Blogg
Per Markus Risman

Jämställdhet, bostadspolitik och våldet

Igår var det 8:e mars, den internationella kvinnodagen. Det är en dag för att uppmärksamma de segrar vi vunnit för jämställdhet, och viktigare: de segrar vi har kvar att vinna. Det är en dag då vi diskuterar sexuellt våld, lika lön för lika arbete och andra viktiga jämställdhetsfrågor. En fråga som dock hamnar i skymundan i jämställdhetsdebatt är bostadsfrågan.

”Är bostadsfrågan en jämställdhetsfråga?” tänker du kanske nu. ”Givetvis”, svarar jag. Framförallt är bostadskrisen en jämställdhetsfråga. Bristen på huvudsakligen hyresrätter som vanligt folk har råd med slår mot kvinnor dubbelt hårt. Inte bara står de utan trygga kontrakt eller bostad, krisen förstärker de strukturer i samhället som gör kvinnor utsatta. Bostadskrisen är den våldsamme mannens och de sexuella trakasseriernas bästa vän.

För det första slår det mot kvinnorna som idag bor i ett hem där de blir slagna, våldtagna och förtryckta. Majoriteten av alla våldsbrott mot kvinnor begås i hemmet och en kvinnas hem är den farligaste platsen för henne. Ponera då att en kvinna som blir slagen av sin far eller make vill ta sig därifrån. Var ska hon bo i dagens bostadskris? Visst, hon kan bo hos vänner eller söka skydd hos en kvinnojour men faktum är att det inte alltid är ett alternativ. I bästa fall är det en kortsiktig lösning Samtidigt är inte alltid den ägda marknaden ett alternativ heller. Utan andra ställen att bo på knyts en kvinna till den våldsamme mannen, och blir fången i sitt egna hem.

För det andra öppnar bostadsbristen upp en osäker, oreglerad bostadsmarknad. Idag tvingas framförallt unga tjejer söka sig till andra- och tredjehandskontrakt, eller vara inneboende, när de får sin första bostad. Alla har vi läst uppdateringarna i sociala medier och artiklarna om unga tjejer som får erbjudande om bostäder i utbyte mot sex, som inte vågar gå själva på visningar för att de kan bli våldtagna eller som inneboende blir utsatta för trakasserier. Tack vare bostadskrisen får män en helt ny arena att trakassera kvinnor på. Samtidigt är det väldigt svårt att bevisa diskriminering och trakasserier i den arenan. Bostadskrisen gör unga tjejer till lovliga byten för män att förgripa sig på.

Den misslyckade bostadspolitiken öppnar upp för våld, förtryckt och trakasserier av kvinnor och tjejer. Det är dags att förstå att lösa bostadskrisen handlar lika mycket om att lösa mäns våld mot kvinnor som att tillhandahålla trygga hem åt alla. En ambitiös feministiskt politik måste alltså innebär en ambitiös bostadspolitik. Det vi behöver är små hyresrätter folk har råd att bo i, kortare bostadsköer och en reglerad och trygg andrahandsmarknad. Ingen ska bli fången i ett våldsamt hem på grund av bostadskris och ingen ska vara rädd för trakasserier när de söker bostad och flyttar hemmifrån.

 

Senaste inläggen.