Blogg
Lust

Snart är det jul

I helgen var det julmarknad på Stora Torget. Ett tydligt tecken på att det snart är jul. Annars blir jag lika förvånad varje gång. Jul? Snart?? Men inte ännu väl???

I och för sig har vi beställt julostarna redan i början av oktober för att få dem vi vill ha. (Sedan är det bara att hålla tummarna att de ska räcka.) Och nu har leveranserna börjat komma. I slutet av förra veckan startade jag extrakylen och kylrummet som vi bara använder till jul. Så visst är det nog så. Snart är det jul!

Det här är ostbutikens tolfte jul. Oj, vad tiden går! Jag minns det som igår, hur vi kämpade den första julen i den lilla butikslokalen nere på Kungsgatan som vi hade till att börja med. Vi stod nästan på varandra, både bakom disken och framför. Varorna var ofta slut på kvällen och det var ett spännande jobb att se till att det fanns något att sälja dagen efter. Första julen med presentkorgar, ostbrickor och massor av cellofan. Kexchoklad till lunch och ingen julmat på julbordet heller. Det hade vi inte hunnit med. Men kul var det.

Det är lite lättare nu, med mycket större utrymmen för både varor och människor. Vi kan vara fler bakom disken och våra kunder får plats inomhus och slipper stå ute och köa. Och lite erfarenhet har jag väl hunnit skaffa mig genom åren, så det är inte lika hysteriskt längre. I alla fall inte riktigt.

På söndag, andra advent ska jag passa på att bjuda några vänner och grannar på adventskaffe. Lussebullarna är i alla fall klara. Det är sista dagen som jag är ledig. Sedan är butiken öppen alla dagar fram till och med julafton. Kul ska det bli!

Lussebullar

Bland tapetrullar, färgburkar och sågspån

Nu börjar det bli färdigt. Renoveringen av lägenheten alltså. Mycket jobb har det varit och ännu är det inte helt klart. Badrummen, en hall och några lister återstår att göra, men annars är allting nytt och fräscht.

Det mesta har vi gjort själva. Nåja, vi har haft hjälp av rörmokare, elektriker och snickare för det värsta finliret, men annars så. Det är en utmaning att göra något som man inte gör i vanliga fall. En rolig utmaning. Tapetsera har jag väl provat på förut men aldrig något i den här skalan, och det skulle läggas trägolv och klinkers, målas och kaklas. Och byggas ett helt nytt kök.

Man går liksom in i ett annat mod, en värld som består av en massa färger och material och doften av nysågat virke. Men det är också sågspån på golvet, alla golv känns det som. Det är flyttkartonger överallt och burkar med färg och tapetlim som man snubblar över. Och mängder av sorteringskärl på väg till återbruket.

Men nu äntligen, även om det är en bra bit kvar, har vi kommit igång med att packa upp några av flyttkartongerna. Lägenheten börjar alltmer likna ett hem. Jag kastar fortfarande lystna blickar på hinkar att blanda kakelfix i och kan fortfarande inte gå förbi ett rollerset utan att köpa det. Men det finns ju gränser för hur många rollerset man kan behöva, eller få plats med i en lägenhet för den delen, så jag hoppas att det kommer att gå över med tiden…

Kök1

Kök2

Kök3

 

 

 

 

 

 

Snart går flyttlasset!

Ja, det är inte butiken som ska flytta, den ska ligga kvar där den är vid Stora Torget. Nej det är vi, min man och jag som har börjat packa flyttkartongerna.

Vi har trivts mycket bra där vi har bott de senaste tio åren, så vi flyttar verkligen inte från, utan till. Det blir också den här gången en lägenhet i centrala Enköping, men ett så kallat ”renoveringsobjekt”. Nästan allt, från golv till tak, ska vi göra om. Mycket arbete förstås, men oj så roligt det ska bli!

De senaste veckorna har jag varit själv i butiken eftersom övrig personal har haft semester, så vi har inte hunnit göra så mycket ännu. Men snart är det min tur att ha semester. Och då!!

Det mesta av ledigheten kommer att gå åt till renoveringen, så det lär inte bli så värst mycket seglat den här sommaren. Men någon liten tur hoppas vi hinna med mellan arbetspassen i lägenheten. Annars blir det tapetsering, golvläggning och målning för hela slanten. Har för mig att det var doktor Westerlund som sa ”Att vila är att göra något annat.” Och det låter som en bra slogan för årets sommarsemester. Kul ska det bli!

Flyttkartonger

Man har skaffat sig arbete…

Tillräckligt med ord

Jamen, nu var det verkligen ett tag sedan jag bloggade. Det är inte det att jag inte gillar att blogga, för det gör jag. Och jag kan inte påstå att jag har haft alldeles för mycket att göra, för det har jag alltid. Det brukar inte hindra mig från att blogga. Men det är nog så att jag inte har haft tillräckligt med ord.

Jag trodde väl aldrig att mina ord skulle ta slut. Har alltid känt det som att jag haft fler än jag behövt, och att de har räckt till allt jag har velat skriva. Och läsa med förresten. Men nu har jag inte orkat läsa heller. Den deckare som jag lånat i bokhandelns bokklubb, har jag haft orimligt länge. Snart kommer det väl en efterlysning från Gestbloms.

Men jag har använt mina ord till annat.

Jag har uppfyllt en dröm, att skriva en bok. En barnbok blev det. Om ett främmande land med vättar och huldror och talande djur. Och om en helt vanlig flicka som kommer dit för att slåss mot de onda för de goda. För mig har det varit en förtrollad resa och jag har upplevt saker och träffat väsen som jag inte trodde fanns. Men, som sagt, alla mina ord har gått åt.

Men nu är bokmanuset skickat till flera testläsare och en erfaren lektör, så jag har fått lite ledigt. Och mina ord tillbaka. Så nu blev det en blogg igen. Känns bra!

Tangentbord

Få det att gro och växa

Under mitt arbetsliv har jag hunnit med att vara egen företagare i nästan 20 år. Ni som har hängt med i mina bloggar har kanske sett att jag ibland har skrivit om hur det är. På gott och ont, men mest på gott i alla fall.

Jag stortrivs med att få vara bland alla härliga kunder och medarbetare. Och alla goda ostar förstås. Det är roligt att gå till jobbet varje dag.

Och det är roligt att vara företagare. Att få bygga upp en verksamhet efter eget huvud och se den blomstra är helt fantastiskt. Visst är det många sena kvällar, långa arbetsdagar, en hel del oro och arbete nästan alla helger också. Men det hör till och är helt OK.

Sedan är det ju det där med att man som företagare faktiskt bidrar till både arbetstillfällen och pengar till välfärden. Det var ingenting som jag tänkte på först, och ingenting som på något sätt var avgörande för att jag skulle starta företag, men det känns rätt bra måste jag erkänna. Hade det inte varit för mig och mina företagarkollegor där ute, hade vi inte haft någon ”Vård-skola-omsorg” eller så värst mycket annat heller. Det är för att vi har vågat starta våra företag och varje dag anstränger oss att driva dem så bra som möjligt, som det finns pengar till allt det andra som behövs.

Imorgon kommer jag, och många andra företagare med mig, att dela ut ett litet ”kit” med allt som behövs för att odla en solros. Solrosen är en påminnelse att allt som växer behöver lite omtanke. Precis som våra företag behöver den bra jordmån, lite vatten, ljus och en massa kärlek för att växa sig stark. En bra bild tycker jag.

 

Solroskit

Solroskit

Vid gränsen till Tyskland

I helgen var det dags för ännu en utflykt. Lite längre bort den här gången, ända till Alsace. Nåja, det är ju inte lika långt som om man skulle ha kört från Sverige vilket vi har gjort flera gånger förut. Nu när vi bor i Champagne, tar det bara fyra timmar med bil.

Alsace ligger vid gränsen till Tyskland och har till och med tillhört Tyskland under olika perioder i historien, senast under andra världskriget. Något som märks på det mesta, inte minst på arkitektur och mat.

Från och med i år, tillhör Alsace samma region som Champagne, ”Alsace-Champagne-Ardenne-Lorraine”, men det känns som att komma till ett helt annat land. Bilen får lära sig att klättra i berg när vi tar oss över ett av bergen i Vogeserna. Hastighetsbegränsningen på 90 km/timmen känns mer teoretisk än något som man borde begränsa sig till. Men vackert är det.

Natten tillbringar vi på det gamla hotellet Le Mouton, som har varit hotell ända sedan 1300-talet. Och även om det naturligtvis har byggts om många gånger, finns mycket av charmen kvar i form av trappor, smala korridorer och träbalkar i både väggar och tak. Hotellet ligger i byn Ribeauvillé som är som tagen ur en saga, fast på riktigt. Det känns lite märkligt att köra bil på Storgatan, Grand Rue, som bara kan kallas stor om man jämför med de andra gatorna i byn. Men det är faktiskt tillåtet.

Efter incheckning på hotellet blir det en tur till en av byns vinhus där vi får prova flera av deras fantastiska viner. Vi provar bland annat två olika Riesling-viner från samma år (2007). Det enda som skiljer är växtplatsen, druvorna har vuxit på två olika berg som i och för sig ligger bredvid varandra. Men så helt olika resultatet blir! Spännande!

Dagen därpå blir det en tur till Colmar, som är en lite större stad, men också med en fantastisk charm och full av gamla hus. Där passar vi på att äta lunch, tarte flambée, eller flammkuchen som det heter på tyska. Ungefär som en supertunn pizza med färskost istället för tomatsås. Det smakar alldeles extra gott eftersom vi kan sitta ute och äta. Första gången i år!

 

Ribeauvillé

Grand Rue, Ribeauvillé

Utflykt bland kullarna i Champagne

Det har blivit en hel del arbetat här i Frankrike faktiskt. Speciellt maken är väldigt duktig och jobbar nästan mer än hemma. Men det är ju också en av förutsättningarna för att vi ska kunna vara här. För några år sedan, innan det fanns mobiltelefoner och wifi, hade det inte gått lika enkelt att jobba på distans. Jag kommer ihåg hur man förr i tiden jagade runt efter telefonkiosker för att kunna ringa hem. Och så gällde det ju att kunna ha en påse med lämpliga växelpengar också. Här i Frankrike finns det faktiskt telefonkiosker kvar fortfarande här och där. Men jag har aldrig sett någon ringa i dem. Kanske är de till för att Stålmannen ska kunna byta om ifall han kommer förbi.

Men idag tog vi oss lite ledigt och gjorde en tur runt Épernay och besökte några champagnehus. Det finns några att välja på. Det lär finnas över 15.000 odlare i Champagne!

För att framställa denna ädla dryck krävs hårt arbete hela året. Idag var många ute och beskar vinrankor. Det finns en och annan vinranka här… De större champagnehusen har maskiner som hackar sönder kvistarna så att de blir till gödning för vinrankorna, men de allra flesta är småbönder och jobbar för hand. Oftast eldar man upp de kvistar som klipps av på direkten. Man såg röken från de små eldningstunnor som odlarna skjuter framför sig som en slags skottkärror överallt längs sluttningarna.

Det är verkligen otroligt vackert här! Ett böljande landskap med druvodlingar så långt man kan se och så Marne-floden som rinner nere i dalen.

Många av champagnehusen är stängda för besök nu i februari, bland annat eftersom det är sportlov. Dessutom är det ju inte precis turistsäsong. Men vi hann med några trevliga besök och köpte ett par flaskor gott bubbel som följa med hem.

Sedan blev det ett besök i mataffären. Det finns mycket gott att välja på här, men eftersom jag inte kan franska, är det lite av en utmaning att få tag i vad jag har tänkt. Men, smart som jag är, har jag kommit på att man kan Google-översätta viktiga ingredienser så att jag i alla fall vet vad jag letar efter. Hur skulle jag annars kunnat förstå att vetemjöl heter ”Farine de blé”?

 

Gula Änkans lustslott

Gula änkans lustslott

 

 

 

Sömnig söndag

Idag är det söndag. En dag för vila och återhämtning här i Frankrike. Det är en hel del folk som är ute och promenerar på gatorna. Annars är det lugnt och de flesta affärer är stängda. Till och med stormarknaderna som Carrefour och E. Leclerc har stängt på söndagar. Men om tur är har vårt lilla bageri på hörnet öppet ett par timmar på förmiddagen så att man kan få sitt färska frukostbröd. Det är märkligt hur fort vi har vant oss vid att få färska frasiga baguetter till frukost. Men imorgon får vi klara oss ändå, för på måndagar är bageriet stängt. Måndagar är också en sådan där dag då många butiker har stängt här i Frankrike.

Jag funderar en smula på öppettider. Det har varit ganska mycket debatt och funderingar omkring öppettider i Enköping. Ska man ha öppet på söndagar eller inte? Som liten butik är det svårt att ha öppet jämt. Då måste man välja att ha öppet när ens kunder vill handla, och det kan vara lite olika beroende på vad man säljer för typ av varor. För min lilla ostbutiks del är det inte söndagar.

Men igår var det lördag och full fart på kommersen här i Épernay. På vår fina marknad här utanför var det full rulle. Marknaden har öppet från morgonen och fram till 14. Men då är också det mesta slutsålt. Épernay-borna kommer verkligen och handlar på sin marknad. Och det kan man förstå; så fantastiskt fint kött, fisk, frukt och grönsaker det finns att välja på här.

En sak som slår mig är att här använder man verkligen hela djuret som slaktats. Bredvid biff, och färs ligger också all den goda inälvsmaten; lever, hjärta, njure och mage. Till och med riktigt fin kalvbräss hittar jag i ett stånd. Men den får vara idag, för ikväll blir det restaurangbesök. Men ett par stora, fina kronärtskockor kan jag inte motstå. De blir perfekta till söndagsmiddagen.

Så återstår att betala. Jag känner att jag verkligen borde försöka lära mig räkneorden. Det är lite opraktiskt att alltid lämna fram en sedel och få växel tillbaka. Hmm. Ska jobba vidare på det.

 

Dagens franskalektion:
25 = vingt-cinq
50 = cinquante
75 = soixante-dix
99 = quatre-vingt-dix-neuf
100 = cent

 

 

Salladsbord

Saluhall på dörrtröskeln

Hade inte tänkt blogga idag. Hade tänkt vänta ett par dagar. Vill ju inte trötta ut er.

Men jag måste berätta att idag när jag kom ut från huset där vi bor, på väg att köpa frukostbrödet, upptäckte jag att saluhallen alldeles utanför var öppen. Kunde inte låta bli att titta in. Det var inte helt fullsatt. Den stora marknaden är tydligen på lördagar. Men en hel del välfyllda stånd fanns det. Grönsaker, honung, kött, ost och inte minst fisk och skaldjur frestade, så naturligtvis måste jag handla till kvällens middag.

Först grönsakerna; några vita fina champinjoner och en näve mache-sallad från Loiredalen. Alldeles fräsch och krispig. Eftersom jag inta hade någon aning om vad madamen sa att det kostade, räckte jag fram en 20-euro-sedel. För att hitta växel på den, blev hon tvungen att gå till inte mindre än tre olika kassalådor. När jag sedan tittade på kvittot insåg jag att det hade kostat lite drygt en euro. Förlåt! Jag ska försöka lära mig räkneorden, men det är inte lätt. Framför allt inte om de uttalas på franska.

Och så till fiskdisken. Så otroligt fräsch och välfylld. Den var som tur var mycket pedagogiskt upplagd; hela fiskar med delar och filéer av samma sort bredvid. I mitten står en man och filear och rensar med stor skicklighet. Inspirerande! Jag väljer ett gäng fina pilgrimsmusslor som kommer att bli perfekta vinkokta tillsammans med champinjonerna och en skvätt grädde. Lycka!

 

Dagens franskalektion:

Pain Riche = Baguette
Pilgrimsmussla = Coquille Saint-Jacques

 

Fiskdisk

På plats

Nu är vi på plats i vår lilla lägenhet i Épernay. Vi har hyrt den via Airbnb, något som vi inte har provat tidigare. Men så här långt har det fungerat utmärkt.

På överenskommen tid stod Mme Grannfru utanför och tog emot oss men nycklar och instruktioner. Det lilla problemet var att hon enbart talade franska och att vi nästan inte talar franska alls. Men med lite vilja och gestikulerande gick det bra ändå. Tror vi.

Vi gick igenom alla praktiska saker i lägenheten. Det välutrustade köket och den avancerade tvättmaskinen (återstår att se om vi klarar av att använda den). Och så tyckte vi oss förstå att det var något problem med duschen, så den fick inte användas idag, men väl imorgon. Varför förstod vi inte. Kommer den att laga sig själv imorgon eller kommer det att dyka upp en rörmokare då? Men som tur är denna lilla lägenhet utrustad med ett extra duschrum (!) så vi behöver inte gå smutsiga i väntan på lösningen av mysteriet.

När vi burit upp allt vårt bagage var det dags att åka och handla. Mat är inga större problem. Även om det finns mycket som inte är som hemma, kan man ändå lista ut ungefär vad det är, i alla fall tillräckligt bra. Men vad heter t ex ”diskmedel”. Vill heller diska i det än i tvättmedel även om flaskorna ser likadana ut…

Så småningom tyckte vi i alla fall att vi fått tag i det nödvändigaste och kunde vända hemåt för att lasta in våra inköp i skåp och lådor. Sedan ut på stan för ett glas champagne, för det är vi värda!

Dagens franskalektion:
Diskmedel = Vaisselle
Tvättmedel = Lessive

 

Frukostbaguette

 

Senaste inläggen.