Blogg
Per Markus Risman

En sekulär skola måste värna elevens rätt att be

I dagarna rapporterades det att Westerlundska Gymnasiet, kommunens enda gymnasium, har infört ett böneförbud. Detta har anmälts till diskrimineringsombudsmannen av skolverket. Detta har i sin tur vålat en stor debatt i sociala medier och klyft kommentatorsfälten i två. Som socialistiskt politiker kan jag inte låta bli att ha en åsikt. Som praktiserande kristen kan jag verkligen inte låta bli att ha en åsikt.

Låt mig sammanfatta min utgångspunkt väldigt enkelt: som socialist och feminist tror jag på det sekulära samhället. Ett sekulärt samhälle innebär att religion eller människors trosuppfattningar inte är en statsangelägenhet, och att det offentliga inte är partisk för en viss religion. Det här kan te sig som självklart för många men det är värt att säga i denna fråga.

Det sekulära utgår från mänskliga rättigheter. Det handlar alltså om tron att alla människor, oavsett religion, har ett egenvärde och förståelsen för att alla människor således har en rätt att få ge lika mycket plats åt sin religion i det offentliga. När fallet inte är så kompromissas vissas människors existensrum i det offentliga, och vissa människor blir i effekt mer än andra. Det är vägen för intolerans och förtryck.

Om vi värnar det sekulära är det därför högst relevant att försvara rätten för elever att praktisera sin religion eller trosuppfattning i skolan. Givetvis betyder inte det att elever skall ha förtur till klassrum över undervisning. Det betyder också att jag sympatiserar att man i religiösa riter inte får tända ljus i skolan. Det finns en brandfara. Men att få be till sin gud är en självklarhet. En offentlig institution som skolan kan inte, ska inte och bör inte hindra utövandet av en religion. Det är ett övergrepp mot människors religionsfrihet och mänskliga rättigheter vilket bryter mot hela grunden för den sekulära staten. Den sekulära staten skall inte göra annat än att värna varje människas möjlighet att ge uttryck för sin tro för den sekulära staten skall inte göra annat än att värna mänskliga rättigheter.

Som kristen kan jag vittna om att religion är något mer än en fritidssyssla. Det är en identitetsmarkör, det säger något om vem jag är, mina värderingar och var jag kommer ifrån. Som alla identitetsmarkörer för det mening genom saker jag gör. För många av oss kristna är bönen det främsta uttrycket för vår kristnaidentitet. Att då kompromissa skolans utrymme för bön blir att kompromissa min identitet och gör att några blir mer inom skolans domän. Den sekulära staten gör alltså ett ingrepp i min religion och religiösa sedvänja, något som går emot FN:s konvention om mänskliga rättigheter. Den sekulära skolan blir inte mer sekulär och slutar värna mänskliga rättigheter. Därför stödjer jag helhjärtat varje elev och lärares rätt att be på skolan och få tillgång till lokaler för det.

  • Charlotta

    Dumheter och struntprat, skolan är till för utbildning, religionen får man sköta hemma på fritiden! Skolmiljön ska i sin helhet vara fri från all religionsutövning. Jag skulle verkligen tveka att sätta mitt barn i en skola som tillät elever att under skoltid öppet praktisera sin religion för var skulle det sluta? Könssegregerade klassrum ( ” För i min religion tillåter vi inte att flickor o pojkar undervisas tillsamman” etc), är det ok eftersom man då tillåter eleverna att utöva sin religion? Du talar om mänskliga rättigheter- det är sannerligen en mänsklig rättighet att få undervisning utan att behöva finna sig i religiösa regler och uttryck, att få berinna sig i en miljö där religionen inte har någon styrning eller påverkan.

    • PerMarkus

      Religiösa regler och praktik är skiljda och som du kan läsa ovan handlar det om att få gå undan att be. Men om jag nu förstår att man inte ska få tända ljus så tror jag du rimligen kan sluta dig till att jag inte stödjer könssegregation på grund av religion eller dylikt. Återigen: när det inte ingriper på undervisningen ska skolan värna religionsfriheten.

Senaste inläggen.