Blogg
Nicole Blomgren
De vackraste rosorna har taggar
Arkiv. februari 2016

En inspirationskälla!

Hej!

Som ni vet om ni har orkat läsa min blogg de här senaste veckorna när jag faktiskt har kunnat sätta mig ner och få ut några vettiga ord, har nog förstått att min blogg handlar mycket om att på bästa sätt kunna spräcka hål på fördomar utan att bete sig som en ”asshat” (rövhatt alltså på ren svenska, haha!) på min resa mot total självacceptans så har jag stött på människor som på ett eller annat sätt med sin historia berört mig och fått mig att känna mig helt okej onormal utan pedagogiskt snack eller annat som kan få en att bara vilja vända på klacken och gå därifrån. En av dessa människor heter Niclas Christoffer och är författare. Niclas och jag har två helt olika bakgrunder och historia men han är en person som man bara skulle vilja bjuda hem på kaffe, sitta ner och snacka med i flera timmar. Jag la upp mitt inlägg om min mamma på CP-föreningens facebook och han tackade mig för att han fick läsa mina fina ord, några minuter senare vi var vänner på facebook, även när jag hade problem med min mage så frågade han hur det var. Hur fint är inte det? Som jag nämnde så är Niclas även författare och har skrivit böcker om hur det är att leva med en ätstörning som kille. Han spräcker normer och dödar fördomar och sådana människor ska ju bara primeras. Tack så mycket, Niclas för att DU är den DU är och helt osjälviskt alltid tar dig tid för mig. Jag önskar dig allt gott i framtiden och hoppas att jag någon gång träffar dig IRL 🙂

Kram <3

Niclas

Fortsätt med det du gör 🙂

GRATTIS till er som har överlevt skolan ända fram till sportlovet! =)

Hej! =)

Till och börja med så vill jag säga GRATTIS till alla er som inte har varit sjuka (skyldig) och varit i skolan och kämpat som nu ser fram emot ett LÅÅÅNGT och härligt sportlov! Superbra jobbat! You deserve every part of ledigheten. När sportlovet är slut så kommer jag att återgå till vardagen och det ska bli otroligt skönt, dock ska jag ta lite prover för att se vad som är fel med min mage… läskigt ju. Jag hoppas verkligen att jag inte är allergisk mot något och om jag är det så får det inte vara verken gluten eller laktos för då är inte jag och min tummy vänner längre.  Jag älskar alldeles för mycket mat som innehåller just detta och självklart så kan man ha substitut typ som soya mjölk (jag älskar soya mjölk ) eller glutenfritt mjöl men det är lite som att dejta någon som liknar ens crush bara för att man inte lyckats haffa the real deal (tycker jag) på mitt lov så kommer det hända lite positiva saker också! Weyhey! =) Nu ska jag tvinga mina djur att tycka om mig och dricka kolsyrat vatten med smak av mango från källan i saxhyttan.

You’re awesome! =D

Nicole

Sjukhusbesök, popcornabstinens och att jag är en mes

Yo!

Jag har som vanligt varit dålig på att uppdatera här och för det så säger jag som Justin Bieber får in extremt mycket steampengar på när han sjunger ”Is it too late now to say I’m sorry?” Tyvärr så har min mage inte varit min kompis på senaste tiden. Magen har mer varit typ en jobbig måndag när jag för det mesta mår som en fredag och om jag kunde göra slut med den så skulle jag göra det, kick it to the curb! Igår besökte jag ännu en gång vårdcentralen där min läkare skickade mig vidare till akutröntgen som tur var så behövde jag inte vänta så himla länge. Ett pluspoäng på livet <3 Men när jag väl kom in till röntgen så sa hon (sjuksköterskan) att jag var tvungen att injicera kontrast i mitt blod så att röntgen bilderna skulle ses bättre. I LOST MY SHIT! (bara i mitt huvud dock) Jag har utvecklat en konstig fobi för nålstick som inte alls har varit med mig från början. Jag praktiskt taget levde på Akademiska Barnsjukhuset när jag var yngre och fick ta mycket sprutor och infarter och allt däremellan. Nu börjar jag dock acceptera annat än bara ett stick i fingret men vägen dit har varit lång, hård och kall.. nästan lite bitchig. Fast nu kan man i alla fall fastställa på riktigt att jag är en mes, men det är okej. Min mamma tycker att jag är cool.

Något annat som inte alls är så speciellt roligt är soppor. Jag har ätit väldigt mycket sånt och det känns som om riktig mat är en bristvara i mitt liv för när jag äter den så får jag otroligt ont men maten kanske man kan leva utan men nu får jag heller inte äta mina älskade popcorn. Jag vet att jag har nämnt popcornen tidigare här i min blogg, men nu har jag en påse i skafferiet som jag inte får äta och det suger. Big time. Att ha ont i magen rekommenderar jag inte men om någon känner sig manad att ta över allt det onda så varsågod. Vi kan diskutera det någon gång över en kopp… you decide. Jag hade tänkt börja med att lägga till något awesome i slutet av mina inlägg som en överraskning och överraskningen hittar du…. HÄÄÄR

vaccination_86025435 (bilden är lånad från Google)

 

Dream a little dream of me

Pulsen gick upp. Skriken fyllde arenan… den rosa röken avtar smått från scenen och där stod jag. Jag greppade mikrofonen, drog ett djupt andetag och…. väckarklockan ger ifrån sig några ilskna signaler. Mamma kommer in, och helt plötsligt var jag påväg till skolan.

Ända sen jag var väldigt liten så har jag haft en dröm om att en dag få stå på en scen och förmedla alla mina tankar och allt jag känner. Jag brukade skriva texter om mina kompisar och killar jag hade en liten crush på och låsa in i mitt rosa kassaskåp med kodlås. Det var bara ett fåtal utvalda som visste om min kod. Den gyllene koden och min heliga graal, 1111. Jag anordnade konserter på skolgården och fick de stackars rastvakterna att samla ihop folk för att lyssna. Mitt entourage bestod av mina trogna vänner som skrek över skolgården: ”NICOLE, SKA SJUNGA! KOM!” Några minuter senare stod jag där i amfiteatern och sjöng för fulla muggar och lovade att jag hade skrivit låtarna själv fast det egentligen handlade om att jag hade snickrat ihop något jag tyckte lät as coolt. En låt är ganska komisk, den hette ”Bad Bad Behind My Eyes” och var egentligen Green Day’s låt ”American Idiot” fast med annan text, min text. Mina kompisar tvingades att göra intervjuer med mig och jag övade flera gånger per dag på min autograf och en dag fick jag en snilleblixt. Jag skulle vara superstjärnan, Nicki Taylor och det artistnamnet följde med mig tills jag var 13 och förstod att Nicole Blomgren är så mycket coolare, för det är ju jag. När vi skulle skriva inbjudningskort som en övning i skolan så skrev jag med guldpenna: ”Välkommen till Nicki Taylor’s sweet 16 i LA”

Mycket har såklart förändras för mig. Jag vill inte flytta till USA, jag skriver inte låtsas intervjuer om mig själv och gör inte skivomslag i paint men min kärlek till musiken och drömmen kommer alltid att finnas kvar. Det var för ett tag sen när jag började sjunga på Ella Fitzgerald’s ”Dream A Little Dream Of Me” som pappa sa till mig att jag hade en jazzröst och då utvecklade jag en otrolig kärlek för Jazz och Swing. Min farfar älskade jazz och storband och det gör jag minst lika mycket. Mina dagar förgylls med Frank Sinatra, Van Morrison, Michael Bublé, Etta James och Duffy. Jag har kontroll när musiken sätts igång och i mitt huvud är jag minst lika prydlig som Grace Kelly (även om hon inte sjöng jazz) när jag tar de första tonerna i låtarna och ingenting kan stoppa mig. Jag känner mig stark, som en riktig diva. Vägen till att bli en jazzdiva är lång, men jag har inte bråttom. Om någon känner någon som känner någon så kontakta mig gärna 😉 HAHA! Nej, men det hade varit ganska grymt.

Follow your dreams, they’re just reality waiting to happen

Nicole

c,

 

 

 

Vardagspositivitet och SNAAART ÄÄÄÄR DET HEEELG!

God morgon alla som läser! =)

Idag är det torsdag (obviously) och snart är det bara att räkna ner helgen och allt skoj som kommer där till! Jag själv har en massa grejer att uträtta den här helgen och det känns välbehövligt med två dagar att bara glömma verkligheten, softa ner och känna att livet kan vara precis sådär askalas som man bara vill innan man återgår till allas fruktansvärda pet peeve, måndagen! *sätt in vilket som helst soundtrack här som representerar skräck* Alla mina måndagar känns som att ha Starwars imperal march på repeat (fast Darth Vader är ganska festlig ändå) och för varje dag som går så hoppas jag innerligt att måndagen bara dör ut och ersätts med en till fredag. THEEE FRIDAAAAYS AREEE HOOOLYYYYY, PEOOOOPLE!

Det finns någonting som ändå kan ge mig och kanske dig.. en liten knuff på vägen. En av dom sakerna är något som mina föräldrar påminner mig konstant om är ett citat från Alfons Åbergs farmor: ”Vad bra att ni har tråkigt! Ibland måste man ha det tråkigt för att få det extra roligt senare!” Eller något i den stilen…. hoppas jag inte har upprört Alfons fanbase nu genom att felcitera hans farmor… Yikes! Men oavsett så har Alfons farmor rätt. Även om man inte tycker att ett citat (som möjligen är felciterat) från en fiktionell farmor känns så upplyftande så finns det alltid saker man kan stödja sig mot och det kallas för vardagspositivitet. Den positiviteten handlar om att se det lilla i vardagen och uppskatta det som typ att solen skiner, att sjuan har Dr. Phil Marathon eller att du har vunnit en årsförbrukning av OWL’S indian popcorn? Okej, såna saker kanske inte fungerar för dig personligen men ibland så måste man faktiskt ta ett steg tillbaka och uppskatta alla de där små sakerna som får ditt liv att rulla på. Jag kanske inte känner dig personligen, du som läser detta. Vi har förmodligen aldrig träffats och om vi har det så är jag glad! =) Men tillåt mig att säga att DU, ja just du är helt AMAZING tvivla aldrig på det och du har så många små och stora dunstar av vardagspositivitet och jag hoppas att du känner av det, att du har ett party på fredag och att du träffar alla dina kompisar och äter pizza framför Mello! (Förlåt… men jag älskar mat)

Ha en helt awesome helg, och för att kicka igång din helg lite fortare så länkar jag ett helt über fantastiskt klipp som ni kan se HÄÄÄR!

ee

 

 

Tack mamma! Tusen tack!

Tack mamma! Av hela mitt hjärta! 

Det största problemet jag har haft  hela min skolgång och i mitt liv är människor som har sina egna förutfattade meningar, men dessa människor hade jag ingen aning om tills det var dags att sätta sig i skolbänken. Jag har haft tur… jag har haft min mamma. När jag var liten och någon frågade mig ”Nicole, vad är kärlek för dig?” så svarade jag väl som många barn skulle ha svarat ”kärlek är alla leksaker och hjärtan.” Men med tidens gång så har jag förstått att kärleken inte är materiel. Den är större än allt annat. Den är den villkorslösa kärleken till min mamma.  Min mamma är en sådan där sortens kvinna som jag vill bli. Varje morgon när jag skulle till dagis så satte hon upp mitt hår i flätor och lät mig prata om allt mellan himmel och jord. (Hon gör det fortfarande minus flätorna) När min syster, min älskade supersyrra var med så lekte vi att rullstolen jag hade då var en tiger. Jag kan avslöja att jag älskade min tiger. Min tiger, Bulbazar (haha) Min mamma har alltid tillåtit mig att vara den jag är, att tänka som jag alltid har gjort och gett mig den himmelska känslan av att jag duger precis som jag är.

Men sen kom skolåren och då blev jag mer och mer medveten om omständigheterna runt omkring mig men mamma var där och sa att annorlunda var vackert och satte plåster på alla sår, även de som inte syntes på min kropp på utsidan och jag älskar henne för det. Jag älskar varje sekund hon har lagt ner för mig. Varje skolmöte hon har varit på och aldrig vikt ner sig och alla dessa gånger hon har tagit mig i sin famn och torkat mina tårar. Mamma, jag älskar dig av precis hela mitt hjärta och om jag ens kunde bli hälten av den kvinnan du är så skulle jag må bra i hela mig och känna att jag hade gjort precis allting så där rätt som du gör och har under hela min uppväxt. Du har aldrig backat undan. Jag kan upprepa det hur många gånger som helst, men tack så mycket! Jag älskar dig. Om jag kunde ge bara ett enda råd till föräldrar som får barn med speciella behov så skulle det vara att göra deras vardag till något extra magiskt och lite tokroligt. Förvandla skenorna till Iron Man skenor och gör om rullstolen till ett ascoolt djur eller ett monster (ett snällt då kanske) och även om ditt barn inte har speciella behov. Utbilda dom! Berätta att det finns människor som är annorlunda och säg att det är något vackert att sticka ut och fyll dom med så mycket kärlek att det nästan blir tjatigt, skratta med dom och säg att allt blir bättre.

fj

 

(mer…)

Senaste inläggen.
It is what is 20 Nov
Microwave 18 Dec
<3 10 Sep
Reko 19 Jun