Blogg
Per Markus Risman

Jämlikhetsdata – mer bojor av förföljelse än vingslag av jämlikhet

I slutet av förra veckan hade Vänsterpartiet kongress. Många bra beslut fattades både om politiken och valplattformen. Alla rapporter indikerar på tuffa, men sakliga och trevliga debatter. Värdigt ett socialist parti! Ett beslut är dock aningens speciellt – det om jämlikhetsdata. Nu vill partiet att staten ska samla data över din etnicitet, religion, sexualitet till och med om du väljer att bära trosor trots att du är man. Allt i den s.k. jämlikhetens namn.

Jämlikhetsdata går ut på att SCB ska samla in data om samtliga diskrimineringsgrunder. Statistik som kan spänna sig från allt ifrån hur många som t.ex. är judar till var alla bögar i Sverige bor eller vad inkomsten för funktionsnedsatta är kommer nu kunna samlas in av staten. Varför är det så fel? Vad är risken med det? Enkelt; det är personlig information. Med det kommer en risk att avslöja, identifiera och därigenom utsätta personer som på något sätt avviker från gängse norm i samhället. När vi samlar in den data möjliggör vi register över människor utifrån att de är romer, homosexuella, sikher eller något annat. En anmärkningsvärd risk.

Sverige har en historia under efterkrigstiden att inte samla in sådan data. Skälet är enkelt. Vi lärde oss av vad folk kan göra med den data. Dels av nazisttysklands hemska brott. Dels av våra egna snedsteg. Sverige har en historia av att sterilisera romer på grund av deras etnicitet, utradera den samiska identiteten och sterilisera funktionsnedsatta.

Säkerligen tänker många av er att det inte kommer ske igen. Och visst; inför vi det imorgon kommer vi nog inte börja jaga bögar eller fängsla muslimer. Självklart inte. Men blott att ha sådan data möjliggör att en framtida regim skulle kunna göra det. Med dagens extrema demagoger som reser sig från ingenstans i Frankrike, USA, Ungern och Polen ser vi politiska ledare är risken påtaglig. Om en sådan ledare reser sig i Sverige är vi ute på djupt vatten.

En än mer samtida risk att är registren skulle läcka. Tanken på vad som skulle hända om ryska hackers eller Nordisk Motståndsrörelse fick tag på information om vilka i samhället som är homosexuella eller var judar bor är bara det avskräckande nog. Även om det kanske känns otrolig så kan vi inte vara säkra nog.

Argumentet för jämlikhetsdata är att vi behöver information om människors levnadsstandard och liv utifrån variabler som sexualitet och etnicitet för att kunna skapa jämlikhet. Det stämmer visserligen. Men sådan data finns redan. Oberoende forskare har samlat sådan data i årtionde, och utifrån stränga regler om etik handhar informationen på ett ansvarsfullt sätt. Jag ser hellre att forskare som utgår från forskningsetik än tjänstemän som utgår från politiska beslut ansvarar för data om min sexualitet och min trosuppfattning.

Jämlikhetsdata i all sin ära. Men nej tack. När jag gör det ordet känner jag inte vingslagen av jämlikhet och solidaritet. Jag hör rasslet från bojor av utpekande och förföljelse. Mina kamrater menar väl; men de landar fel. Jämlikhetsdata är helt enkelt en för riskfylld väg när det finns bättre alternativ.

Senaste inläggen.