Blogg
Gamingtemplet
En till Bloggar.eposten.se Webbplatser webbplats

Telltale’s halvdana form fortsätter

Jag spelade nyligen igenom den första episoden i Telltale Games The Walking Dead: A New Frontier, uppföljaren till den stundtals överraskande mediokra Season 2. Varför de inte valde att kalla spelet Season 3 har jag ingen aning om, men nåväl.

Jag har varit så kluven angående Telltale de senaste två åren. Tales from the Borderlands var fantastiskt på alla sätt och vis, men förutom det har de episodcentrerade berättarna på Telltale vacklat rejält.

Game of Thrones, som borde ha varit den ultimata blandningen av George R.R. Martins hårda fantasyvärld och Telltales fantastiska berättarkunskaper, kändes oftast snarare som fan fiction. Batman var, trots ett mycket gott första intryck, även det oroväckande ljummet. Minecraft: Story Mode har jag inte ens rört.
Exakt vad detta tydliga sjunkande i kvalitét beror på kan jag inte säga med säkerhet. Det är svårt att sätta fingret på. Man tycker ju att deras skapelser bara borde bli bättre efter att de lär sig, får mer resurser och större manskap. Så verkar det dock inte bli, och jag tänkte först att det kanske berodde på att de hade alltför många bollar i luften och att kvalitén sjönk på grund av det, men så vitt jag vet har de den senaste tiden endast jobbat på Batman och det nya Walking Dead. Alltså borde det inte, i alla fall inte fullkomligt, bero på det.

Clementine är tillbaka, och det var tur det. Utan henne tvivlar jag på att detta vore värt att spela alls.

Clementine är tillbaka, och det var tur det. Utan henne tvivlar jag på att detta vore värt att spela alls.

En av anledningarna som jag definitivt kan peka ut som en del av problemet är Telltale’s inställning när det gäller konsekvenser av spelarens val. Det verkar nämligen alltför ofta som att de vill sudda bort dessa konsekvenser så fort det bara går.
Inför varenda episod i varenda spel dyker texten ”This game series adapts to the choices you make. The story is tailored by how you play” upp, för att stoltsera med faktumet att dina val kommer att få konsekvenser. Telltale baserar i princip alla sina spel runt detta koncept. Det är en fundamentalt viktig del av deras skapelser. Därför är det mer än bara lite skumt att de verkar ha lust att slopa denna del för att minimera det extra jobb som val och konsekvenser i spel för med sig.
Det fanns delar av första episoden av A New Frontier som jag verkligen gillade. Den uppdaterade grafiken, det stämningsfulla och mycket effektiva introt, och det sedvanligt grymt skrivna manuset exempelvis. Men mitt starkaste minne, som jag troligtvis alltid kommer att koppla denna nya säsong med, är en viss händelse som gjorde mig så besviken att jag fick lust att sluta spela helt.

Varning. Enorma spoilers nedan. Läs på egen risk.

Kenny har varit med från dag ett. Sedan det allra första avsnittet i den första säsongen var han där, med sin mustasch, keps och fula mun. Han är något polariserande när det gäller hans åsikter och drastiska handlingar, men att han är en otroligt komplex och välskriven karaktär kan nog få säga emot. Han är faktiskt en av mina absoluta favoriter, inte bara i The Walking Dead utan i hela spelmediet.
Därför var hans död i A New Frontier en gigantisk besvikelse. Inte att det hände, utan hur det hände.
Hela sekvensen, som sker i en flashback för den återvändande hjältinnan Clementine, bara skriker nonchalans. Visst försöker den vara sorglig med musiken och röstskådespeleriet, men alla de känslor som borde finnas där infinner sig inte.
Det känns aldrig som att Telltale tänkte ”Nu ska vi se till att skapa en känslomässigt förödande scen som verkligen etsar sig fast i spelarnas minnen”, utan snarare ”Okej, hur ska vi bli av med Kenny (eller Jane, beroende på spelarnas val) så fort som möjligt så vi inte behöver anpassa oss efter tidigare val längre?” Och detta är, som alla borde förstå, en katastrofal inställning att ha när man lagt så mycket vikt på just val och konsekvens.
Det är inte första gången Telltale har gjort så här, framförallt inte under den senaste tiden, och det känns underligt. Vad är poängen med att ge oss val, och dessutom sätta dessa val i fokus, när de egentligen inte spelar alltför stor roll? Och varför försöka vaporisera dem vid första möjliga ögonblick? Kom igen, Telltale. Antingen vill ni ge oss interaktiva historier där alla våra handlingar får konsekvenser, eller så vill ni berätta historier som alltid löper mot sin förutbestämda, statiska upplösning. You can’t have it both ways.

Åh, Kenny. Du förtjänade bättre.

Åh, Kenny. Du förtjänade bättre.

Annars är väl A New Frontier… Okej. Antar jag. Jag hade svårt att koncentrera mig på annat efter Kennys extremt antiklimaktiska död, men jag tror att Clementine och den nya hjälten Javi gick runt lite grann, slogs mot zombies och banditer, och möjligtvis sa saker till varandra som spelet informerade om att de skulle minnas. Den första episoden slutade med en twist där en karaktär plötsligt dör. Den var faktiskt riktigt välgjord, och kändes verkligen oväntad, men när eftertexterna började rulla hade jag svårt att inte tänka att den hade varit betydligt mer effektiv om personen i fråga funnits med i handlingen längre. Om det hade varit Kenny hade det varit otroligt, exempelvis. Nu var det istället samma ”Person vi just träffade och som kanske hade utvecklats till en intressant karaktär om hen inte dog efter tio minuter”-känsla som väldigt ofta infann sig i säsong 2.

Jag hoppas att resten av säsongen blir bättre, och att Telltale hittar tillbaka till sin storform från Season 1-The Wolf Among Us-eran, men jag vet inte om jag vågar hoppas. Om inte annat kanske jag i alla fall har lyckats smälta Kennys öde tills dess att jag spelar den andra episoden, och då kan fokusera mer på vad som faktiskt händer på skärmen snarare än vad jag önskar borde hända.

Senaste inläggen.