Blogg
Gamingtemplet
En till Bloggar.eposten.se Webbplatser webbplats

Mass Effect: Andromeda, första intrycken

”I’ve been waiting 600 years for this”, säger Liam Kosta med ett snett leende, och jag besvarar det nästan omedvetet.
Ja, tänker jag när jag tittar ut över den här nya, outforskade galaxen. Jag känner faktiskt något liknande.

andro1

Den ursprungliga Mass Effect-trilogin är i mina ögon den bästa serien i spelhistorien, och dess andra del var den stora höjdpunkten där allt tycktes falla på plats. Jag rankar The Witcher 3 som det bästa enskilda spelet, men talar vi om serier i helhet kommer ingenting i närheten av Mass Effect.

Jag var lite orolig dagarna innan den européiska releasen, då den nordamerikanska scenen (som fått spelet dagar tidigare) samt de som kunnat börjat spela tidigare genom Origin Access, verkade vara allt annat än imponerade. Andromeda fick mediokra betyg, och redan började den där ständigt superpessimistiska minoriteten svära på att de aldrig mer tänkte köpa ett BioWare-spel.

Jag har dock för länge sedan lärt mig att inte lita alltför mycket på recensioner (som ofta har bra poänger men som såklart alltid också består av subjektiva åsikter), och att definitivt inte lyssna på gnällspikarna som avfärdade hela den ursprungliga Mass Effect-trilogin som dynga endast tack vare det tredje spelets slut.
Jag väntade tills releasen så att jag kunde spela själv.
Och cirka två timmar in i spelet är min oro inte dämpad. Det är absolut inte så illa som många fått det att verka, men samtidigt är jag heller inte särskilt imponerad.

Än är det för tidigt för att säga om det är bra eller dåligt, eller om det alls kan komma i närheten av original-trilogin. Tills vidare får det duga med mina första intryck.

Andromeda tar sin början mellan Mass Effect 2 och Mass Effect 3, men den långa, långa resan till den nya galaxen innebär att det utspelar sig mer än 600 år efter Shepards äventyr. Detta innebär att huvudpersonerna inte har en aning om hur Reaper-kriget gick (än så länge vet jag inte om någon ens känner till vad Reapers är för något), vilket kan ses som en billig undanflykt från BioWares sida som gör det möjligt för dem att inte behöva bry sig om våra tidigare val. Jag känner dock att det, då det är logiskt i handlingen, inte är någon större fara.
Handlingen känns betydligt mer äventyrsinriktad än tidigare, och fokuserar på utforskande. Då original-trilogin var väldigt Star Wars kan man säga att det här är betydligt mer Star Trek.

Pappa Ryder. I en filmatisering hade han förmodligen spelats av Liam Neeson.

Pappa Ryder. I en filmatisering hade han förmodligen spelats av Liam Neeson.

Striderna känns smidigare och mer fartfyllda än någonsin. Något känns dock lite ”off” med skjutandet, men det är möjligt att det handlar om en vanesak.
Den här gången är vi utrustade med en jetpack. Detta innebär mindre gömma-sig-bakom-skydd-action, och mer hoppa-omkring-som-galningar-action. Det gör striderna lite mer underhållande, och jag är enbart positivt inställd till det. Framförallt då kontrollen vid dessa rakethopp känns stabil.
På förhand har många kritiserat ansiktsanimationerna, och YouTube tycks redan svämma över av videos som gör narr av spelet på grund av det. Och ja, de ser ofta väldigt wacky ut, men är inte så tokiga som reaktionerna fått mig att förvänta mig. Det har varit vid enstaka tillfällen som lipsyncen och vissa uttryck sett mycket märkliga ut, och vissa ”dead eyes” har märkts av, men annars är det (vad jag har sett) ingenting extremt. Det är irriterande på sin höjd.
Det känns dock som att det var ett misstag av BioWare att gå över till Frostbite-motorn. Den kan rendera landskap på ett fantastiskt sätt (vilket märks av här minst lika mycket som i Dragon Age: Inquisition), men ansikten verkar den inte riktigt klara av utan att en rejäl Uncanney Valley-effekt uppstår. Och med tanke på hur stor plats dialoger mellan karaktärer tar i BioWares spel är det definitivt ett problem.

Annars har jag inte lyckats samla på mig tillräckligt mycket för att få en klar bild av spelet i helhet. Det känns en aning platt, och är definitivt inte lika imponerande inledningsvis som sina föregångare. Det har inte samma ”Herregud vad nyfiken jag är på att upptäcka mer”-känsla som i Mass Effect, inte samma ”Herregud, min gåshud har gåshud”-känsla som i Mass Effect 2, och inte samma ”Det här kommer att bli episkt”-känsla som Mass Effect 3. Musiken känns hittills helt klart stämningsfull, men inte särskilt utstickande. Hittills har jag heller inte fått någon vidare koppling till någon av karaktärerna, vilket är mycket udda när det handlar om ett BioWare-spel.

Jag hoppas att det växer. Det finns helt klart potential till det. Andromeda har lovat så mycket, och har på förhand sett ut att kunna leverera. Just nu ser det lite dystert ut, men 2 timmar är ingenting. Det kan finnas så mycket jag ännu inte sett som får dessa första intryck att vändas upp och ner. Jag hoppas innerligt att det är så.

Andro3

Senaste inläggen.