Blogg
Jessika Roswall

Fler vuxna i rummet

 

 

Valåret 2018 har startat och Moderaterna presenterade häromdagen vår valstrategi. Vår partisekreterare Gunnar Strömmer presenterade såklart våra politiska prioriteringar och våra mål. För oss kommer jobb och ekonomi, lag och ordning, invandring och integration och slutligen sjukvård och skola vara våra fyra prioriterade områden. Men Gunnar hade också ett resonemang kring tonen i valrörelsen och ställde retorisk frågan om vem som påstått att denna valrörelse kommer att bli den smutsigaste någonsin? En mycket bra fråga.

Jag har ett flertal gånger fått kommentarer kring valrörelsen på det temat. Det sägs att politiken är tuffare idag, det talas om ett politikerförakt och att vår valrörelse i Sverige blir mer och mer lik den amerikanska. Jag måste erkänna att jag hittills inte ställt motfrågan som Gunnar ställer: hur vet du det? Men visst, i det fortsatta samtalet har det framkommit att man sett den utvecklingen i andra länder och kanske framförallt att man är trött på att politiker skäller på varandra, att vi gnäller, att vi inte svarar på frågor utan kommer färdiga talepunkter och mer eller mindre floskler.  

Precis som Gunnar Strömmer är jag övertygad om att människor är trötta på detta, man vill ha en diskussion om våra samhällsutmaningar och man vill ha riktiga svar. Jag förstår det och kände mig extra nöjd med att vara moderat i höstas när Ulf Kristersson blev vald till partiledare och han i sitt installationstal sa att det behövs fler vuxna i rummet. Jag tycker att Ulf hållit sitt ord och nu blir är det en del av vår valstrategi. Vi ska se problemen och vi ska tala om dem precis som de är varken mer eller mindre. Vi ska inte skönmåla och inte heller svartmåla. Och vi ska utifrån våra värderingar ge våra svar.

Frågan som Gunnar ställde vid presskonferensen är klok och följdfrågan är om valrörelsen måste bli den värsta någonsin? Såklart inte, och då har jag som kandidat till riksdagen ett stort ansvar tillsammans med alla andra. Jag tror att det är bra att vi lyfter frågan, att vi talar om tonen i samtalen och jag tror det är nödvändigt för att vi ska ses som relevanta.

Moderaterna har tänt fyren, vi är ett parti för hoppfulla och jag hoppas att jag kan bidra till att valrörelsen blir en vuxen valrörelse.

 

 

 

 

Underlätta för internationell biståndsarbete

 Vår omvärld är i dag mer osäker och orolig än på mycket länge, flyktingkris, krig och terror. Behoven av humanitär hjälp är enormt.  I det läget är det viktigt att ha en effektiv biståndspolitik. Sverige är ett stort biståndsland och ska så förbli. Men vi kan mer!

Sedan länge finns det en lagstadgad rätt att vara tjänstledig för politiska uppdrag eller militärtjänst, den rätten gäller oavsett vem som är arbetsgivare. Däremot finns inte den rätten för biståndsarbetare, vilket för mig är väldigt underligt och oförklarligt. Maria Malmer Stenergard och jag har lagt en motion i riksdagen om att utreda tjänstledighet från offentliga arbetsgivare vid internationellt hjälparbete. I en debattartikel häromdagen i Dagens Medicin skriver Helena Frielingsdorf Lundqvist och Johan von Schreeb klart och tydligt om varför en sådan rätt borde införas, läs den här

https://www.dagensmedicin.se/artiklar/2017/11/16/ge-oss-ledigt-for-att-hjalpa-utsatta/

Idag finns det rekommendation från SKL att landstingen ska bevilja ledighet upp till tre månader för internationellt biståndsarbete. Tyvärr räcker inte det, bland annat pga att många de uppdrag som finns är på längre tid, 6 eller 12 månader och det händer att den som vill få tjänstledigt blir nekad av sin arbetsgivare.

 Jag tror precis som författarna i Dagens medicin att skulle vi låta sjukvårdspersonal ta biståndsuppdrag i större utsträckning skulle det gynna svensk sjukvård. De erfarenheterna man förskaffar sig vid sådant uppdrag höjer såklart kompetensen även i svensk sjukvård. Det ligger helt i linje med våra svenska politiska ambitioner att fler vill ta dessa viktiga uppdrag runt om i världen.  I vår motion föreslår vi därför en lagstadgad rätt att vara tjänstledig för internationellt humanitärt arbete. Sverige kan mer!

 

Demokratikommittén lämnar sin rapport

 

Idag har Demokratikommittén överlämnat vår rapport till Kommunfullmäktige och det är med stolthet jag kunde presentera en rapport med en diger lista av förslag som vi hoppas kommer att stärka och öka delaktigheten i Enköping.

Jag har lett kommunens Demokratikommitté under ett år. Vi hade ett stort uppdrag från kommunfullmäktige, nämligen att ta fram förslag att stärka och utveckla demokratin i Enköping. Inget litet uppdrag minsann och ett uppdrag vi i kommittén tagit på största allvar och levererat flera förslag, stora som små. Kommittén har varit en toppensamling av intresserade, glada och debattglada förtroendevalda. Tack Sverre Ahlbom (s), Anna Svensson (ne), Tomas Rådkvist (mp), Tommy Myrsell (m), Kenneth Löthegård (c), Per Markus Risman (v), Kristjan Valdimarsson (sd) och Ulf Sandqvist (l)! Christina Bringfors Dahlgren har varit sekreterare för kommittén och utan henne hade vi inte fått ihop en så bra rapport:)

Ibland möts jag av påståenden som att demokratin är på nedåtgående och partierna håller på att dö, färre är intresserade av politik och ungdomar inte är intresserade av politik. Jag tror inte att det är så illa.

Demokratin är inte på nedgång i Sverige, senast såg vi att valdeltagandet ökade i kyrkovalet. Men i en föränderlig värld måste man hela tiden utvecklas och i den digitaliseringstid vi lever i just nu, finns det all anledning att anpassa de verktyg som finns för att öka delaktigheten.

Jag tror heller inte att partierna är på väg att dö, men vi har under en lång tid sett att antalet medlemmar i partierna har minskat. Vi har också sett att antalet avhopp bland förtroendevalda ökat och att det är en större andel kvinnor än män som hoppar av. Det finns all anledning att fundera över dessa frågor och det har kommittén verkligen gjort. Men det är samtidigt viktigt att påtala att ett stort ansvar för att få en ökad delaktighet i politiken, en ökad representativet och förbättra förtroendet för oss politiker och för de politiska besluten ligger på oss i partierna och inte på stat eller kommun. Jag är därför extra stolt över Moderaternas nye partiledare som lyft tonen i debatten och som vill ha fler vuxna i debatten. Det behövs, för att värna demokratin är allas uppgift.

 

Länk till rapporten:

https://w3d3.enkoping.se/__D2_DOWNLOAD__/a45ff2c4-12ee-4197-8733-cd4f0e9ff114/Arende_3__KS2016461_Demokratikommittn_20162017.pdf

 

Nudging

IP-debattHur många vet vad nudging betyder? Jag visste i vart fall inte det i höstas när Regeringen presenterade sin budgetproposition. Men i det kapitel som handlade om konsumentpolitik stod det att Konsumentverket skulle få medel för att använda nudging. Av sammanhanget i texten förstod jag för vissa vad det troligtvis innebar, nämligen beteendeinsatser för att förändra någons beteende. Det är en metod som används av såväl stat som näringsliv för att få oss att gå åt det håll den som utövar metoden vill.

 

Detta diskuterade jag idag med statsrådet Bolund i en interpellationsdebatt i Riksdagen. Dels utifrån en värderingsmässig utgångspunkt om det är staten som ska med pekpinnar påverka mina i detta fall handelsvanor. Det handlade nämligen om ett av de uppdrag Regeringen givit till Konsumentverket där det står att Konsumentverket ska ”identifiera, värdera och sprida goda exempel om hur miljömässigt hållbara alternativ kan stimuleras och i den mån det är lämpligt också tillämpa metoden”. Jag vill först vara tydlig med att jag helt delar Regeringens uppfattning om att vi måste sträva mot en mer hållbar konsumtion. Men jag är inte övertygad om att det är staten genom sina myndigheter som ska välja vilka produkter jag ska handla, eller hur butiken ska placera sina varor i butiken (vilket såväl statsrådet som Konsumentombudsmannen givit som exempel).

 

Dels handlar frågan för mig om en större sak, nämligen att våra myndigheter ska vara myndigheter och inte lobbyorganisationer. Här är det en balansgång som vi måste vaka över. Jag tycker och tror att det finns områden där staten ska använda nudging som metod. Men det måste gå att garantera att de är opartiska och sakliga. Som exempel kan nämnas att Skatteverkets uppmuntrar oss att deklarera digitalt och det tycker jag är bra. Statsrådet undrade i debatten varför jag tyckte det var okej att Skatteverket får använda metoden men inte Konsumentverket. Men han missar poängen för det är en stor skillnad, att vi ska deklarera är reglerat i lag, vad som är hållbar konsumtion är det inte. Men även Konsumentverket ska såklart använda alla effektiva medel som finns i sitt arbete och då även nudging, men min poäng är att det måste ske på så vis att myndigheten fortsätter att vara saklig och opartisk annars riskerar myndighetens förtroende att sjunka. Tyvärr uppfattade jag inte att statsrådet alls såg den risken.

 

Fortsättning kommer säkert att följa!

 

 

 

Nytt utskott

Jag är superglad och riktigt taggad för att ha blivit vald till ledamot i Arbetsmarknadsutskottet i Riksdagen. Civilutskottet, som varit min hemvist i snart sex år, har varit otroligt spännande och passat mig som hand i handsken men nu är det dags för nya utmaningar.

Det är både lite ledsamt och läskigt att lämna Civilutskottet. Ledsamt för att jag har trivts, och läskigt då jag kan Civilutskottets ärenden och nu måste lära mig nya saker. Men det är inte alla som har den möjligheten att få lära sig nya saker på jobbet. Riksdagsuppdraget innebär att man alltid lär sig nya saker, men att dessutom få nya utmaningar på jobbet är en fantastisk möjlighet som jag hoppas kunna förvalta. Nya utmaningar behöver vi alla, det utvecklar oss och förhoppningsvis tror jag att nya ögon även är bra för övriga i gruppen. För mig personligen är utskottsbytet helt perfekt i tiden dessutom.

Fokus för mig i utskottet blir arbetsrätt, som jurist kände jag direkt att det här blir något riktigt roligt att bita i. Men var ska jag börja? Jag har nu samlat ihop en massa olika inläsningsmaterial, utredningar, domar mm och börjat boka besök hos företag och organisationer. Jag känner mig lite som en student så här i början, men det är bara att passa på att känna sig ny, det håller bara en kort tid. Om ett par veckor är det dags för ”debut” i kammaren då propositionen om Nya utstationeringsregler ska debatteras. Tips mottages tacksamt!

 

 

Fillings, botox, piercing med mera

Det finns idag en uppsjö med skönhetsbehandlingar och marknaden har de senaste åren exploderat. Man vet inte hur många behandlingar och ingrepp som sker i Sverige, men man vet att marknaden växer kraftigt varje år och att fler människor svarar att de kan tänka sig göra ingrepp. Problemet är att marknaden i princip är oreglerad. Går något snett, det blir fel eller fult står konsumenten ofta helt utan skydd.

 

Jag har lyft frågan i Riksdagen flera gånger, utan att få något svar från ansvarig minister och häromdagen sände Sveriges Radio, P1 i programmet Plånboken ett inslag om skönhetsvård där bland annat jag uttalar mig. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2778&artikel=6657179

 

Bakgrunden är i korthet (förutom att marknaden växer och därmed också problem och felbehandlingar) att det för några år sedan kom en utredning ”Skönhetsutredningen” (kom 2015). I utredningen definieras vad som avses: ”kroppsbehandlingar som syftar till att förändra utseendet och som näringsidkare erbjuder konsumenter.” Dessa typer av behandlingar är inte att betrakta som hälso- och sjukvård och förenklat kan man säga att de därför inte täcks av den lagstiftningen. Utredningen lyfte också fram att det saknas samordnad tillsyn, de hade förslag på det och de föreslog legitimering för vissa typer av ingrepp och injektioner mm. Utredningen skickades ut på remiss, det blev klart våren 2016. Remissvaren spretade en hel del och jag förstår att det finns en hel del gränsdragningsproblematik, MEN det har nu gått två år sedan utredningen kom och redan då var det ett problem med att konsumenter drabbades.

 

Skönhetsmarknaden är en växande bransch. Det kan man tycka olika saker kring, men det är inte rimligt att ha en så stor marknad i princip oreglerad och mängder av konsumenter som saknar skydd när något går fel. Ansvaret är Regeringens och statsrådet Gabriel Wikström behöver göra något!

 

 

 

 

Ett bra och nödvändigt beslut av Anna Kinberg Batra

Idag kom beskedet från Anna Kinberg Batra att vi är beredda att agera för en ny alliansregering redan nu. Det var ett efterlängtat beslut. Vi lever i en orolig tid och regeringen lyckas inte leverera nödvändiga beslut och de beslut som kommer är inte till gagn för Sverige utan tvärtom. Därför är beslutet efterlängtat.

Men det betyder inte att vi kommer att inleda samarbete med Sverigedemokraterna eller för den delen med Vänsterpartiet, utan vi vill bilda regering med Alliansen. Anna var mycket tydlig med detta idag på presskonferensen. Det viktiga för oss moderater är att så mycket moderat och allianspolitik som möjligt genomdrivs. Redan idag finns i Riksdagen förslag som är förberedda och som varje parti som vill kan rösta för. Hittills har det inte varit möjligt av principskäl, vilket vi moderater fått enormt mycket kritik för. Jag har mött och stött frågan i nästan varje samtal jag har med människor jag möter i affären, på tåget eller på olika möten. Jag förstår den kritiken som varit och jag tycker att det var rätt av Anna att nu meddela att det inte är försvarbart i en demokrati att utesluta partier, det handlar ytterst om respekt för väljarnas beslut.

Vad framtiden har att visa är det idag ingen som vet, men jag tror att dagens besked var nödvändigt utifrån den parlamentariska situation som vi befinner oss i. Vi lever i ett nytt politiskt landskap och jag tycker att det är mer spännande med politik än på länge!

 

 

 

 

Var tog den ansvarfulla politiken vägen?

Igår kväll var det kommunfullmäktige i Enköping och en majoritet bestående av socialdemokrater, nystart, miljöpartister och vänsterpartister röstade för förslaget att kommunen ska köpa den så kallade ”stattomten” för 11,6 miljoner kronor. Till detta ska läggas en kostnad om minst 12,8 miljoner som är den lägsta uppskattade kostnaden för de arkeologiska utgrävningar som måste göras. Det finns dessutom från den styrande minoriteten ingen plan för vad kommunen ska ha tomten till. För mig är detta helt obegripligt och helt fel väg att gå. Beslutet måste dessutom ses i sammanhanget att kommunen beslutat om flera stora investeringar (bl a badhus och ishall). Jag känner en oro inför framtiden för enköpingsborna, vi står som alla andra kommuner i Sverige inför stora utmaningar och då gäller det att föra en ansvarsfull politik.

Och idag, dagen efter det beklagliga beslutet i kommunfullmäktige, presenterar Finansministern regeringens budget. Jag kan konstatera att regeringen i högkonjunktur lånar pengar till nya reformer och presenterar en budget med underskott. Istället för att vidta de nödvändiga åtgärder som behövs för att hantera problemen med arbetsmarknaden och integrationen höjer man skatter på arbete och ökar bidragen. Det är inte vad enköpingsborna behöver och sammantaget är det illa att såväl den styrande minoriteten i Enköpings kommun och Sveriges regering använder pengar man inte har. Oansvarsfullt var ordet.  

 

Dags för skolstart!

Denna vecka har i mitt flöde på Facebook och Instagram det lagts upp otaliga bilder på gulliga barn som börjar skolan. Stolta föräldrar med breda har lagt upp bilder på förväntansfulla barn med en ny fin skolväska. Härligt! 

Idag startade båda mina tonårsdöttrar skolan och hemma hos mig var det i morse på intet sätt gulligt… 

Det börjar med att det var kö till duschen. Samtidigt hörs ett vrål från övervåningen:”Jag har INGET att ha på mig!” Kläder åker ut från garderoben, prövas, slängs på golvet, spring mellan systrarnas rum och lån av varandra, men det finns fortfarande alltså INGET att ha på sig. När väl kläder är valda efter en hel del mutter börjar ett desperat letande efter skoldatorn. Jag frågar försynt: ”när använde du den senast?”. Inget svar, troligen har den inte använts eller synts sedan skolavslutningen. När väl datorn är hittad, ska håret fixas, sminket på plats och mamman (dvs jag) har under tiden curlat och brett smörgåsar som jag i princip får stoppa in i munnen eftersom det nu är det bråttom. Under morgonen har det nämligen pågått en intensiv dialog mellan tjejgänget på Snap om var de ska träffas innan de gemensamt ska gå in i skolan.

 

Från totalt kaos blir det sedan på en sekund en totalt tystnad, och jag kan sätta mig och njuta av det som är kvar i tekoppen och att skolan är igång. Sommarlov är behövligt och bra på alla vis, men det är minst lika skönt för familjen att vi är åter i rutiner.

 

Den svenska skolan står inför flera utmaningar och alltför många lämnar skolan utan tillräckliga kunskaper. Så kan vi inte ha det. Som mamma och som politiker ser jag att vi måste satsa än mer på skolan, vi måste satsa mer på lärarna och ge dem förutsättningar att ge våra barn och ungdomar de kunskaper de behöver för att kunna står på egna ben.

 

När jag idag skickar iväg mina tonåringar till skolan har jag också ett brett leende på munnen. För även om det är lite kaos hemma denna första skoldag och jag inte kommer att lägga ut några gulliga #tillbakatillskolan-bilder i sociala medier är jag enormt tacksam och lycklig över att få skicka iväg två härliga men ibland lite jobbiga tonårstjejer till skolan, som även om de klagar lite på skolan ibland också har saknar skolan och klasskamraterna under sommarlovet.

 

Välkommen höstterminen 2016!

 

 

Tack för i år Almedalsveckan!

Processed with MOLDIV

Processed with MOLDIV

I år blev min vistelse i Almedalen extra lång, en hel vecka var jag på den underbara ön Gotland. Politikerveckan i Almedalen är en fantastisk upplevelse, men intensiv. När jag nu sitter hemma vid köksbordet och samlar intrycken, tittar igenom alla visitkort och svarar på mail slår det mig att i år hade jag många spontana möten som jag inte planerat, men som gav inspirerande idéer väl värda att följa upp.

 

Det går inte att delta i allt under Almedalsveckan men som ledamot av Civilutskottet har jag haft fullt upp med paneler, runda-bordssamtal och möten kring bostadsfrågan. Bostadsfrågorna är en het fråga, många av seminarierna detta år liksom förra året handlade om bostäder. Enda problemet med att frågan är het, är att jag inte hann gå på några av seminarierna jag hade spanat in i förväg. Bostadsfrågan är inte ny, men jag tycker att frågorna har breddats en aning vilket är bra. För det finns tyvärr inga snabba lösningar på bostadsutmaningen. I år deltog jag vid flera samtal där bostadsfrågan diskuterades tillsammans med infrastrukturfrågan. Det borde kanske inte vara någon nyhet, men tyvärr har det inte alltid varit så. Bra utveckling!

 

En annan infrastrukturfråga är digitalisering, som enligt vissa media toppade i år under Almedalsveckan. Digitalisering är viktigt för hela Uppsala län och för hela Sverige. Digitalisering är en bred fråga och utifrån mina uppdrag i riksdagen och som tonårsmamma har jag intresserat mig för reklam i sociala media vilket i år ledde till att jag fick delta i panel som ”expert” (hmmm – finns en del att säga om detta om man frågar mina barn) inom reklam i sociala media. Jag har tidigare bloggat om reklam i sociala media och i grunden tycker jag det är bra. Inom politiken upplever jag att det finns en stor kunskapsbrist kring det nya medialandskapet och hur vi ska förhålla oss till det. Det är en tråd jag verkligen behöver följa upp efter semestern.

 

Det blev en lång vecka på Gotland, därför är jag extra tacksam att ha lärt känna så många goda vänner och turligt nog för mig Theresa Östman som har sina rötter på Gotland och Fårö. Tack Theresa för guidning och ledig dag på Fårö!

 

Tack för i år Almedalen, vi ses nästa år:)

 

 

 

 

 

Senaste inläggen.
Nudging 21 Apr
Nytt utskott 30 Mar