Blogg
Nicole Blomgren
De vackraste rosorna har taggar

Born to tell stories

I många omgångar mitt liv har jag funderat på vad jag bli vissa drömmar har hållit i sig, andra inte. Jag har velat starta ett café, jobba på McDonalds, bli veterinär och velat rädda världen flera gånger om  men det var igår som jag insåg vad det var som var mest attraktivt för mig – berätta historier. Folk som har följt mig både på bloggen och privat vet nog vid det här laget att jag har en förkärlek för många saker där bland ugglor och popcorn men även YouTube när jag satt på divansoffan och slö kollade på YouTube (som jag gör varje helg, obviously) så gick det upp för mig vad jag älskar att göra. Pj Ligouri eller KickthePJ är en av mina absolut största inspirationer inte bara för att han råkar vara en (i mina ögon) väldigt attraktiv lång italienare med en brittisk accent och smaragd gröna ögon utan för att han är en kreativ galen själ med många idéer som kör sitt eget race. Han sa i en av sin videor att han är född till att berätta historier, både andras och sina egna det var därför han började intressera sig för film och konst. För mig är det exakt samma sak. Ända sen jag var liten så har jag fantiserat och grejat. Jag brukade berätta för alla vitt och brett om min låtsas pojkvän Logan. Var vi brukade resa och hur snäll han var mot mig som gillade samma Disney filmer som mig. Mina bröder brukar påminna mig om honom och det fyller mig med all världens cringe. Thanks a lot. Att skapa karaktärer och att skriva har jag alltid älskat. När jag gick i 9an så skrev jag en berättelse som sedan skulle bli en bok och skapade en rebellisk tjej karaktär som var allt som inte jag var. Istället för att intressera mig för film och sätta mig framför en kamera på nätet som PJ gjorde så började jag skriva, vilket ledde till att jag kunde börja blogga för EP. PJs YouTubande ledde till att han fick 10000-tals följare och skapade och regisserade serien Oscars Hotel för min del så vet jag inte var mitt mitt skrivande kommer att ta mig. Hur än jag kommer leva, vad än jag kommer syssla med i framtiden vare sig det är entertainment eller ett socialt arbete och vem jag än kommer att leva med så vet jag en sak – I was born to tell stories.

Jag brukar säga att det var därför jag intresserade mig för journalistik dels för den sociala biten för alla intressanta människor man stöter på som har så många historier att berätta om olika saker som ger arbetet ett känslomässigt djupt men också för att ge folk som kanske inte annars har någon som lyssnar en definitiv röst och en chans att synas och höras, sprida olika budskap och föra vidare en historia eller en viktig sensmoral, till och med kanske en uppmaning men också för att jag som person skulle kunna växa och kunna säga det jag har på hjärtat, dela erfarenheter och kanske få någon att le. Ett drömyrke för mig som vill skriva och uttrycka mig sen är det klart att ren journalistik har sina mallar och att man inte kan slänga ur sig vad som helst i en tidning men det är en annan femma – så länge fingrarna får gå över tangentbordet nonstop så är jag nöjd.  Det här med att skapa karaktärer är också ett sätt att berätta andras historier fast på ett mer subtilt finputsat sätt, ett mer anonymt sätt. Något som kanske låter lite konstigt är att jag samlar på personligheter eller typ personlighetsdrag med det menar jag att om jag möter någon som jag finner intressant och har till exempel att drag att de är till exempel snarstuckna eller skrattar mycket eller har något utseendemässigt drag så kan jag komma att använda det när jag skriver en novell vid ett senare tillfälle fast jag överdriver det till tusen på så sätt är allt säkert hos mig, alla människor och alla historier. Personligheter som är olika mig själv är min favorit att skriva om. Det är en utmaning men det är inte bara riktiga människor och riktiga historier jag kan ta utav. Psykologinörden i mig som slaviskt följer psykologipodden och läser psykologi i kvadrat – 100 begrepp du borde känna till innan jag ska sova och som älskar självhjälp i alla former kan även ta till den typen av information för att få till något så bra som möjligt – när jag skrev om dyslexi till en berättelse så ringde jag och talade med en mycket trevlig kvinna på Sveriges Dyslexiförening och jag har även besökt katolska kyrkan i detta ändamål. Hursomhelst så blir jag alltid lika förvånad över hur mycket sanning och djup det finns i fiction i Harry Potter så använde JK Rowling sig av sina egna erfarenheter av psykisk ohälsa för att skapa dementorerna, livlösa mörka karaktärer som suger livet ur sina offer till följd av en depression. När många läser det jag har skrivit så säger jag alltid till dem: ”Keep in mind att alla känslor är äkta. Jag har med all säkerhet känt just såhär bara att det är överdrivet eller annorlunda.” Små sanningar finns nog alltid i böcker på ett eller annat sätt när det gäller känslor även om det inte är baserat på författarens egna upplevelser eller inte är vetenskapligt baserat.

”I’m story teller who travels the universe looking for inspiration” – Pj Ligouri.

Nic

 

 

 

Senaste inläggen.
Microwave 18 Dec
<3 10 Sep
Reko 19 Jun
I’m alive! 17 Jun