Blogg
Jessika Roswall

Dags för skolstart!

Denna vecka har i mitt flöde på Facebook och Instagram det lagts upp otaliga bilder på gulliga barn som börjar skolan. Stolta föräldrar med breda har lagt upp bilder på förväntansfulla barn med en ny fin skolväska. Härligt! 

Idag startade båda mina tonårsdöttrar skolan och hemma hos mig var det i morse på intet sätt gulligt… 

Det börjar med att det var kö till duschen. Samtidigt hörs ett vrål från övervåningen:”Jag har INGET att ha på mig!” Kläder åker ut från garderoben, prövas, slängs på golvet, spring mellan systrarnas rum och lån av varandra, men det finns fortfarande alltså INGET att ha på sig. När väl kläder är valda efter en hel del mutter börjar ett desperat letande efter skoldatorn. Jag frågar försynt: ”när använde du den senast?”. Inget svar, troligen har den inte använts eller synts sedan skolavslutningen. När väl datorn är hittad, ska håret fixas, sminket på plats och mamman (dvs jag) har under tiden curlat och brett smörgåsar som jag i princip får stoppa in i munnen eftersom det nu är det bråttom. Under morgonen har det nämligen pågått en intensiv dialog mellan tjejgänget på Snap om var de ska träffas innan de gemensamt ska gå in i skolan.

 

Från totalt kaos blir det sedan på en sekund en totalt tystnad, och jag kan sätta mig och njuta av det som är kvar i tekoppen och att skolan är igång. Sommarlov är behövligt och bra på alla vis, men det är minst lika skönt för familjen att vi är åter i rutiner.

 

Den svenska skolan står inför flera utmaningar och alltför många lämnar skolan utan tillräckliga kunskaper. Så kan vi inte ha det. Som mamma och som politiker ser jag att vi måste satsa än mer på skolan, vi måste satsa mer på lärarna och ge dem förutsättningar att ge våra barn och ungdomar de kunskaper de behöver för att kunna står på egna ben.

 

När jag idag skickar iväg mina tonåringar till skolan har jag också ett brett leende på munnen. För även om det är lite kaos hemma denna första skoldag och jag inte kommer att lägga ut några gulliga #tillbakatillskolan-bilder i sociala medier är jag enormt tacksam och lycklig över att få skicka iväg två härliga men ibland lite jobbiga tonårstjejer till skolan, som även om de klagar lite på skolan ibland också har saknar skolan och klasskamraterna under sommarlovet.

 

Välkommen höstterminen 2016!

 

 

Tack för i år Almedalsveckan!

Processed with MOLDIV

Processed with MOLDIV

I år blev min vistelse i Almedalen extra lång, en hel vecka var jag på den underbara ön Gotland. Politikerveckan i Almedalen är en fantastisk upplevelse, men intensiv. När jag nu sitter hemma vid köksbordet och samlar intrycken, tittar igenom alla visitkort och svarar på mail slår det mig att i år hade jag många spontana möten som jag inte planerat, men som gav inspirerande idéer väl värda att följa upp.

 

Det går inte att delta i allt under Almedalsveckan men som ledamot av Civilutskottet har jag haft fullt upp med paneler, runda-bordssamtal och möten kring bostadsfrågan. Bostadsfrågorna är en het fråga, många av seminarierna detta år liksom förra året handlade om bostäder. Enda problemet med att frågan är het, är att jag inte hann gå på några av seminarierna jag hade spanat in i förväg. Bostadsfrågan är inte ny, men jag tycker att frågorna har breddats en aning vilket är bra. För det finns tyvärr inga snabba lösningar på bostadsutmaningen. I år deltog jag vid flera samtal där bostadsfrågan diskuterades tillsammans med infrastrukturfrågan. Det borde kanske inte vara någon nyhet, men tyvärr har det inte alltid varit så. Bra utveckling!

 

En annan infrastrukturfråga är digitalisering, som enligt vissa media toppade i år under Almedalsveckan. Digitalisering är viktigt för hela Uppsala län och för hela Sverige. Digitalisering är en bred fråga och utifrån mina uppdrag i riksdagen och som tonårsmamma har jag intresserat mig för reklam i sociala media vilket i år ledde till att jag fick delta i panel som ”expert” (hmmm – finns en del att säga om detta om man frågar mina barn) inom reklam i sociala media. Jag har tidigare bloggat om reklam i sociala media och i grunden tycker jag det är bra. Inom politiken upplever jag att det finns en stor kunskapsbrist kring det nya medialandskapet och hur vi ska förhålla oss till det. Det är en tråd jag verkligen behöver följa upp efter semestern.

 

Det blev en lång vecka på Gotland, därför är jag extra tacksam att ha lärt känna så många goda vänner och turligt nog för mig Theresa Östman som har sina rötter på Gotland och Fårö. Tack Theresa för guidning och ledig dag på Fårö!

 

Tack för i år Almedalen, vi ses nästa år:)

 

 

 

 

 

#doldreklam

Nyligen har det varit en debatt kring #doldreklam. Jag fick reda på detta fenomen genom att min ena dotter behövde en sporttröja av just märket Calvin Klein. Först blev jag förvånad över hur hon överhuvudtaget kunde veta vad Calvin Klein var. Min spontana reaktion var att den var för dyr. Men min dotter fortsatte argumentera varför just tröjan av märket var den absoluta bästa. Först senare när vi gemensamt tittade på youtubeinlägg förstod jag varför detta plötsliga behov av just den tröjan kom ifrån.

Reklam och annonsering på bloggar fyller en viktig funktion. Dock ska det ska vara tydligt när det är reklam och när det inte är det. Så är det tyvärr inte alltid idag. I Sverige har vi marknadsföringslagen som reglerar detta och Konsumentverket har tillsyn och granskar att lagen efterföljs. Vi har också Reklamombudsmannen som är reklambranschens egen självreglering. Branschen själva har internationella regler för reklam och marknadskommunikation, kallade ICC.

Av dessa internationella ICC-regler framgår att det bland annat inte är tillåtet att dölja eller vilseleda att det rör sig om marknadskommunikation. Det ska helt enkelt framgå att det är reklam och inget annat.

Förra året fällde Reklamombudsmannen den kända bloggaren och youtubaren Misslisibell för smygreklam av smink. Jag tycker beslutet var helt rätt och hoppats på att branschen lärt sig något ifrån det. I det fallet var det inte klart huruvida Misslisbell fått någon ersättning eller inte, men den debatt som seglat upp de senaste dagarna i media har handlat om unga bloggare som på olika sätt får ersättning för att prata om någon produkt.

Detta är nödvändigtvis inte fel, men det är viktigt uppmärksamma att om det är reklam ska det framgå. Detta är av särskild vikt när målgruppen och följarna är barn och unga. Ansvaret för detta ligger på såväl marknadsföraren som bloggaren. Jag som förälder har också ett ansvar att lära mina ungdomar kritiskt tänkande, det är troligen mer viktigt än någonsin.

Reklam och marknadsföring är bra, men dold reklam är inte okej.
#doldreklam

Kollektivtrafikresenärer får ökade rättigheter

Riksdagsdebatt den 3 dec 2015

I fredags ringde min syster, hon var fast i Stockholm. Tågen gick inte och hennes barn var på olika aktiviteter och behövde hämtas. Det var tågkaos, denna gång på grund av oväder. Det är inte rimligt att skylla på SJ för stormen Helga, men i en pendlares vardag händer det lite för ofta att det strular och jag ska erkänna att min kropp eller hjärna när jag ser inställda tåg på Tågtavlan reagera med ilska och frustration. När jag väl får information om varför det är försening eller inställda tåg, brukar det lugna sig för mig, men då vill jag ju gärna veta hur jag ska bete mig för att komma till jobbet eller som i fredags hade min syster velat ha information hur hon skulle kunna komma hem och hämta sina barn eller vilken ersättning hon hade rätt till för att ta sig hem på egen hand. Information saknas alltför ofta och det är då frustrationen byggs upp igen. Tyvärr tror jag känner alltför många igen sig i detta och därför känns det viktigt att berätta om den nya lag som kommer att gälla från den 1 april nästa år. Lagen kommer att heta ”Lag om kollektivtrafikresenärers rättigheter”. Denna nya lag tvingar transportören oavsett om det gäller tåg, buss, spårväg eller tunnelbana, att bland annat ge resenärerna information om förseningar och alternativa resvägar och om rätt till ersättning eller vilken rätt man har till exempelvis ersättning för taxi för att kunna hämta sina barn eller komma till arbetet.

Denna nya lag debatterade jag och några andra i riksdagen i torsdags, dagen före det stora tågkaos som delvis fortgått hela helgen. Jag kan inte påstå att den nya lagen hade hjälpt min syster att komma hem mycket tidigare än hon nu gjorde. Men jag vill hävda att den nya lagen kommer att ge henne och alla andra kollektivresenärer dels samma rätt till ersättning vid förseningar (idag har lika transportörer olika sorters resegarantier) dels bättre reseinformation. Båda sakerna är av oss pendlare efterlängtade.

Förlagen i korthet:
-ge resenären rätt till reseinformation, bl a om de trafiktjönster som en transportör erbjuder och om störningar i trafiken,
-Innehåller bestämmelser om resenärers rätt till ersättning vid förseningar som är längre än 20 minuter,
-Ger en resenär som har köpt en biljett som gäller för en viss tidsperiod rätten att få pengarna tillbaka, om transportörens trafikutbud ändras efter köpet och ändringen är av väsentlig betydelse för resenären.

Länk till debatten

http://www.riksdagen.se/sv/Debatter–beslut/Debatter-och-beslut-om-forslag/Arendedebatter/?did=H301CU9

Låt folk få heta vad de vill!

image

 

För en tid sedan kunde vi läsa i tidningarna om de problem som Laila Bagge stött på när hon ville byta tillbaka till sitt gamla namn Bagge, eller giftasnamn som det kallas, men som Skatteverket sa nej till. När hon gifte sig med Niclas Wahlgren tog hon nämligen sin makes namn som efternamn och Bagge blev därmed ett mellannamn. I Sverige är det nämligen inte tillåtet att ha dubbla efternamn.

Häromdagen träffade vi allianspartier i Civilutskottet Olle Abrahamsson, tidigare rättschef på Justitiedepartementet. Olle har lett många utredningar men senast var han ordförande i den parlamentariska namnlagskommittén som sommaren 2013 lämnade förslag på en ny lag om personnamn. Det finns många saker att skriva om nuvarande namnlag, men sammanfattningsvis är det som Laila Bagge uttryckte det ”Året är 2015, låt mig få heta vad jag vill”. Skulle det som kommittén kom fram till och föreslagit ha varit lag idag så hade Laila Bagge inte haft några som helst problem med att ta tillbaka sitt gamla namn Bagge. Enligt kommitténs förslag ska man nämligen kunna få ha dubbla efternamn. Den enda begränsningen är att man bara ska få ha två efternamn.

Jag tycker att kommitténs förslag är bra av flera olika skäl. Dels eftersom jag delar Laila Bagges uppfattning att man borde kunna få bestämma själv vad man vill heta, men dels också eftersom det skulle kunna ha en liten positiv påverkan på jämställdheten då det idag är så att många par som gifter sig oftare väljer mannens efternamn framför kvinnans.

Förslaget på en ny namnlag innehåller även flera andra förenklingar och liberaliseringar som jag tror skulle vara bra. Min grundinställning är nämligen att människor själva är kapabla att bestämma vad de ska heta, det gäller såväl för- som efternamn.

Det enda sorgliga är dock att trots att utredningen alltså lämnade sina förslag redan sommaren 2013 så har regeringen inte återkommit trots att förslagen också har varit ute på remiss och att de flesta remissinstanser i sina svar var positiva till förslagen i det stora hela. Man kan alltså fråga sig varför det dröjer eftersom detta också var en parlamentarisk kommitté där alla partier i riksdagen fanns representerade och där det endast fanns två reservationer. Jag säger som Laila Bagge. Det är 2015, låt folk heta vad de vill!

Brottsofferjouren i Enköping 20 år

När jag fick frågan om jag ville sitta i styrelsen för brottsofferjouren i Enköping svarade jag direkt ja. När jag jobbade som advokat såg jag vilket viktigt och bra arbete som såväl brottsofferjouren som kvinnojouren gör. Kan jag bidra på något sätt vill jag gärna göra det.

Brottsofferjouren är en ideell organisation som stöder brottsoffer, vittnen och anhöriga. Brottsoffrens ställning har stärkts mycket de senaste åren, men det finns fortfarande mycket kvar att göra. Bland annat behövs information, alltför många känner inte till Brottsofferjourens verksamhet. Blir man utsatt för ett brott, är vittne eller anhörig finns det så många tankar och reaktioner, så många frågor om vad som händer och inget brottsoffer är heller den andra lik.

Brottsofferjouren i Enköping har funnits i 20 år och ikväll firades det med bland annat tal av generalsekreteraren Eva Larsson. Det finns som sagt mycket som kan bli bättre och Eva Larsson skickade med flera frågor och inspel till oss politiker om bland annat information till brottsoffer, vittnen och ekonomi för att de ska kunna utföra detta viktiga arbete ännu bättre. Detta är frågor som jag och min kollega Solveig Zander tycker är mycket viktiga och vi har bokat ett möte med Eva Larsson, så fortsättning följer.

image

Ikväll firade alltså brottsofferjouren i Enköping 20 år och under dessa 20 år har många brottsoffer fått stöd och hjälp i Enköping av stödpersoner. Det är en bra känsla, en bra känsla en söndagkväll som denna, efter en helg som saknar motstycke och de otäcka bilder som vi nu får se. Terroristattackerna i Paris är fruktansvärda och mina ord räcker inte till för vad jag känner.

 

Det kan omöjligen vara oppositionens ansvar att se till att ett ärende är berett

Igår på kommunfullmäktige hade vi nog alla förväntat oss en lång debatt kring ärendet om en ny simhall. Men så blev det inte, utan ärendet återremitterades utan debatt efter att ordförande i fullmäktige konstaterat att ärendet inte beretts enligt lag. Jag sitter inte i någon nämnd eller i kommunstyrelsen men väl i kommunfullmäktige och de handlingarna jag fått i detta ärende är enligt mitt förmenande milt uttryckt undermåliga. Men det i sig betyder förvisso inte att det skulle strida mot lagen även om jag tycker det är aningen oanständigt.

I kommunallagen stadgas om ett så kallat beredningstvång. Detta tvång eller plikt finns inom många olika politiska organisationer och är en viktig del av demokratin. Jag anser att såväl nämndsledamot, fullmäktigeledamot, riksdagsledamot och framförallt medborgare måste kunna dels förutsätta att ett ärende är ordentligt och tillförlitligt belyst före det att beslut ska fattas och dels måste kunna sätta sig in i ärendet och förstå vad det är för beslut som ska fattas utifrån de handlingar som finns på bordet. Det är en del av vår demokrati. Beredningstvånget står angivet i kommunallagens 5 kapitel 26 § och anger hur ett ärende ska beredas före det att beslut fattas av kommunfullmäktige. Den gängse gången i ett ärende är att ärendet först bereds av berörd facknämnd och sedan av kommunstyrelsen för att slutligen avgöras av kommunfullmäktige. I lagen stadgas att innan ett beslut avgörs av fullmäktige ska berörd facknämnd ha berett ärendet. Så har inte skett i detta ärende. Så kanske inte skedde förra gången heller i beslutet vad gäller idrottshuset, men det spelar ingen roll för beredningen i detta ärende, för det kan aldrig vara oppositionens uppgift att bereda ärenden. Det ansvaret kan bara vara majoritetens eller ytterst kommunstyrelsens ordförande. Jag häpnar över kommunstyrelsens ordförande Helena Proos uttalande i Enköpingsposten om att ”man har följt en mall” för hur man jobbat tidigare med frågan. ”Mallen” hur beslut ska fattas och beredas anges i kommunallagen och det är kommunstyrelsens ordförandens uppgift att se till att den följs.

Nu hoppas jag att underlaget för detta viktiga beslut kommer att vara bättre berett och att vi som är ledamöter av fullmäktige ska ha hela bilden klar för oss innan vi fattar beslut. Jag förutsätter att berörda nämnder kommer att utreda en ny simhall utifrån sina verksamhetsområden och hoppas att de även utreder de invändningar som allianspartierna och miljöpartiet har vi fört fram flera gånger i olika sammanhang, se bland annat debattartikel i Enköpingsposten den 7 november 2015.

Avslutningsvis måste jag på förekommen anledning utifrån de inlägg jag noterat på sociala media det senaste dygnet om att oppositionen brutit någon överenskommelse om arbetssättet och att vi skulle utöva maktmissbruk. Stora ord som jag vänder mig starkt emot. Det kan aldrig, låt mig upprepa aldrig, vara oppositionens uppgift att bereda ärenden, utan det ankommer på ledningen och kommunstyrelsens ordförande i första hand.

Nu är det andra bullar

äppleEfter ett tungt år både på det politiska och det privata planet hade jag bestämt mig för att mitt mål för sommaren var att göra absolut ingenting. Det kan tyckas lätt, att göra ingenting alltså. Men jag har upptäckt att omgivningen inte alltid är bekväm med att svaret på den vanligaste frågan i juni och juli ”vad ska du göra i sommar?” eller för den delen den vanligaste frågan i augusti ”vad har du gjort i sommar?” är ”ingenting”.

 

Nu har jag ju såklart inte helt lyckats med uppdraget att inte göra något, jag har varit på fotbollscup med barnen, hälsat på vänner och jag har såklart varit i Dalarna hos min pappa och dessutom är det inte så att vi politiker kopplar bort helt ”gör ingenting”. Vi bevaka nyheterna (det är förvisso ett stort intresse hos alla oss med samhällsintresse), vi kontrollera mailen och vi skriver kanske en och annan artikel eller svarar på något inlägg. Men på det stora taget har jag faktiskt inte gjort något.

 

Men nu är det dags för at göra någonting och kalendern börjar fyllas på ordentligt igen. Jag har den intressanta uppgiften att vara ledamot av Domarnämnden. Domarnämnden är en myndighet som lämnar förslag till Regeringen på ordinarie domare. När jag tackade ja till uppdraget hade jag nog inte insett det omfattande inläsningsarbetet som varje möte kräver, men jag hade nog inte heller insett hur otroligt viktigt och roligt jag tycker det uppdraget är. Igår hade jag en intensiv mötesdag i Enköping och jag beklagade mig på facebook över att jag hade svårt att motstå bullarna som erbjöds och låg mitt framför näsan på mig vid flera möten. Jag har liksom säkert många andra lagt på mig några sommarkilo som inte kommer försvinna om jag äter alla bullar jag erbjuds… Idag har jag därför bullförbud vid inläsningen av materialet till morgondagens möte med Domarnämnden, sådetså;)

Riksdagsåret till ända men en bit kvar till ledighet

Igår debatterades vårändringsbudgeten i riksdagens kammare. Regeringens vårbudget är en klassisk vänsterbudget med höjda skatter på både jobb och företag samt höjda bidrag. Den vägen har Sverige provat tidigare utan framgång och det är olyckligt att vi nu ska prova den vägen igen. Sverige står inför stora utmaningar där vi behöver fler människor som arbetar. Då är det helt fel att höja skatten på jobb och företagande, speciellt när skattehöjningarna riktas mot de branscher som anställer många unga och där trösklarna att komma in är lägre, exempelvis jobben inom RUT-företagen.

De senaste veckorna tycker jag att debatten i alltför stor utsträckning har handlat om Decemberöverenskommelsen och det interna arbetet i den moderata riksdagsgruppen. Jag är stolt över att tillhöra ett parti där det är högt i tak och där vi tillåts tycka lite olika. Men efter en saklig debatt är det rimligt att vi alla står bakom ett gemensamt fattat beslut. Det är viktigt att ha spelregler på plats som gör det möjligt för en regering att kunna fungera och få igenom sin ekonomiska politik och därför har jag kommit fram till att Decemberöverenskommelsen var nödvändig. Jag gläds inte åt en regering som sviker löften, höjer skatter eller driver en jobbfientlig politik. Därför kan vi moderater aldrig vara ett stödparti åt Stefan Löfvens regering och inte heller kommer vi att kunna samarbeta med Sverigedemokraterna. Det är dock viktigt att det block som är störst kan regera. Tyvärr backade Alliansen stort i höstens val men efter nästa val hoppas jag att det är vi i Alliansen som återigen har fått väljarnas förtroende och kan bilda regering. Då är det viktigt att även vi kan fungera, få igenom vår budget och därmed kunna styra landet.

Riksdagsåret är alltså till ända, men det är några veckor kvar innan jag kan luta mig tillbaka i solstolen, bland annat återstår Almedalsveckan. Till hösten startar ett nytt spännande riksdagsår men där regeringen dessvärre redan nu har aviserat ytterligare skattehöjningar och andra förslag som kommer att slå mot både jobb och tillväxt. Vi moderater kommer fortsätta att vara en aktiv opposition och arbeta för att göra det enklare att få ett jobb. Genom sänkta trösklar, regelförenklingar för företag, skattelättnader och bättre utbildning underlättar vi för alla unga att få sitt första jobb och för de som idag står långt ifrån arbetsmarknaden. Det är säkert som att svära i kyrkan precis före midsommar, men jag längtar redan till en intensiv och spännande politisk höst.

Glad sommar!

Bostadsdebatt i riksdagen

Igår var det debatt om bostadspolitiken i riksdagens kammare. Debatten rörde civilutskottets betänkande 2014/15:CU 10 som handlar om ett stort antal motionsförslag som väckts under den allmänna motionstiden och som rör planering och byggande.

 

I debatten var det återigen tydligt att det är allianspartierna som har idéerna och lösningarna framåt för hur vi ska kunna få fram fler bostäder. För även om bostadsbyggandet just nu ligger på rekordnivåer så behöver vi öka reformtempot ytterligare för att bygga ikapp bostadsbristen i vårt land.

 

Under den tidigare alliansregeringens tid vid makten genomfördes ett stort antal reformer och regelförenklingar för att snabba upp processerna från idé till att en bostad står klar för inflyttning. Men ännu mer kan och måste göras. Det handlar om allt från ytterligare regelförenklingar och kortare handläggningstider till att helt ta bort onödigt krångel som hämmar byggandet. För att lyckas med detta måste vi vända på alla stenar och våga tänka nytt, det är då beklagligt att vi har en regering som sitter still och är emot det mesta.

I betänkandet får regeringen fyra tillkännagivanden från riksdagen. Man kan likna ett tillkännagivande vid ett slags uppdrag som riksdagen ger till regeringen och som regeringen måste lyssna till och därmed inte kan bortse från.

Det första och kanske viktigaste av tillkännagivandena handlar i korthet om att vi uppmanar regeringen att höja huvudnivån för riktvärdena för trafikbuller vid nya bostäder från 55 till 60 decibel vid bostadens fasad och 65 decibel när det gäller studentbostäder. Det ska sägas att Regeringen äntligen beslutat om ändrade regler men jag skulle vilja påstå att det var på grund av eller tack vare en aktiv oppositionspolitik under hösten och våren då vi dundrat på (göteborgshumor;)) Dock är dessa förändringar inte tillräckligt för att det ska bli enklare att bygga mindre lägenheter framförallt i storstäderna.

De övriga tre tillkännagivandena handlar i korthet om att regeringen ska utreda hur regler kan utformas så att man kan ge större möjlighet för en exploatör att initiera ett planeringsarbete eller själv bidra till att en detaljplan tas fram. Vidare föreslår vi att regeringen låter utarbeta ett förslag om en komplettering av plan- och bygglagen som innebär att bygglovsavgiften reduceras om byggnadsnämnden i kommunen överskrider tidsfristen för handläggning av bygglovsärenden. Det fjärde tillkännagivandet till regeringen handlar slutligen om att det finns behov av att utreda möjligheten till anpassningar av tillgänglighetskraven och andra lättnader i de krav som gäller för studentbostäder.

Debatten i riksdagen om bostadspolitiken gav som sagt tydliga besked om att det är allianspartierna som står för idéerna.

 

Nu är det dags för förberedelserna inför kvällens Valborgsfirande på Enavallen. Jag har lovat baka något…

 

Trevlig valborg!

 

Senaste inläggen.
Nudging 21 Apr
Nytt utskott 30 Mar