Blogg
Jessika Roswall

#doldreklam

Nyligen har det varit en debatt kring #doldreklam. Jag fick reda på detta fenomen genom att min ena dotter behövde en sporttröja av just märket Calvin Klein. Först blev jag förvånad över hur hon överhuvudtaget kunde veta vad Calvin Klein var. Min spontana reaktion var att den var för dyr. Men min dotter fortsatte argumentera varför just tröjan av märket var den absoluta bästa. Först senare när vi gemensamt tittade på youtubeinlägg förstod jag varför detta plötsliga behov av just den tröjan kom ifrån.

Reklam och annonsering på bloggar fyller en viktig funktion. Dock ska det ska vara tydligt när det är reklam och när det inte är det. Så är det tyvärr inte alltid idag. I Sverige har vi marknadsföringslagen som reglerar detta och Konsumentverket har tillsyn och granskar att lagen efterföljs. Vi har också Reklamombudsmannen som är reklambranschens egen självreglering. Branschen själva har internationella regler för reklam och marknadskommunikation, kallade ICC.

Av dessa internationella ICC-regler framgår att det bland annat inte är tillåtet att dölja eller vilseleda att det rör sig om marknadskommunikation. Det ska helt enkelt framgå att det är reklam och inget annat.

Förra året fällde Reklamombudsmannen den kända bloggaren och youtubaren Misslisibell för smygreklam av smink. Jag tycker beslutet var helt rätt och hoppats på att branschen lärt sig något ifrån det. I det fallet var det inte klart huruvida Misslisbell fått någon ersättning eller inte, men den debatt som seglat upp de senaste dagarna i media har handlat om unga bloggare som på olika sätt får ersättning för att prata om någon produkt.

Detta är nödvändigtvis inte fel, men det är viktigt uppmärksamma att om det är reklam ska det framgå. Detta är av särskild vikt när målgruppen och följarna är barn och unga. Ansvaret för detta ligger på såväl marknadsföraren som bloggaren. Jag som förälder har också ett ansvar att lära mina ungdomar kritiskt tänkande, det är troligen mer viktigt än någonsin.

Reklam och marknadsföring är bra, men dold reklam är inte okej.
#doldreklam

Kollektivtrafikresenärer får ökade rättigheter

Riksdagsdebatt den 3 dec 2015

I fredags ringde min syster, hon var fast i Stockholm. Tågen gick inte och hennes barn var på olika aktiviteter och behövde hämtas. Det var tågkaos, denna gång på grund av oväder. Det är inte rimligt att skylla på SJ för stormen Helga, men i en pendlares vardag händer det lite för ofta att det strular och jag ska erkänna att min kropp eller hjärna när jag ser inställda tåg på Tågtavlan reagera med ilska och frustration. När jag väl får information om varför det är försening eller inställda tåg, brukar det lugna sig för mig, men då vill jag ju gärna veta hur jag ska bete mig för att komma till jobbet eller som i fredags hade min syster velat ha information hur hon skulle kunna komma hem och hämta sina barn eller vilken ersättning hon hade rätt till för att ta sig hem på egen hand. Information saknas alltför ofta och det är då frustrationen byggs upp igen. Tyvärr tror jag känner alltför många igen sig i detta och därför känns det viktigt att berätta om den nya lag som kommer att gälla från den 1 april nästa år. Lagen kommer att heta ”Lag om kollektivtrafikresenärers rättigheter”. Denna nya lag tvingar transportören oavsett om det gäller tåg, buss, spårväg eller tunnelbana, att bland annat ge resenärerna information om förseningar och alternativa resvägar och om rätt till ersättning eller vilken rätt man har till exempelvis ersättning för taxi för att kunna hämta sina barn eller komma till arbetet.

Denna nya lag debatterade jag och några andra i riksdagen i torsdags, dagen före det stora tågkaos som delvis fortgått hela helgen. Jag kan inte påstå att den nya lagen hade hjälpt min syster att komma hem mycket tidigare än hon nu gjorde. Men jag vill hävda att den nya lagen kommer att ge henne och alla andra kollektivresenärer dels samma rätt till ersättning vid förseningar (idag har lika transportörer olika sorters resegarantier) dels bättre reseinformation. Båda sakerna är av oss pendlare efterlängtade.

Förlagen i korthet:
-ge resenären rätt till reseinformation, bl a om de trafiktjönster som en transportör erbjuder och om störningar i trafiken,
-Innehåller bestämmelser om resenärers rätt till ersättning vid förseningar som är längre än 20 minuter,
-Ger en resenär som har köpt en biljett som gäller för en viss tidsperiod rätten att få pengarna tillbaka, om transportörens trafikutbud ändras efter köpet och ändringen är av väsentlig betydelse för resenären.

Länk till debatten

http://www.riksdagen.se/sv/Debatter–beslut/Debatter-och-beslut-om-forslag/Arendedebatter/?did=H301CU9

Låt folk få heta vad de vill!

image

 

För en tid sedan kunde vi läsa i tidningarna om de problem som Laila Bagge stött på när hon ville byta tillbaka till sitt gamla namn Bagge, eller giftasnamn som det kallas, men som Skatteverket sa nej till. När hon gifte sig med Niclas Wahlgren tog hon nämligen sin makes namn som efternamn och Bagge blev därmed ett mellannamn. I Sverige är det nämligen inte tillåtet att ha dubbla efternamn.

Häromdagen träffade vi allianspartier i Civilutskottet Olle Abrahamsson, tidigare rättschef på Justitiedepartementet. Olle har lett många utredningar men senast var han ordförande i den parlamentariska namnlagskommittén som sommaren 2013 lämnade förslag på en ny lag om personnamn. Det finns många saker att skriva om nuvarande namnlag, men sammanfattningsvis är det som Laila Bagge uttryckte det ”Året är 2015, låt mig få heta vad jag vill”. Skulle det som kommittén kom fram till och föreslagit ha varit lag idag så hade Laila Bagge inte haft några som helst problem med att ta tillbaka sitt gamla namn Bagge. Enligt kommitténs förslag ska man nämligen kunna få ha dubbla efternamn. Den enda begränsningen är att man bara ska få ha två efternamn.

Jag tycker att kommitténs förslag är bra av flera olika skäl. Dels eftersom jag delar Laila Bagges uppfattning att man borde kunna få bestämma själv vad man vill heta, men dels också eftersom det skulle kunna ha en liten positiv påverkan på jämställdheten då det idag är så att många par som gifter sig oftare väljer mannens efternamn framför kvinnans.

Förslaget på en ny namnlag innehåller även flera andra förenklingar och liberaliseringar som jag tror skulle vara bra. Min grundinställning är nämligen att människor själva är kapabla att bestämma vad de ska heta, det gäller såväl för- som efternamn.

Det enda sorgliga är dock att trots att utredningen alltså lämnade sina förslag redan sommaren 2013 så har regeringen inte återkommit trots att förslagen också har varit ute på remiss och att de flesta remissinstanser i sina svar var positiva till förslagen i det stora hela. Man kan alltså fråga sig varför det dröjer eftersom detta också var en parlamentarisk kommitté där alla partier i riksdagen fanns representerade och där det endast fanns två reservationer. Jag säger som Laila Bagge. Det är 2015, låt folk heta vad de vill!

Brottsofferjouren i Enköping 20 år

När jag fick frågan om jag ville sitta i styrelsen för brottsofferjouren i Enköping svarade jag direkt ja. När jag jobbade som advokat såg jag vilket viktigt och bra arbete som såväl brottsofferjouren som kvinnojouren gör. Kan jag bidra på något sätt vill jag gärna göra det.

Brottsofferjouren är en ideell organisation som stöder brottsoffer, vittnen och anhöriga. Brottsoffrens ställning har stärkts mycket de senaste åren, men det finns fortfarande mycket kvar att göra. Bland annat behövs information, alltför många känner inte till Brottsofferjourens verksamhet. Blir man utsatt för ett brott, är vittne eller anhörig finns det så många tankar och reaktioner, så många frågor om vad som händer och inget brottsoffer är heller den andra lik.

Brottsofferjouren i Enköping har funnits i 20 år och ikväll firades det med bland annat tal av generalsekreteraren Eva Larsson. Det finns som sagt mycket som kan bli bättre och Eva Larsson skickade med flera frågor och inspel till oss politiker om bland annat information till brottsoffer, vittnen och ekonomi för att de ska kunna utföra detta viktiga arbete ännu bättre. Detta är frågor som jag och min kollega Solveig Zander tycker är mycket viktiga och vi har bokat ett möte med Eva Larsson, så fortsättning följer.

image

Ikväll firade alltså brottsofferjouren i Enköping 20 år och under dessa 20 år har många brottsoffer fått stöd och hjälp i Enköping av stödpersoner. Det är en bra känsla, en bra känsla en söndagkväll som denna, efter en helg som saknar motstycke och de otäcka bilder som vi nu får se. Terroristattackerna i Paris är fruktansvärda och mina ord räcker inte till för vad jag känner.

 

Det kan omöjligen vara oppositionens ansvar att se till att ett ärende är berett

Igår på kommunfullmäktige hade vi nog alla förväntat oss en lång debatt kring ärendet om en ny simhall. Men så blev det inte, utan ärendet återremitterades utan debatt efter att ordförande i fullmäktige konstaterat att ärendet inte beretts enligt lag. Jag sitter inte i någon nämnd eller i kommunstyrelsen men väl i kommunfullmäktige och de handlingarna jag fått i detta ärende är enligt mitt förmenande milt uttryckt undermåliga. Men det i sig betyder förvisso inte att det skulle strida mot lagen även om jag tycker det är aningen oanständigt.

I kommunallagen stadgas om ett så kallat beredningstvång. Detta tvång eller plikt finns inom många olika politiska organisationer och är en viktig del av demokratin. Jag anser att såväl nämndsledamot, fullmäktigeledamot, riksdagsledamot och framförallt medborgare måste kunna dels förutsätta att ett ärende är ordentligt och tillförlitligt belyst före det att beslut ska fattas och dels måste kunna sätta sig in i ärendet och förstå vad det är för beslut som ska fattas utifrån de handlingar som finns på bordet. Det är en del av vår demokrati. Beredningstvånget står angivet i kommunallagens 5 kapitel 26 § och anger hur ett ärende ska beredas före det att beslut fattas av kommunfullmäktige. Den gängse gången i ett ärende är att ärendet först bereds av berörd facknämnd och sedan av kommunstyrelsen för att slutligen avgöras av kommunfullmäktige. I lagen stadgas att innan ett beslut avgörs av fullmäktige ska berörd facknämnd ha berett ärendet. Så har inte skett i detta ärende. Så kanske inte skedde förra gången heller i beslutet vad gäller idrottshuset, men det spelar ingen roll för beredningen i detta ärende, för det kan aldrig vara oppositionens uppgift att bereda ärenden. Det ansvaret kan bara vara majoritetens eller ytterst kommunstyrelsens ordförande. Jag häpnar över kommunstyrelsens ordförande Helena Proos uttalande i Enköpingsposten om att ”man har följt en mall” för hur man jobbat tidigare med frågan. ”Mallen” hur beslut ska fattas och beredas anges i kommunallagen och det är kommunstyrelsens ordförandens uppgift att se till att den följs.

Nu hoppas jag att underlaget för detta viktiga beslut kommer att vara bättre berett och att vi som är ledamöter av fullmäktige ska ha hela bilden klar för oss innan vi fattar beslut. Jag förutsätter att berörda nämnder kommer att utreda en ny simhall utifrån sina verksamhetsområden och hoppas att de även utreder de invändningar som allianspartierna och miljöpartiet har vi fört fram flera gånger i olika sammanhang, se bland annat debattartikel i Enköpingsposten den 7 november 2015.

Avslutningsvis måste jag på förekommen anledning utifrån de inlägg jag noterat på sociala media det senaste dygnet om att oppositionen brutit någon överenskommelse om arbetssättet och att vi skulle utöva maktmissbruk. Stora ord som jag vänder mig starkt emot. Det kan aldrig, låt mig upprepa aldrig, vara oppositionens uppgift att bereda ärenden, utan det ankommer på ledningen och kommunstyrelsens ordförande i första hand.

Nu är det andra bullar

äppleEfter ett tungt år både på det politiska och det privata planet hade jag bestämt mig för att mitt mål för sommaren var att göra absolut ingenting. Det kan tyckas lätt, att göra ingenting alltså. Men jag har upptäckt att omgivningen inte alltid är bekväm med att svaret på den vanligaste frågan i juni och juli ”vad ska du göra i sommar?” eller för den delen den vanligaste frågan i augusti ”vad har du gjort i sommar?” är ”ingenting”.

 

Nu har jag ju såklart inte helt lyckats med uppdraget att inte göra något, jag har varit på fotbollscup med barnen, hälsat på vänner och jag har såklart varit i Dalarna hos min pappa och dessutom är det inte så att vi politiker kopplar bort helt ”gör ingenting”. Vi bevaka nyheterna (det är förvisso ett stort intresse hos alla oss med samhällsintresse), vi kontrollera mailen och vi skriver kanske en och annan artikel eller svarar på något inlägg. Men på det stora taget har jag faktiskt inte gjort något.

 

Men nu är det dags för at göra någonting och kalendern börjar fyllas på ordentligt igen. Jag har den intressanta uppgiften att vara ledamot av Domarnämnden. Domarnämnden är en myndighet som lämnar förslag till Regeringen på ordinarie domare. När jag tackade ja till uppdraget hade jag nog inte insett det omfattande inläsningsarbetet som varje möte kräver, men jag hade nog inte heller insett hur otroligt viktigt och roligt jag tycker det uppdraget är. Igår hade jag en intensiv mötesdag i Enköping och jag beklagade mig på facebook över att jag hade svårt att motstå bullarna som erbjöds och låg mitt framför näsan på mig vid flera möten. Jag har liksom säkert många andra lagt på mig några sommarkilo som inte kommer försvinna om jag äter alla bullar jag erbjuds… Idag har jag därför bullförbud vid inläsningen av materialet till morgondagens möte med Domarnämnden, sådetså;)

Riksdagsåret till ända men en bit kvar till ledighet

Igår debatterades vårändringsbudgeten i riksdagens kammare. Regeringens vårbudget är en klassisk vänsterbudget med höjda skatter på både jobb och företag samt höjda bidrag. Den vägen har Sverige provat tidigare utan framgång och det är olyckligt att vi nu ska prova den vägen igen. Sverige står inför stora utmaningar där vi behöver fler människor som arbetar. Då är det helt fel att höja skatten på jobb och företagande, speciellt när skattehöjningarna riktas mot de branscher som anställer många unga och där trösklarna att komma in är lägre, exempelvis jobben inom RUT-företagen.

De senaste veckorna tycker jag att debatten i alltför stor utsträckning har handlat om Decemberöverenskommelsen och det interna arbetet i den moderata riksdagsgruppen. Jag är stolt över att tillhöra ett parti där det är högt i tak och där vi tillåts tycka lite olika. Men efter en saklig debatt är det rimligt att vi alla står bakom ett gemensamt fattat beslut. Det är viktigt att ha spelregler på plats som gör det möjligt för en regering att kunna fungera och få igenom sin ekonomiska politik och därför har jag kommit fram till att Decemberöverenskommelsen var nödvändig. Jag gläds inte åt en regering som sviker löften, höjer skatter eller driver en jobbfientlig politik. Därför kan vi moderater aldrig vara ett stödparti åt Stefan Löfvens regering och inte heller kommer vi att kunna samarbeta med Sverigedemokraterna. Det är dock viktigt att det block som är störst kan regera. Tyvärr backade Alliansen stort i höstens val men efter nästa val hoppas jag att det är vi i Alliansen som återigen har fått väljarnas förtroende och kan bilda regering. Då är det viktigt att även vi kan fungera, få igenom vår budget och därmed kunna styra landet.

Riksdagsåret är alltså till ända, men det är några veckor kvar innan jag kan luta mig tillbaka i solstolen, bland annat återstår Almedalsveckan. Till hösten startar ett nytt spännande riksdagsår men där regeringen dessvärre redan nu har aviserat ytterligare skattehöjningar och andra förslag som kommer att slå mot både jobb och tillväxt. Vi moderater kommer fortsätta att vara en aktiv opposition och arbeta för att göra det enklare att få ett jobb. Genom sänkta trösklar, regelförenklingar för företag, skattelättnader och bättre utbildning underlättar vi för alla unga att få sitt första jobb och för de som idag står långt ifrån arbetsmarknaden. Det är säkert som att svära i kyrkan precis före midsommar, men jag längtar redan till en intensiv och spännande politisk höst.

Glad sommar!

Bostadsdebatt i riksdagen

Igår var det debatt om bostadspolitiken i riksdagens kammare. Debatten rörde civilutskottets betänkande 2014/15:CU 10 som handlar om ett stort antal motionsförslag som väckts under den allmänna motionstiden och som rör planering och byggande.

 

I debatten var det återigen tydligt att det är allianspartierna som har idéerna och lösningarna framåt för hur vi ska kunna få fram fler bostäder. För även om bostadsbyggandet just nu ligger på rekordnivåer så behöver vi öka reformtempot ytterligare för att bygga ikapp bostadsbristen i vårt land.

 

Under den tidigare alliansregeringens tid vid makten genomfördes ett stort antal reformer och regelförenklingar för att snabba upp processerna från idé till att en bostad står klar för inflyttning. Men ännu mer kan och måste göras. Det handlar om allt från ytterligare regelförenklingar och kortare handläggningstider till att helt ta bort onödigt krångel som hämmar byggandet. För att lyckas med detta måste vi vända på alla stenar och våga tänka nytt, det är då beklagligt att vi har en regering som sitter still och är emot det mesta.

I betänkandet får regeringen fyra tillkännagivanden från riksdagen. Man kan likna ett tillkännagivande vid ett slags uppdrag som riksdagen ger till regeringen och som regeringen måste lyssna till och därmed inte kan bortse från.

Det första och kanske viktigaste av tillkännagivandena handlar i korthet om att vi uppmanar regeringen att höja huvudnivån för riktvärdena för trafikbuller vid nya bostäder från 55 till 60 decibel vid bostadens fasad och 65 decibel när det gäller studentbostäder. Det ska sägas att Regeringen äntligen beslutat om ändrade regler men jag skulle vilja påstå att det var på grund av eller tack vare en aktiv oppositionspolitik under hösten och våren då vi dundrat på (göteborgshumor;)) Dock är dessa förändringar inte tillräckligt för att det ska bli enklare att bygga mindre lägenheter framförallt i storstäderna.

De övriga tre tillkännagivandena handlar i korthet om att regeringen ska utreda hur regler kan utformas så att man kan ge större möjlighet för en exploatör att initiera ett planeringsarbete eller själv bidra till att en detaljplan tas fram. Vidare föreslår vi att regeringen låter utarbeta ett förslag om en komplettering av plan- och bygglagen som innebär att bygglovsavgiften reduceras om byggnadsnämnden i kommunen överskrider tidsfristen för handläggning av bygglovsärenden. Det fjärde tillkännagivandet till regeringen handlar slutligen om att det finns behov av att utreda möjligheten till anpassningar av tillgänglighetskraven och andra lättnader i de krav som gäller för studentbostäder.

Debatten i riksdagen om bostadspolitiken gav som sagt tydliga besked om att det är allianspartierna som står för idéerna.

 

Nu är det dags för förberedelserna inför kvällens Valborgsfirande på Enavallen. Jag har lovat baka något…

 

Trevlig valborg!

 

Gör det lättare att avhysa olovliga bosättningar

Igår skrev jag tillsammans med min riksdagskollega Maria Malmer Stenergard (M) på Svenska Dagbladets debattsida Brännpunkt om att det måste kunna bli lättare att kunna avhysa personer som olovligen har bosatt sig på någon annans mark.

Bakgrunden till artikeln är den gemensamma riksdagsmotion som vi tidigare har lämnat in.Dagens regler är inte utformade för de olovliga bosättningar vi idag ser, systemet är alltför stelbent och tidskrävande. Vi menar att det nu är hög tid att se över regelverket kring avhysningar för att på så sätt kunna ge polisen ökade befogenheter.

Hela debattartikeln i dagens tidning går att läsa här:

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/det-maste-bli-lattare-att-avhysa-personer_4433609.svd

Slå inte sönder fungerande verksamheter!

I måndags var jag tillsammans med mina lokala riksdagskollegor Solveig Zander (C) och Pyry Niemi (S) inbjuden till ett besök hos Ria i Örsundsbro, vilket gick att läsa om i Enköpingsposten i tisdags. Syftet med besöket var att vi politiker skulle få en inblick i deras verksamhet direkt på plats men också för att kunna föra en dialog och diskutera framtiden med dem, men kanske framförallt ville de berätta om vilka konsekvenser Regeringens förslag i budgeten skulle få för dem. För i likhet med många andra ideella organisationer riskerar nämligen deras villkor att kraftigt försämras, något som vore djupt olyckligt både för verksamheten och alla sysselsatta.

Bakgrunden är att den rödgröna regeringen har aviserat att man vill fasa ut och på sikt helt avsluta den så kallade sysselsättningsfasen, även kallad Fas 3, som skapades av den tidigare Alliansregeringen. Om förslaget skulle bli verklighet skulle det inte bara kasta ut många människor i osäkerhet utan också slå undan benen för många av alla de bra verksamheter som idag finns runt om i landet och som skapar sysselsättning åt tusentals personer inom ramen för jobb- och utvecklingsgarantin. En av de alla de positiva verksamheterna är just Rias secondhandbutik och kafé i Örsundsbro som skapat sysselsättning för omkring 20 personer sedan starten för två år sedan och där flera av dessa kommit ut på arbetsmarknaden. En verksamhet som fler borde besöka och ta lärdom av. Skulle Regeringens förslag bli verksamhet kommer inte Ria i Örsundsbro kunna fortsätta sin verksamhet på det framgångsrika sätt som de gör idag.

Vi moderater tycker att sysselsättningsfasen ska vara kvar. Det finns idag 12 000 utförare och bara för att vissa verksamheter inte har fungerat genom åren är det inte rätt att dra alla över en kam och med hjälp av sänkta eller på sikt helt slopade anordningsersättningar slå undan benen på det sätt som regeringen och inte minst arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) nu har aviserat.

Sysselsättningsfasen i jobb- och utvecklingsgarantin riktar sig till personer som varit arbetslösa under mycket lång tid. För att kvalificera sig måste man ha varit inskriven på Arbetsförmedlingen i mer än två och ett halvt år, men omkring hälften av deltagarna har varit inskrivna längre än 6 år. Syftet är att individen ska få en sysselsättning som innebär att man får erfarenheter och referenser parallellt med att jobbsökandet fortsätter. Det värsta som kan hända en person i långtidsarbetslöshet är att hamna i passivitet. Något som personalen på Ria också beskrev.

Jag tycker att det är väldigt tråkigt och beklagligt att den nya Regeringen inte öppnar ögonen och faktiskt ser dessa människor och denna typen av verksamhet utan vill slå undan benen för verksamheter som Ria i Örsundsbro. Eller som jag sa till Pyry Nieimi på besöket, allt som Alliansregeringen gjorde behöver inte vara dåligt;)

Senaste inläggen.
Nudging 21 Apr
Nytt utskott 30 Mar