Blogg
Per Markus Risman

Vad förväntade arbetarrörelsen sig?

Idag valdes Donald Trump till mångas chock. I vad som förväntades bli en seger för Clinton segrade en högerextrem man, som har hånat funktionsnedsatta, anklagas för övergrepp av över ett dussin kvinnor, notoriskt homofobisk och som gjort det till sitt signum att hetsa mot latinos och muslimer. Och det är chockerande att en sådan man kan bli vald till president över världens mäktigaste land. Men ärligt: vad förväntade vi oss?

USA är ett djupt splittrat land. Många står utan välfärd, klassklyftorna är katastrofalt stora och många, av alla bakgrunder, känner sig svikna. Vad som enar dessa människor är att de är alla arbetare. Samtidigt har den amerikanska arbetarrörelsen stått utan svar på många av de problem som vanliga arbetare möter. När svar väl presenteras från den amerikanska vänstern, till exempel som i Bernie Sanders fall, så blir svaret obönhörligt. När svaren uteblir lämnas fritt fält till högerextrema som Donald Trump.

Känslan av splittring och ett samhälle som sviker en har skapat ett infekterat klimat i USA. Den infektionen har spätts på av medveten desinformation av olika alternativa medier som skapar rasistiska, homofobiska och sexistiska (etc.) stämningar. Så kallade nyhetsmedier har använt vanligt folks oro för att piska upp stämningen, samtidigt som vanliga nyhetsmedier inte har representerat vanliga människors oro och politiker har varit låsta i småaktigt och prestigefyllt tjafs. Låter det bekant? Det är för att Sverige är oroande nära den verkligheten också.

Även i Sverige känner sig folk på landsbygd och i förort svikna av välfärdssamhället. Folk är fast i arbetslöshet, vi har en akut bostadskris och välfärden lämnar många människor bakom. Samtidigt utnyttjar högerextrema medier denna känsla för att hävda att de representerar vanligt folk med sin ”rapportering”, när de egentligen bara sprider desinformation och hat. Det är i kölvattnet av denna desinformation, samhället som sviker och vänstern inaktuella svar på detta som de högerextrema kan växa, både i Sverige och USA, och således öppna upp för folk som Donald Trump. Det är arbetarrörelsen som förlorat valet. Inte Donald Trump som vunnit.

Istället för att formulera relevanta svar på folks problem ser vi i en arbetarrörelse idag som tappat kontakten. Den har blivit elitistisk, byråkratisk och feg. En sådan rörelse kan inte svara på välfärdens eller arbetsmarknadens problem. Den låses fast i tjafs i riksdagsdebatter med högern. Det är arbetarrörelsens uppdrag att formulera den politik som enar, som läker sår och lyfter människor. När vi inte gör det ställs arbetare mot arbetare för att de inte delar religion, ras, kön, sexualitet eller könsidentitet och rasismen, HBTQ-hatet och sexismen i samhället växer. När arbetarrörelsen inte för människor samman, splittrar högerextremism människor.

Om inte 17% för SD i opinionsmätningarna är varningsklocka nog för oss i vänstern, låt då Donald Trump vara det. När arbetarklassen inte förmår att formulera en politik som enar och svarar på vanliga människors behov, då väljer vanligt folk högerextrema. Så istället för att vara chockad kanske vi borde ställa oss frågan: när vi inte formulerar en vision för hela folket, vad förväntar vi oss – både i USA och här i Sverige?

Senaste inläggen.