bryter mot våra vallöften. Detta är mitt löfte till er!

Vad som kommer hända nu är att vi i december i nämnden kommer sätta oss ned och titta på vad som ska bort för något måste, tyvärr, bort! Den ramen vi har fått, hur otillräcklig den är och hur skadlig den är, är ramen vi har fått. Vi i vänsterpartiet kommer försöka ta vårt ansvar. Min förhoppning är att vi ska kunna få ett förslag på hur vi kan öka intäkterna till nämnden så att vi slipper nedskärningar! På så sätt kan vi bevara nämndens verksamhet samt se över de volymökningskompensationsmekanismer vi har tills nästa budget och således undvika denna grekiska tragedi som nu upplevelsenämndens budget utgör. Det är i alla fall vad vi i Vänsterpartiet kommer verka för.

Jag hoppas nu att vi kommer ta oss igenom detta hela. Jag hoppas också att denna misskötsel av Upplevelseförvaltningen kommer att ändras och att vi kommer få den volymökning vi behöver i framtiden. Min innersta förhoppning är nämligen att vi politiker skall vara lika ambitiösa, modiga och bra som våra medarbetare är och aldrig mer lägga en sådan här dålig budget. Det förtjänar kommunen!

Lite grönt i en blåbrun skitöverenskommelse

Nyligen kom regeringen överens med alliansen om en migrationspolitisköverenskommelse. Detta var i sig inget överraskande. Inte heller är det överraskande att dealen är en fullständig kapitulation från regeringens sida.

Dealen kommer innebära att flyktingar får sämre villkor, att svenska folket får det sämre och att svenska överklassen får det bättre. Det blir nämligen så när svensk välfärd rustas ned för att finansiera att RUT skall byggas ut samtidigt som vi frångår fundamentala pelare i svensk migrationspolitisk som permanenta uppehållstillstånd. Denna deal är inget mindre än ett svek från regeringens sida.

Men jag antar att detta inte heller var överraskande. Socialdemokraternas ökenvandring i högerns spöklika land. Vad som däremot är förvånande är att Miljöpartiet som så starkt profilerat sig för en human flyktingpolitik nu överger de delar av vår migrationspolitisk som var humana. De få, ack så få glimtar i en annars så mörk och kall flyktingpolitik. Få ljusglimtar som tidigare gett stabilitet, värdighet och mänsklighet i ett kallt, ovärdigt och omänskligt system. Men nu är det borta. Det är inte mycket av den tidigare gröna, humana flyktingpolitik i denna överenskommelse.

Jag har kritiserat miljöpartiet för detta i sociala medier och svaren har minst sagt varit besynnerliga. Det vanligaste försvaret har varit med Miljlöpartiet i dealen är det inte fullt så farligt som det kunde ha varit. Och jag kan inte hjälpa mig att fråga mig själv: är det vad Miljöpartiet och dess politik blivit reducerat till? Inte fullt så farligt? Är Miljöpartiets roll i svensk politik att göra det smärtsamma inte fullt så smärtsamt? Hade jag varit miljöpartist så hade jag övervägt att lämna partiet det då. Det dåliga, hur lite eller mycket smärtsamt det än är, är fortfarande dåligt och smärtsamt.

Det andra jag har fått höra är att partiet tar ansvar, att det är bra att de visar upp kompromissvilja och gör det bästa av situationen. Men vad är det för ansvar och kompromissvilja vi pratar om när svensk arbetarklass välfärd måste stryka på foten för överklassens skattebidrag och när flyktingar kastas in i orättssäkerhet och ostabilitet? Vilket parti, som kandiderar i ett val på medmänsklighet och humanism, kan kompromissa på detta och kasta bort hela sin politiska grund?

Denna överenskommelse kommer inte göra gott för Sverige. Att stressa igenom handläggningstider som nu föreslås kommer inte att hålla. Enda sättet att korta tiderna är att anställa fler handläggare. Försörjningskravet kommer bara tvinga kvar fler familjer i krigszoner i Syrien och Afghanistan eller miljonflyktingläger i Libanon och Jordanien. Finansieringen genom att skära i välfärden, samtidigt som RUT utökas vilket innebär en ökad kostnad, är bara uppåt väggen.

Visst finns det några bra saker så som lagliga vägar in. Men en bra sak rättfärdigar inte tre dåliga. Miljöpartiet kan inte gömma sig bakom tunna trådar av goda saker, när de har en mur av dåliga saker.

Det jag undrar är hur vi skall kunna lita på Miljöpartiet nu? De sviker sina vallöften och hjälper få igenom överenskommelser som är blåbrunt skit. Det gröna skiner igenom väldigt svagt i denna röra när Miljöpartiet sviker sina löften om en humanare flyktingpolitik.

 

Svar på tal om insamlingen

Idag var jag med i Enköpings posten och kommenterade det faktum att den insamling jag drog igång för ett tag sedan misslyckades något katastrofalt. Insamlingen handlade om att jag uppmanade Enköpings kommunfullmäktigepolitiker att ge sina mötesarvode på 700 kronor till Rädda barnen för att visa solidaritet med de som flyr från kriget i Syrien och över medelhavet. Det skulle ge 35 000 kronor totalt. Nu har ungefär 7 politiker 6400 kronor. Argumentationen som jag anförde i ett mejl utskickat är att ge sitt mötesarvode skulle tjäna som en politiskt symbol, laddat med solidaritet gentemot de utsatta i medelhavet och de otaliga familjer som nu vandrar genom Europa, mötta av taggtråd, rasism och polisbrutalitet. Med den ringa summan som samlades in från en handfull offentliga makthavare är mitt initativ ett misslyckande. Katastrofalt misslyckande.

Jag kommenterade i EP misslyckandet som pinsamt och frågade mig hur det var ställt med empatin bland kommunfullmäktiges ledamöter. Och det är ändå relevant sätt att uttrycka sig när långt över 50 personer, samtliga offentliga och med makt, misslyckas att visa solidaritet och i kapacitet som offentliga person och makthavare backa upp en organisation som stödjer de som flyr från Syrien.

Jag vill också påpeka att ingen har sagt till mig ”jag har gett mitt arvode till en annan organisation”. Istället har jag bara hört att de inte tänker ge för att de redan har gett. Hade de dock valt en annan organisation, eller ge direkt till de som står och tar emot, så hade det varit alldeles underbart. Det handlade aldrig om organisation, utan handlingen att i egenskap av makthavare ge sitt arvode som en solidariskt manifestation.

Jag är väl medveten om att mina ord i EP var hårda, och det var ett medvetet val. Jag var också väl medveten om att jag skulle få kritik. Jag hade innan konceptionaliserat kritiken som att det skulle handla om att alla har inte råd att ge, eller att vissa har gett till andra organisationer. Det är rimlig kritik. Inte minst då jag vet att många ger mycket samt ger i andra former än av pengar, bland annat i tid. Men det är inte det här kritiken har handlat om.

Kritiken jag har fått är av en helt annan karaktär. Det handlar snarare om att politikerna, för det är mestadels politiker som gått hårdast ut, är kränkta. Det är tydligt att de varken läst artikeln i EP ordentligt eller för den delen mitt mejl, där jag uppmanar att ge, ordentligt. Istället väljer många att misstänkliggöra mina motiv, anklaga mig för att hänga ut dem trots att jag inte nämnt några namn och angripa min person. Tydligen är det så jobbigt att höra att en som politiker misslyckas att ta sitt ansvar att en tappar all form av rim och reson.

Men låt mig bemöta kritiken. För det första har jag inte hängt ut någon. Jag har nämnt från vilka partier givarna har kommit ifrån, men inga namn och inga summor. Det kan inte ligga på mig att vissa från vissa partier inte ger, och det torde ha tett sig rimligt att folk skulle få veta från vilka partier det hade getts. Detta var ändå en offentlig sak, riktat mot offentliga personer kring en offentlig, dagsaktuell fråga.

För det andra är mina motiv inte, som det angetts, att jag vill polera min egna gloria. Det finns ett dussintals populistiska saker jag kunde ha gjort. Jag har försökt skapa enighet och samstämmighet i en solidariskt manifestation för de som behöver det. Att jag råkade vara först med det i Enköping är bara en slump. Nästa gång kan det vara en annan och då ställer jag gladeligen upp och ger.

Det tredje, lite fulare, är att försöka få det att framstå som att jag kritiserar alla som inte gett. Det stämmer inte. Jag har inte kritiserat vanligt folk, utan makthavarna i kommunen. Att de inte kan skilja på detta, utan måste gömma sig bakom fula tricks, är bara något jag kan beklaga mig över.

Denna kritik tar jag dock med ro, för det handlar mer om att panikartat sätt att försöka rentvå sig än faktiskt, saklig och korrekt kritik.

Mina tankar går till en berättelse en vän som har stått och tagit emot flyktingar i t-centralen berättade. En grupp tiggare hade kommit in och många trodde att de nu skulle kräva hjälp. Men de gjorde inte det, istället gav de alla sina pengar de hade tjänat den dagen. 800 kronor gav de. Mer än vad jag, som dessutom får mer pengar än vad de får, får i mötesarvode. De kunde ge upp vad som för dem är massvis med pengar. Enköpings politiker kan inte ens ge upp 700 spänn som en manifestation för solidaritet, och sen ta kritik för det. Och någonstans här blir det relevant att återupprepa mitt syfte med insamlingen, att uppmuntra alla makthavare i kommunen att som makthavare i en solidaritetsmanifestation sluta upp mot tragedin i medelhavet i empati och medmänsklighet. Detta kunde en grupp tiggare i Stockholm göra. Det kunde dock inte Enköpings makthavare. Och på det kunde de inte ta kritik för det utan att reagera på ett högst defensivt och ja, till och med barnsligt sätt. Det är pinsamt.

Därför blir mycket av det jag på blott några timmar har fått höra farsliknande. Jag har jämförts med de som hänger ut oliktänkande på sidor såsom avpixlat eller i flashbackstrådar med adress och hemnummer. Jag har jämförts med Jimmie Åkesson. Jag har helt enkel jämförts med samma personer som skickar hatbrev och hot hem till mig och vars kommentarer jag inte vill släppa igenom på denna blogg för de är för grova. Det är under all kritik.

Jag välkomnar kritik. Jag förstår mycket av kritiken att folk ofta blir provocerade av mina uttalanden då jag har en fallenhet för att uttrycka mig starkt. Men dessa former av påhopp, riktade mot min person, i kombination med den osakliga kritiken tidigare nämnt får det att mer likna en grekisk tragedi. Dreva bäst ni vill kära kollegor, men gör det då på en minimum nivå av anständighet.

Jag tänker dock fortsätta stå fast vid min åsikt. Jag undrar hur empatin är ställd i kommunfullmäktige när så många misslyckas att svara på en utmaning för solidaritet och medmänsklighet. Jag tycker det är pinsamt när kommunfullmäktige kollektivt misslyckas att svara. Vidare är det talande att många har reagerat ytterst starkt, trots att jag aldrig nämnt dem, eller ens andats åt deras håll. En kan undra varför de känner sig så träffade.

Jag tänker fortsätta arbeta för en solidarisk värld. Och om mina kollegor hellre ägnar sig åt småsint kritik för att försvara deras prestige så är det upp till dem. Nu tänker jag ägna åt konstruktiva saker.

Saknar S+NE politisk integritet?

Att det blir kursändring när ett nytt styre tar över är ingen konstighet. Det är en regel som gäller på såväl riksnivå som på kommunalnivå. Därför borde en inte bli förvånad när en som nu i Enköping ser att det nya styret börja lägga om massor saker och att det blir lite stök. Det är bara ett sundhets tecken. Vad som däremot inte är ett sundhetstecken är när denna kursändring riskerar den politiska integriteten hos makten i kommunen.

Jag tänker givetvis på parkeringshuset. Jag är ingen vän till parkeringshuset, jag har varit öppet motståndare till den sedan början. Det är ett dårskapens projekt och inte lämpligt för kommunen att syssla med. Men faktum är att beslutet är fattat. Det är klart. Bestämt. Fast slaget. Döm då till min förvåning när jag för några dagar sedan läste att ingen upphandling har börjat och att kommunen nu tittar på nya, kanske bättre, lösningar. Varför i hela fridens namn gör kommunen det nu?

När ett beslut är fattat så ska det genomdrivas. Att inte göra det öppnar upp för en farlig praxis där tjänstemän och politiker lätt kommer kunna agera populister och riva upp beslut efter opinion men också maktförhållande internt i kommunhuset – dels politiker och partier emellan, men också tjänstemän och politiker emellan. Det är farligt. Vi politiker är valda att leda kommunen, och det betyder att beslut som vi fattas måste verkställas såvida vi inte fattar annat beslut.

Att göra som S och NE gör nu, ”granska beslutet ytterligare” och stoppa ett beslut utan att kolla om det finns majoritet för det i fullmäktige är i högsta grad en risk för den politiska, ja till och med demokratiska, integriteten. Tyvärr är detta inte det enda när ledningen i kommunen visar brist på politisk integritet.

Nystart Enköping gick till val på att b.la. minska kostnaderna för politiken. Men, nu gör ledingen med NE i spetsen en kovändning och ökar kostnaden för politiken genom att utöka antalet platser i arbetsutskotten i ett par nämnder. För er som inte vet vad ett arbetsutskott är så är det helt enkelt en grupp inom nämnden, vanligtvis ordförande och vice ordförande samt en ledamot, som tillsammans med tjänstemän från förvaltningen går igenom olika ärenden inför ett nämndmöte. Detta för att det ska finnas ett huvudförslag på mötet samt en förankring i majoriteten och oppositionen inför ett möte.

Trots vad Anders Wikman säger så finns det absolut inget mervärde för demokratin eller kommunen med fler ledamöter i arbetsutskotten. Tvärtom. Det innebär bara en ökad kostnad. Jag kan däremot förstå varför han, som är kommunalråd, vill få det att framstå som det. Trots allt, eftersom detta ingår i en rätt så opportunistisk deal med Centerpartiet så hänger hans jobb lite på det.

Problemet med detta i sig är inte arbetsutskottens storlek för mig. Problemet ligger i kovändningen. Vi politiker har ett ansvar att vara ärliga och raka mot medborgarna. Att offra valfrågor på opportunistiska grunder som det görs nu, enbart i syfte att kunna få ha ett kommunalråd, är inte lämpligt. Det är att riskera kommunens, och sin egna, politiska integritet. Och det mår inte demokratin bra av.

Oavsett vad vi tycker om dessa två beslut indikerar dessa två beslut på en oroväckande utveckling, där politisk integritet offras i en opportunistisk och ryggradslös anda. Det får inte ske. Det skulle slå negativt mot alla medborgares förtroende för kommunen, och är farligt för demokratin. Om så händer ligger det på oss i oppositionen att kritisera det, och motarbeta det. Och det är jag säker på att vi kommer göra.

Är du feminist Proos?

I dagens EP kan vi läsa om kvinnojouren i Enköpings problem, framförallt de administrativa. Kvinnojouren har svårt att möta de administrativa kraven, samtidigt som de skrämmer bort ideellt engagerade krafter som kvinnojouren förlitar sig på. Detta sker samtidigt som allt fler tar flykt hos kvinnojouren. Som konsekvens av detta har kvinnojouren bett om ökat ekonomiskt stöd.

Det har presenterar en utmaning för den nyvalda kommunledningen och dess ledare, Helena Proos, som nyligen fått igenom sin budget. Om denna ledning vill göra verklighet i att ha ett ”samhälle är tillgängligt för alla” och ”ett jämlikt samhälle”. Kvinnojourens behov är nämligen av yttersta vikt för Enköpings utveckling och vår förmåga att skapa ett tryggt samhälle. Kvinnojourens verksamhet är en bärande vägg för Enköpings samhälle.

Trycket på kvinnojouren är högt. Administrativa krav på samma nivå som socialförvaltningens, ökat antal personer i behov av hjälp och färre anställda än vad kvinnojourer i jämförbara kommuner har ställer kvinnojouren inför riktigt svåra utmaningar. Redan har konsekvensen blivit att de tvingats hänvisa flera barn och kvinnor vidare till andra organisationer och myndigheter och i somras tvingades de ha stängt. Samtidigt har de lagt ned sin jourtelefon. Det betyder att allt fler kvinnor och barn är kvar i våldsamma relationer, blir utsatta för misshandel och övergrepp. Vill Helena Proos och den nya kommunledningen av Socialdemokraterna och Nystart Enköping verkligen ha det så?

Hela den här situationen föranleder mig till en fråga; är du feminist Proos? Om du är det uppmanar jag dig att agera snabbt och med kraft. Visa ledarskap men framförallt visa feministiskt ledarskap. Att kommunen inte kan garantera en trygg hamn för våldsutsatta kvinnor, oavsett om det är i egen regi eller via kvinnojouren, är under all kritik. Det är pinsamt att vi inte erbjuder lika mycket stöd som jämnstora kommuner.

Om du är feminist Proos uppmanar jag dig att agera. Hörsamma kvinnojourens krav, ge dem mer ekonomiska resurser så att de kan ha fler än en anställd. Jag tänker mig att vi kan utreda möjligheten att använda den sociala investerings fonden för det. Men, våga också gå längre. Var inte reaktiv, var även preventiv. I valet gick Vänsterpartiet fram med att socialtjänsten i Enköping skulle öka samarbetet med kvinnojouren för att lösgöra lägenheter för kvinnojouren när de behöver det. Ta nu steget för att göra verklighet för detta. Kvinnojouren behöver uppenbarligen mer resurser och det sitter kommunen på, att vi tar vårat ansvar är det enda klädsamma.

Vi måste kunna garantera någon form av basal trygghet för Enköpings kvinnor och barn som är fast i våldsamma hem. Det är vår skyldighet som medmänniskor och det är vår plikt som feminister.

Det här är en utmaning för kommunen. Den nya ledningen har nu möjlighet att uppvisa handlingskraft genom att ta sitt ansvar och lösa problemet. Ökade ekonomiska resurser för fler anställda som kvinnojouren behöver, men också ökad samverkan så fler bostäder blir tillgängliga är ett måste. I alla fall om denna kommunledning med Proos i spetsen vill vara en feministisk ledning. Och det hoppas jag!

Kultur och fritid är viktigt!

Ju närmre valet vi närmar oss så kommer flera frågor och olika nämnders ansvarsområde. En nämnd som ofta glöms bort är Upplevelsenämnden, som har ansvar för kultur- och fritidsområdet i Enköping samt för turism och parker.

Mycket har hänt i Upplevelsenämnden. Ombyggnationen av badhuset, att badvakterna har försvunnit och höjningen av taxorna i kulturhuset är några av frågorna som har stått i rampljuset. Vad vi inte tänker på är att dessa frågor är extremt viktiga för utvecklingen av Enköping. Rekreation och kultur skapar en attraktiv kommun och höjer levandskvalitén för oss som bor i kommunen. Däremot har vi under de senaste åren dragits med en oattraktivt badhus, ett badhus vi äntligen beslutat att vi ska renovera, vi har sett hur det blir dyrare att gå i körer eller lära sig att spela instrument, fritidsgårdar har varit stängda under sommaren när det är då de behövs som mest och Bachohallen behöver mer inomhushallar och bättre omklädningsrum. Detta är inget som skapar en attraktiv kommun eller höjer levandskvalitén.

Jag har sagt detta om många saker och jag menar det lika mycket som jag menar det då; vi måste ta krafttag inom detta. Vänsterpartiet ser många förbättringsområden. Vi vill satsa på bachohallen så att vi först och främst kan erbjuda omklädningsrum som alla är bekväma med, vi vill sänka taxorna i kulturhuset, vi vill ha längre öppettider på fritidshusen samt bättre öppet tider på lov, vi vill skapa en mer jämställd idrott genom att rikta bidragen, vi vill satsa på allaktivitetshus i kransorterna och vi tänker stå vid en åsikten vi alltid stått vid inom badhuset, att det ska byggas, tillskillnad från Alliansen som är splittrat.. Helt enkelt så vill vi satsa på en attraktivare kommun med högre levnadskvalité.

Jag brinner verkligen för många områden inom Upplevelsenämdens ansvarområden. Just kulturhuset, fritidsgårdarna och badhuset är områdena jag brinner för. Kulturhuset är något som har gett mig mycket personligen och därför blir jag bedrövad när jag ser att utbildning inom musik och konst och blir en klassfråga i dagens Enköping. Många barn och unga som inte vill syssla med sport hamnar istället på kulturskolan och får en gemenskap där. Samtidigt visar forskning av musikspelande höjer intelligens och kreativitet. Att det därför idag är svindyrt att spela instrument och därav blir något gynnat de få som har råd är rätt uppåt väggen. Fritidsgårdar är också forum som erbjuder barn och unga som kanske inte vill vara hemma eller kan vara hemma ett alternativt och tryggt forum att umgås på. Att rusta upp dem, anställa fler på plats och ge mer pengar till aktiviteter och projekt skulle kunna locka fler och höja dessa barns levandskvalité samtidigt som det blir förebyggande arbete som hamnar de berörda individerna från att hamna snett. Men, vi måste också komma ihåg att oavsett syfte med fritidsgårdarna så är det kommunens ansvar att erbjuda rekreation till alla medborgare, även ungdomar. Samtidigt har Alliansen låtit badhuset förfallit samtidigt som de velat om de ska renovera. Nu, när kommunfullmäktige äntligen har beslutat att göra det så har Alliansen blivit splittrad i frågan och det velas i andra detaljer som hotar att skjuta upp arbetet. Här känner jag klart och tydligt att vi måste sluta larva oss. De folkvalda politikerna har muppat omkring om badhuset, låtit det förfalla samtidigt som de inte kan bestämma sig. På detta har Alliansen tagit bort badvakterna och ökat otryggheten på plats. Jag, och Vänsterpartiet, är bestämda att driva en annan politik för badhuset, som inte larvar sig och som tar tillbaka badvakterna.

Upplevelsenämden är viktig. Det är värt att nämna, mer än en gång. I Upplevelsenämdens ansvarsområde ligger möjligheten att skapa en attraktiv kommun med höglevnadsstandard och därför tycker jag den är så himla viktig.

Vad ska vi göra med tiggeriet i Enköping?

 

 

Runt om i Sverige sitter det tiggare på våra gator och torg. Det är ofta utmärglade människor som tigger för att kunna erbjuda sina barn skolgång eller viktig medicin. Att dessa tiggare finns i Enköping har nog inte gått någon förbi. Det kom som en chock för mig när jag första gången såg en tiggare i Enköping. Kunde det verkligen finnas här? Bland oss? Mitt ibland oss? På riktigt?! Men så är det och kommer nog fortsätta vara. Detta ställer oss dock inför en viktig fråga, vad ska vi göra?!

Jag vet att det nog finns några av er där ute i Enköping som vill att vi förbjuder tiggeri. Till er har jag bara en sak att säga: ”vad fan är fel på er?” Ni vill förbjuda mänskligt lidande, fattigdom. Ni sitter i era lägenheter, hus, kanske i era bilar eller på restauranger eller på pubar och vill förbjuda människor för att de har tvingats till något så förnedrande som tiggeri. Ni, som vill förbjuda tiggeri med argument som att de är brottslingar eller att de är ”för många” ställer inte bara upp på en rasistisk agenda, ni är rent ut sagt vidriga. För när dessa människor sträcker ut en hand av nöd, av fattigdom och ber om vår hjälp, om en så liten hjälp som några kronor så möter ni dem med ett slag i ansiktet.

Vi kan inte förbjuda tiggeri. Inte bara visar forskning att det inte faktiskt fungerar utan det skulle öka dessa personers utsatthet ännu mer. Vi måste nog inse att vi inte kommer bli av med tiggeriet på ett tag, och vi således måste gå in i ett damage control-läge, ett humant sådant. Det förlägger ett visst ansvar på staten, ett visst på kommunerna och ett visst på oss.

Men vad kan då Enköping göra? Det är mycket vi kan göra. Det första jag tror vi måste göra är att kartlägga tiggeriet i Enköping. Vilka är det som tigger? Var sover dem? Var får de deras mat ifrån? Hjälper de skyddsnät som redan finns eller behövs det mer? Utifrån detta måste vi lägga upp en plan, gärna i samarbete med civilsamhället och sociala myndigheter, för hur vi kan se till att dessa människor får trygghet och mat i magen. Vidare bör vi också anställa en form av samordnade för detta i kommunen, som ser till att vi agerar sammanhängande och får ut största möjliga mänskliga-mervärde som möjligt.

Men vi medborgare måste också agera. Antingen genom att ge pengar direkt till människorna som tigger eller genom olika organisationer. Dessutom tror jag att vårat engagemang i civilsamhället kommer betyda. Att vi ser till att mat och vatten delas ut till dem.

Det är viktigt att vi tar vårat ansvar i detta. På alla nivåer kan det göras mycket, inte minst i Enköping. Att vi tar vårat ansvar, lindrar lidandet istället för att förbjuda det är det viktigaste.

Senaste inläggen.