Blogg
Lust

Du bestämmer!

Så var julen över för denna gång. För mig, som driver en butik, är det en väldigt arbetsam period, men också fantastiskt rolig. Nu är det betydligt lugnare och jag har tid för lite filosoferande.

Det finns många sätt att handla på. Man kan gå till en butik och välja vad man vill ha på samma sätt som man gjort i hundratals år. Ofta får man hjälp av en expedit eller av kassapersonal när man ska betala, men man kan också välja att inte ha kontakt med någon människa alls, utan själv skanna varorna man vill köpa och betala med kort i en terminal innan man går ut.

I en butik som min vill man nog oftast prata med någon i alla fall. Få tips och inte minst smaka på några av ostarna innan man bestämmer sig. Och vi bakom disken tycker att det allra roligaste med jobbet är just mötet med kunderna. Så är det nog i de allra flesta små butiker. Ja, i de större också förstås. Man får känna på varorna, jämföra, få tips och råd eller kanske lära sig hur något fungerar innan man köper.

Nuförtiden blir det allt vanligare att man handlar på nätet istället. Det är bekvämt, man kan sitta hemma och i lugn och ro göra sina inköp. Varorna kommer efter ett par dagar med posten. Och eftersom företaget man handlar ifrån inte har några kostnader för butikspersonal eller betalar hyra för en fysisk butik, blir det ofta billigare också. Nackdelen är att man inte kan ”klämma och känna” innan man köper. Om man inte gör som ”den smarte”; först går till en butik och får hjälp och sedan går hem och handlar på nätet.

Vad många inte tänker på är att de egna valen påverkar hur framtidens butiker kommer att se ut. Kommer vi att ha möjlighet att handla i centrum, eller kommer alla butiker finnas i stora köpcenter utanför städerna? Kommer att finnas några fysiska butiker alls? Kanske all handel och shopping görs på nätet om några år?

Det är faktiskt du som bestämmer!

För att driva en butik behöver man ha pengar till hyra, inköp av varor och löner till personal. Dessa pengar kommer från dig när du handlar. Är det fler som handlar kan butiken ha mer personal och därmed bättre service och inte minst längre öppettider. Är det färre som handlar… Ja, du fattar.

Det är precis på samma sätt för butikerna i köpcentret och till och med för butiken på nätet. Den butik som kunderna handlar i kan finnas kvar och utvecklas.

Sedan jag själv fick det här klart för mig, har jag blivit ännu mer noga med var jag gör mina inköp. Ofta blir det ett besök i någon av Enköpings små butiker. Jag tycker att de behövs i ett levande centrum och vill att de ska finnas kvar. Självklart blir det en del inköp i stora mataffären också, eller någon gång i ett köpcenter eller till och med på nätet ibland. Men jag gör aktiva val, inte bara vad jag köper, utan också var. På det sättet påverkar jag framtidens butiker.

Det kan du också göra.

 

Känner mig nöjd

Då var årets julbak igång. Idag blev det lussebullar och imorgon bondkakor, hallongrottor och mormors chokladbröd. Julbaket är mitt ansvar i vår familj. Ett självpåtaget ansvar måste tilläggas. Kanske hinner jag med någon sort till, annars får det vänta tills andra advent som är min sista lediga dag före jul. Har man kakansvar så har man. Det hjälps inte att butiken behöver mig alla dagar i december. Men jag måste säga att jag älskar det!

Annars har veckan handlat mycket om skrivande. I torsdags var det release för min senaste bok; ”Liten bok för litet kök”. Precis som det låter är det en liten kokbok med recept som passar i båten, husbilen eller på andra ställen där man inte har så mycket plats i köket. Den har varit så rolig att skriva och något jag drömt om att få göra i många, många år. Drömmar är till för att förverkligas, har jag visst skrivit någonstans. Så nu när jag har möjlighet att själv ge ut mina böcker var det bara att sätta igång.

Tänk att det har blivit hela två böcker i år! Och på lördag kommer jag att signera dem hos Gestbloms bokhandel. Om det kommer någon och vill ha dem förstås. Man vet ju aldrig, men jag får känna mig som en riktig författare i alla fall.

Att skriva är nästan lika roligt som att baka. Och jag känner mig nöjd med både böcker och bullar. Dessutom kommer min krönika i EnköpingsPosten imorgon. Den handlar inte alls om mat och båtar, och inte om vättar eller älvor heller.

Ljus i mörkret

Det känns som alldeles nyss det var sommar och ljust på kvällarna. Men nu är det höst, nästan vinter. I morse gnistrade iskristallerna på taken och det var riktigt kallt. Snö har vi dock inte fått någon än och det kan jag tycka är ganska skönt. Men det blir förstås ljusare när snön kommer och det saknar jag.

För det värsta med den här tiden är mörkret. Det blir mörkt redan på eftermiddagen, riktigt mörkt också på gator och torg i min lilla stad. Gatubelysning är något som man verkar ha sparat in på.

Så glädjande då att man har fått upp en del av vinterbelysningen. Den lyser upp och är dessutom fin att se på. Den vinterbelysning som en del tror är julbelysning. Men så är det ju inte. Julbelysning är de lysande stjärnor som man hänger upp närmare jul, och så julgransbelysningen i den stora gran som pryder torget i juletid.

Och torget kan verkligen behöva lysas upp. Det är riktigt svart på kvällarna nu. Mycket mörkare än det borde vara på vår lilla stads stora torg. Det finns lampor i träden runt om, i alla fall fanns det lampor där förra vintern, men dem har man inte tänt än. Synd, för det skulle göra skillnad. Hoppas att de tänds snart. Helst ikväll!

Naturlig nattbelysning


Den rosa månaden är över

Tänk att vi har en hel månad, oktober, då vi på olika sätt bidrar till kampen mot bröstcancer. Vi köper rosa varor, vi tänder marschaller på torget och vi pryder oss med rosa band. En del av pengarna vi lägger på detta skickas vidare till Bröstcancerfonden eller Cancerfonden och gör nytta. Fantastiskt!

Lite mer tveksam nytta är det med alla kedjebrev. Facebook svämmar över av söta nallar på motorcykel och hjärtan som jag uppmanas att skicka vidare. Men jag har svårt att se hur det skulle hjälpa till i kampen mot cancer. Nej, där är det nog en annan agenda som gäller.

Men nu är alltså den ”rosa månaden” över för i år, och det tar elva månader tills det är dags nästa gång. Men, vänta nu… Bröstcancern tar inte ledigt bara för att det har blivit november, och det gör ingen annan cancerform heller. Det finns mycket att göra året om. Man kan skicka in ett bidrag, eller kanske starta en insamling även andra månader.

Och det kanske viktigaste man kan göra kostar inte ens pengar. Ett besök eller ett telefonsamtal betyder mycket för den som är sjuk. Tycker man att det är för svårt, kan man skicka ett kort. När jag själv var sjuk i bröstcancer, 2010, hjälpte det mig mycket att känna att det fanns vänner omkring som tänkte på mig. Ja, jag är faktiskt säker på att det hjälpte mig att bli frisk och må bättre. Och alla kort som jag fick har jag fortfarande kvar.

 

 

Ett glas vatten

Jag vet precis vad jag menar och vad jag sa. Måste alla förstå. Det är lätt som en plätt och hur tydligt som helst. Eller hur?

Idag fick vi information om att vårt dricksvatten här i Enköping måste kokas innan vi kan dricka det. Eller använda till matlagning och skölja grönsaker i. Ja, det är besvärligt, och jag får ännu en gång en tankeställare om hur sårbart vårt moderna samhälle är. Vatten är så nödvändigt och självklart tillgängligt. Och så är det plötsligt inte det längre.

Men det är inte det som den här bloggen ska handla om. Utan om hur svårt det är med kommunikation.

Jag var på mässa i Stockholm idag när jag strax efter lunch fick ett meddelande på Messenger från en vän med information om Enköpings vatten. Snart efteråt får jag också ett sms från SOS-alarm med ”Viktigt meddelande till Allmänheten” om samma sak. Det stod något om ”högzon” och ”lågzon”. Eller var det ”högRISKzon” och lågRISKzon”? Det var vad jag först läste. Men oj! Hur var det för butiken? I och för sig använder vi inte så mycket vatten annat än att städa och diska med och tvätta händerna i, men i alla fall.

Jag gick in på kommunens karta via min mobil, och såg att området vid torget tillhörde ”lågzonen”. Men vad innebar det? Även en låg risk är ju en risk som man inte vill ta. Jag söker vidare på kommunens fb-sida och hemsida och får snart klart för mig att ”högzon” och ”lågzon” inte har med risker att göra som jag trodde först, utan helt enkelt är kommunens namn på områden som tar sitt vatten från olika håll. ”Lågzon”, som butiken ligger i, påverkas inte alls av det otjänliga vattnet. Skönt. Och jag kan lugna personalen som ringt och varit oroliga.

När jag kommer hem, får jag höra att man har fått informationen om vattnet på många ytterligare sätt, bl a via radio och till och med via samtal till den fasta telefonen. Så nog har informationen kommit ut alltid, även om många tycker att den skulle ha kommit snabbare. Men jag har viss förståelse för att det är svårt att informera om något som man ännu inte vet.

Men det är också viktigt hur informationen utformas. Jag är inte ensam om att ha funderat över zonerna och vad de betyder. Samtidigt som jag ler en smula åt att till och med jag, som har jobbat många år med information, också läste vad jag trodde att det stod. Flera gånger till och med.

Men nu tar jag ett glas vatten och skänker en tanke till alla stackars enköpingsbor som inte har det lika enkelt som jag utan måste koka allt vatten för säkerhets skull. För mitt vatten här hemma kommer från lågzon. Eller var det ”lågriskzon”?

Jag klarade det!

Imorgon är det dags. Imorgon förverkligar jag en dröm. Imorgon är det release för min första egna bok. Och jag skakar bort Jante från axlarna och bara njuter av stunden.

Jag började skriva ”Porten till Kamilien” för nästan ett och ett halvt år sedan. Det tar lite tid att skriva en bok. Det är inte bara att sätta sig och skriva, även om det är en bra början. Att hitta på handlingen är en sak. Den hittar på sig själv ganska bra, det är bara att hänga med! (Jag hade till exempel ingen aning om hur det såg ut i trollens grotta eller att skogsrået Aztrazelda skulle göra en motattack just när jag trodde att allt var bra.)

Korrekturläsning, utformning och sättning, tryckning, registrering i Bokinfo, skicka pliktexemplar till biblioteken och mycket annat måste också göras. Men nu är allt klart.

Och jag är, som man säger, ”sjukt nöjd” med att jag har valt att starta ett eget förlag att ge ut min bok på. Ni som har hängt med i min blogg har säkert redan förstått att jag är ett riktigt kontrollfreak som är mest nöjd när jag har full koll. Det har jag nu.

Ikväll tog jag en runda i butiken. Allt är iordning inför morgondagen (tror jag). Imorgon ska jag sitta där vid bordet och signera min första bok.

Lycklig

 

Nu börjar det bli klart

Jag började för över ett år sedan. I februari förra året. Och nu äntligen börjar det bli klart. Projektet att skriva och ge ut en bok.

Att skriva själva boken tar sin beskärda tid. Det finns författare som skriver många tusentals ord per dag. Det gör inte jag. Ifall jag har en hel dag på mig, brukar det kunna bli ett kapitel, sisådär 1500 ord. Men det är verkligen inte alltid som jag har en hel dag till mitt förfogande…

Därefter ska manuset redigeras, lektörsgranskas och testläsas. Och så ska alla, eller i varje fall de flesta, synpunkterna arbetas in. Och så blir det testläsning igen. Och redigering.

När manusets innehåll börjar sitta, är det dags för nästa fas. Korrekturläsning och sättning. Sättningen valde jag att köpa från ett proffs eftersom det är så viktigt att boken blir så snygg och lättläst som möjligt.

Och så korrekturläsning igen.

Till sist är allt klart att skicka till tryckeriet.

Vaddå till sist? Bara för att boken börjar bli klar, så är inte projektet det. Boken ska registreras på Bokinfo, den stora bokdatabas som både boklådorna och internetbokhandeln hämtar information från. Provläsningsavsnitt ska läggas upp på smakprov.se, avtal med distributör ska tecknas och så ska pliktexemplar skickas till biblioteken och till BTJ och till SBI.

Men nu har jag verkligen börjat komma fram till upploppet (tror jag), och idag har jag gjort bokmärken att dela ut på releasepartyt. Kanske inte helt nödvändigt, men lite kul.

För snart är det dags!

 

Bokpyssel

Vad är det som är så svårt?

För drygt två år sedan fick vi tre avgiftsfria parkeringar i centrum. Så glad jag var! Äntligen skulle våra kunder kunna parkera utan krångel. Även om det bara gällde en timme och ganska begränsat med platser så skulle det verkligen bli bra för cityhandeln.

Parkeringsautomaterna plockades bort, liksom skyltarna som det stod ”avgift” på. Nu väntade vi bara på skyltarna med ”avgiftsfri parkering”. För nog behövdes det en skylt som talade om vad som gällde för den aktuella parkeringen. Det märkte vi på alla som kom och frågade och på att många betalade ändå. Och gör så än idag.

Vänta fick vi, och vi väntar än. Vad är det som är så svårt? En liten skylt kan väl inte vara så dyr eller svår att sätta upp? Ville man samtidigt vinna lite ”goodwill”, skulle man kunna skriva ungefär ”Avgiftsfri parkering 1 tim. Välkommen önskar Enköpings Kommun!”

Men jag skulle bli glad för bara en liten skylt med ”Avgiftsfritt” på, istället för den där det stod ”Avgift”. Det skulle bli så mycket enklare för våra besökare. En liten sak, som borde vara lätt att ordna och skulle göra stor skillnad. Varför görs det inte?

Jag förstår inte.

 

P-skylt 2017

Stilla och lugnt

Det stora lugnet har infunnit sig. I alla fall om man jämför med hur det var i butiken för några veckor sedan. Julhandeln var lika rushig som den brukar vara. Och lika rolig. Vi sålde nästan slut på det mesta, så inventeringen efter nyår, då man räknar ihop allt som man har på lager, gick alldeles ovanligt fort och smärtfritt. Det fanns liksom inte så mycket att räkna …

Men nu är det nytt år nya möjligheter. Och även om det är mer än lugnt i själva butiken, är det mycket annat som ska göras. Jag har till exempel börjat med bokslutet. Det är ganska mycket jobb och det mesta gör jag själv, men som tur är behöver det inte vara klart ännu på ett tag.

Så har vi fått våra vågar krönta för ännu en period. Det är något som alla butiker och andra som säljer varor efter vikt till konsument måste göra. Kontrollen utförs av ett oberoende, ackrediterat företag. Med hjälp av olika vikter kontrolleras att vågen väger rätt och i övrigt uppför sig som den ska. Om vågen får godkänt, förses den med klistermärken så att alla kan se att den väger rätt. Bra att ha koll på. För våra vågar gick det bra den här gången också.

Sakta men säkert börjar våra tomma hyllor fyllas igen, och om några dagar åker jag på Formex. Även om det egentligen är en mässa för design, brukar det finnas en ganska stor avdelning med ätbara produkter. Hoppas att jag hittar något kul som jag kan ta med till butiken!

Krönt

Krönt våg

Snart är det jul

I helgen var det julmarknad på Stora Torget. Ett tydligt tecken på att det snart är jul. Annars blir jag lika förvånad varje gång. Jul? Snart?? Men inte ännu väl???

I och för sig har vi beställt julostarna redan i början av oktober för att få dem vi vill ha. (Sedan är det bara att hålla tummarna att de ska räcka.) Och nu har leveranserna börjat komma. I slutet av förra veckan startade jag extrakylen och kylrummet som vi bara använder till jul. Så visst är det nog så. Snart är det jul!

Det här är ostbutikens tolfte jul. Oj, vad tiden går! Jag minns det som igår, hur vi kämpade den första julen i den lilla butikslokalen nere på Kungsgatan som vi hade till att börja med. Vi stod nästan på varandra, både bakom disken och framför. Varorna var ofta slut på kvällen och det var ett spännande jobb att se till att det fanns något att sälja dagen efter. Första julen med presentkorgar, ostbrickor och massor av cellofan. Kexchoklad till lunch och ingen julmat på julbordet heller. Det hade vi inte hunnit med. Men kul var det.

Det är lite lättare nu, med mycket större utrymmen för både varor och människor. Vi kan vara fler bakom disken och våra kunder får plats inomhus och slipper stå ute och köa. Och lite erfarenhet har jag väl hunnit skaffa mig genom åren, så det är inte lika hysteriskt längre. I alla fall inte riktigt.

På söndag, andra advent ska jag passa på att bjuda några vänner och grannar på adventskaffe. Lussebullarna är i alla fall klara. Det är sista dagen som jag är ledig. Sedan är butiken öppen alla dagar fram till och med julafton. Kul ska det bli!

Lussebullar

Senaste inläggen.