Blogg
Emma Byström

oturs fågeln har varit på besök

Häst kan både vara bäst och päst…

Gårdagen såg ut att bli som vilken onsdag som helst, jobba på Herfsta Dressage fram till lunch sen hem rida Donkan och Champion och vidare till kvällsjobbet. Men sista hästen innan lunch gav mig en flygtur som slutade med att tugga grus på ridhusbotten, som sedan ledde till ett flertal timmar på akuten och en fraktur på svanskotan…

Man kan helt klart säga att saker och ting går inte som planerat.. Nu ställs två viktiga tävlingar in och all ridning i 3 veckor om det läker som det ska…  I övrigt mår jag bra, bara lite mörbultat som kroppen oftast är efter en avramling.

Hästar är stora djur, men är i grund och botten väldigt snälla. Det är ytterst sällan dom skulle göra något för att skada oss ryttare  med flit. Ibland händer olyckor som inte är tänkta att det ska hända. Vilket är en risk man får ta när man håller på med dessa fantastiska stora djuren. Hästarna är fantastiska djur som ger så mycket glädje till så många människor. Igår hade jag bara oturen att landa väldigt fel och fick en fraktur. shit happens. I alla idrotter möter man motgångar detta var min den här perioden.

What doesn’t kill you makes you stronger!

förebild eller ej.

Vad gör dig till en bra idrottare?

Är det din special beställda klubba från USA med ditt namn på? Eller är det dom hand sydda ridstövlarna? Eller är det viljan som gör dig till den idrottaren du är? Vad får dig att bli den idrottsförebilden som du vill vara? Är det kanske att få så många utvisningar som möjligt och verka så hård och cool, eller är det med rent, snyggt spel och djurens välbefinnande? Vad utmärker dig? Just dig..

Vart är vårt idrottande på väg? Hur blir vi bra förebilder för de yngre i våra sporter och hur får vi dom att inse det viktiga i vår idrott? Glädjen med sporten och vart den kommer ifrån. Vad får dig att bli bra? Dåligt uppförande och attityd döljer ofta ett dåligt självförtroende och tvivel på sin egen förmåga. Borde vi inte känna oss tillräckligt trygga i oss själva?

För mig känns det otroligt viktigt att förebilderna inom sporterna visar gott bemötande mot sina mot/medspelare och konkurrenter. Ingen är perfekt, ta hjälp av varandra. Ödmjukhet och förståelse är kanske nyckelorden till framgång… Och i min sport, visa repekt för djuren, man måste ändå komma ihåg att dom gör det för oss.

Har du tur eller får du mer tur genom att du tränar mer? Vad får dig att bli bättre? Visst utvecklas man mer, när man sliter mer i sadel, träningslokalen eller på isen. All framgång handlar om viljan. Har man viljan kan man ta sig hur långt som helst och inget kan stoppa en. Motgångar kommer, motgångar går men för varje motgång du klarar av, blir du lite starkare och du växer lite mer som människa och idrottare.

Självklart kan det kännas lättare och lite mer motiverande med fina nya fläschiga grejer men det är bara DU som gör dig till den idrottaren du är, och det är du som kan påverka din framgång genom din vilja. Ett simpelt hej och schyst spel gör dig till den förebilden just din sport behöver.

Hemma igen

2 veckor har gått sedan jag lämnade Kalifornien och landade på Arlanda, väskan är uppackad och jag lyckades undvika att få jetlag.

Jag fick ett helt underbart välkomnade hem från mina underbara vänner på lördagskvällen. Vilket gjorde det lättare att komma hem och lämna fantastiska USA…Lyckan att se hur glada och tokiga mina hundar vart av att se mig igen värmde verkligen, samt känslan av att få krama om mamma igen när hon hämtade upp mig på flygplatsen. Familjen betyder verkligen mycket för mig och jag är så tacksam för att det som dom gjort för mig undertiden som jag varit borta.

Jag har hunnit landa och låtit allt sjunka in från min tid i USA. Det är knappt så jag kan förstå att jag faktiskt upplevt allt som jag gjort. Alla fantastiska människor jag möt och fått chansen att lära känna. Vänner för livet och minnen för livet. Jag fick chansen att se och uppleva så många fantastiska platser. Och gjort saker jag drömt om att få göra.

Min tid i USA har minst sagt varit amazing, en tid som jag aldrig kommer att glömma. Men det har inte bara varit strålande solsken och en dans på rosor. Motgångar och hårda ord har varit en del i vardagen. Men jag har blivit starkare och vuxit med tiden. De tuffa och långa dagar klarade vi i teamet tack vare mycket skratt och den starka gemenskapen som vi hade.

 

Det är inte bara vädret och värmen som skiljer sig mellan Sverige och Kalifornien. Det är först nu som det börjar bli vardag för mig att prata på svenska igen. Det första dagarna hemma fick jag verkligen tänka till innan jag skulle svara, så inte svaret varit på engelska. Tänk hur fort man egentligen anpassar sig till ett annat språk och dess kultur. Det tog inte många veckor innan jag endast tänkte och drömde på engelska.

Jag ångrar verkligen inte att jag åkte, utan är så glad och är så tacksam över att min familj hjälpte mig att göra detta möjligt.

Min resa har gjort mig så mycket starkare och mognare än vad jag var innan jag åkte.

Nu är jag redo för nya utmaningar och möjligheter och ser framemot sensommaren och hösten 2015.

 

 

Livet leker

Min resa här i USA börjar lida mot sitt slut med endast 10 dagar kvar tills min resa mot Sverige börjar. Det känns lite tråkigt att tiden gått så fort, men ska samtidigt bli väldigt kul att komma hem igen och fortsätta träningen med mina fina hästar som väntar på mig hemma i lilla Enköping.

Det senaste veckorna har bara flugit iväg, vi har gjort så många olika ”äventyr” och upplevt så mycket fantastiskt och spännande. Det bästa av allt är att jag fått uppleva en heldel av det senaste händelserna med min stora syster Angelica som varit på besök.

Syster och jag med våra ny inköpta mina cowboy hattar!

Syster och jag med våra ny inköpta mina cowboy hattar!

Angelica kom hit på lördagskvällen och redan tidigt söndag fm åkte vi vidare till San Francisco och Pier 39 samt ett besök på Alcatraz. Vilken upplevelse det var att få besöka Alcatraz och höra all historia om vad som hänt på ön och hur dem levde. En lärorik dag självklart avslutades på Hard Rock Cafe, San Francisco.

Alcatraz

Alcatraz

cell. 1.75x1.40. standard storleken. extremt litet

cell. 1.75×1.40. standard storleken. extremt litet

Ny vecka med stekande sol och 45graders värme, det är en helt ny erfarenhet att rida i den hettan. Men med en tidig start på dagen gick det att hantera värmen bra, då vi hade alla hästar färdig ridna till 13.30. Redan vid kl 10 på fm var det över runt 35-37 grader varmt.

Lördag med Rodeo i Livermore och våra nya snygga cowboy hattar. Vilken sjuk grej, detta är så mycket av Amerika som det bara går. Helt underbart och kul. Vilken stämning och vilka galna människor som utsätter sig själva för att flyga av tjurar och hästar som ordagrant gör allt för att få dom att flyga av. Men va kul vi hade. Det var jag, Angelica och Annika som var där tillsammans med stallets hovslagare som verkligen är riktiga cowboys som gjort allt vi fick se på Rodeon. Dagen avslutades på Livermore Rodeo Afterparty med fantastiskt sällskap. IMG_4871

Från Cowboy hatt till Cable Cars i San Fransisco. Söndag i San Fransisco med allt från shopping, branta backar med magisk utsikt över stan och de obligatoriska fotot med Cable Cars. Vilken helg vi hade, det var helt klart den bästa helgen här i USA. Så mycket skratt och minnen för livet. IMG_4931

Cable Cars med syster

Cable Cars med syster

Inte nog med att jag fick uppleva min första Rodeo så fick jag även ett par dagar senare uppleva min första baseboll match allt inom loppet av ett par dagar.

Livet leker!!!

P.S gå in och sök på Cherry Road Gang på Youtube, ”våra” grymma hovslagares band! Grymt duktiga.  🙂

Baseboll

Baseboll

 

 

Tiden går

Tiden går helt galet fort här. Tänk att det bara är 4 veckor kvar av min tid här i Vacaville. Allt flyter på som vanligt, hästarna går bättre och bättre och får mer och mer styrka. Igår sa vi hejdå till Domino, som är en av de hästarna som jag haft i träning. Han är nu såld och fick åka hem till sin nya ryttare.

I morgon kommer äntligen min underbara stora syster på besök, Angelica stannar i drygt 2veckor. Jag ser verkligen framemot morgondagen och att få träffa henne igen. Vi har en del spännande äventyr framför oss när hon kommer. Redan på Söndag ska vi åka in till San Francisco och Pier 39 samt åka ut till Alcatraz.

Hemma verkar allt gå som på räls, Donkan och Angelica har hunnit med 6starter var av 3 av dom är segrar och de andra är 2a platser med 69% eller mer. Jag är otroligt stolt över min fina prins som presterar så bra och jag kunde inte vara mer tacksam för all hjälp som jag får av min syster med min fina häst. Jag kan knappt vänta tills jag kommer hem och får börja träna med honom igen.

 

 

 

Old Sacramento

Tiden bara rinner iväg här. Endast 6 veckor kvar till det är dags för mig att åka hem till Sverige och lilla Enköping igen.

Om lite mer än 2 veckor kommer min stora syster på besök och vi håller på att planera för vad vi ska visa henne av detta underbara land.

Under de senaste dagarna har vi haft enhel del  kunder som kommit och provat hästar. Vi har besökt Sacramento igen. Den här gången tog vi oss till ”Old Sacramento”. Old Sacramento är som att gå tillbaka i tiden, till den gamla goda ”Westerntiden”. Det är precis som man kan tänka sig att det var förut med trädäck runt husen, platser för att binda hästarna, häst och vagn som taxi osv.

Hästarna går bra, och i helgen är det tävling för en del av dom. Vi här tävling här på gården, så det är nära och bra. Håll tummarna för att alla hästarna sköter sig. 🙂

3veckor i USA

Nu har jag varit här i 3 veckor. Allt känns bra och jag har hunnit se en helt del på min korta tid i USA.  I söndags tog vi en heldag i San Francisco. Vilken underbar stad! Vi åt en god brunch i Golden Gate park nere vid vattnet. Efter åt tog vi oss en promenad upp genom en liten del av parken. Parken är enormt stor och det finns flera baseboll-plane, två dressyr arenor, en galopparena osv. Vidare till Pier 39 som har en oslagbar utsikt utöver vattnet, där man ser både Golden Gate Bridge och Alcatraz. Pier 39 är en stor turistattraktion och det kryllade av människor, ibland kunde man höra några svenska röster. Dagen avslutades med att titta på solnedgången vid en strand i närheten av Golden Gate Bridge. Vilken fantastisk dag! Längtar redan till nästan gång vi ska dit!

 

1511067_10153274518721000_6608637048329682724_n

Amy och jag. i bakgrunden ser man Golden Gate Bridge

Jag och Amy har även och varit och kollat på The California  State Capital Building, som ligger i Sacramento som är ligger endast 30minuter från vart vi bor. Vi tog även ett snabb besök på Ikea som även de ligger i Sacramento, och självklart var jag tvungen att köpa med både köttbullar, knäckebröd och Marabou mjölkchoklad.

state capital building

state capital building

Under dessa 3 veckor känns det som att ”mina” hästar har utvecklats och är mer ”inkörda” på min typ av ridning och vi börjar förstå varandra mer och mer. Det är väldigt kul och en del av hästarna har hunnit charma mig en hel del. Jag ser fram emot kommande veckorna som är kvar här och försöker att ta vara på tiden så gott de går.

 

Pier 39

Pier 39

Teamet som jobbar här kommer väldigt bra överens och vi har väldigt roligt ihop…

 

Underbar dag

Hade en helt underbar söndag på Yosemite National Park. Vilket ställe! Yosemite har allt man kan önska av en naturupplevelse och lite till. Parken är gigantisk och det tar veckor att ta sig igen om den.. I Yosemite finns ett litet samhälle med ett museum, konsthall, bio osv. Man kan ta sig fram med bil, buss nästan överallt och självklart till fots till alla platser. Men tack vare att man kan ta sig fram med bil så hinner man se en helt del av parken på en helt dag. Yosemite är fantastiskt och det är en natur upplevelse jag sent kommer glömma.
IMG_4272

Vi lämnade gården i Vacaville kl 4.00 och var framme drygt 4h senare i Yosemite. Då vi började dagen med att vandra upp till ett av parkens alla vattenfall. Till en början kändes det som att det skulle bli en lätt match att ta sig upp till toppen av vattenfallet, men relativt snabbt insåg vi att det skulle bli tuffare än vi trott. Desto närmre toppen vi kom så blev de allt brantare och de sena och vinda stentrapporna kom, som på en del platser vart väldigt hala från vattnet som kom från vattenfallet. Väl uppe vart det värt vartenda steg som vi tog. Solens strålar glittrade i vattnet och allt var helt tyst, man hörde bara vattnet som forsade ner för klippan. Det var en häftig upplevelse som jag sent kommer glömma. Innan vi påbörjade vår vandring ner igen, tog vi en paus i solen och bara njöt av upplevelsen.

Efter vår vandring visa Christian oss de lilla samhället, samt ett av de två hotellen som finns i Yosemite. Hotellet var en stor brun träbyggnad som mer liknade ett slott med sina handmålade panoramafönster i sina olika färger. Därefter tog vi oss med bil till några av de olika platserna som man bara bör se när man är i sen här fanatiska parken.

Vi var och tittade på de erkänt kända träden som kallas sequoia, som är det störta träden i världen. Dom är galet stora.

Yosemite är det perfekta stället för kamning, vandring och klättring. Jag önskar att jag kommer hinna åka tillbaka för att se ännu mer och hinna utmana min kropp för ännu en spännande och fantastisk vandring.

Första veckan i USA

En vecka har nu gått och jag börjar komma in i livet här i USA. Allt känns bra och alla är super trevliga och goa. Jag och hästarna börjar förstå och lära känna varandra bättre och bättre för varje dag som går.

I söndags hade jag min första lediga dag här, en dag som jag spenderade  med Annika.. Vi tog sovmorgon, åt frukost och ringde till våra familjer innan vi vid lunch åkte iväg till Mount Berryessa.

IMG_4087

utsikten från Mount Berryessa topp

Mount Berryessa är område där man kan vandra upp i bergen, men det är också en välbesökt kamning plats.. Det tog oss 1.5h att ta oss upp till toppen av berget i både lätt och svår terräng. Men väl där uppe var det helt klart värt varenda steg, utsikten var helt magiskt. Det var desto lättare att ta sig ner än vad det var upp. Efter vår lilla upptäcksfärd mötte vi upp Amy (som jag bor ihop med) för glass och sedan lite shopping.

IMG_4124

Baby endast 20min gammal

I måndagskväll kom som väntat årets första föl. Ett lite mörkbrunt sto utan några tecken.

Halva veckan har gått och jag längtar redan till söndag då vi eventuellt kommer att åka till San Francisco.

Första dagarna

Nu är jag äntligen framme efter 27h resa och hunnit med 3 dagar här på farmen i staden Vacaville. Gården ligger väldigt vackert med fantastisk utsikt. På gården finns ett 60tal hästar allt från 1åringar till blivande St geroge hästar och på måndag är det dags för årets första föl (om det nu kommer då, men det är beräknat att den ska komma då.).

Min vecka ser ut så att, jag rider från kl 7.00 på dagarna till runt 17.30.  Jag har mest unghästar (3-6åriga hästar) på min lista. Onsdagarna här ser dock lite annorlunda ut, då är Mexikanarna lediga som mockar, fodrar osv resten av veckan. Så på onsdagar mockar och fordrar vi stället för att rida, så får hästarna en ledig dag mitt i veckan. Söndagar är vi helt lediga och hästarna får vila även då. På söndag har jag min första lediga dag sen jag kom hit till Vacaville, då tänkte jag och den Tyska tjejen Annika som kom hit för 5veckor sen se oss om kring och vandra lite i bergen som finns runt oss.

Solen skiner och det är betydligt varmare än hemma i sverige, idag har vi haft runt 23grader. Vi är nu klara för dagen och ska åka iväg och äta en riktigt Amerikansk middag, Spännande!!

Mer uppdatering kommer och även lite bilder. Tyvärr har vi lite dåligt med internet uppkoppling här, men ska göra mitt bästa på att uppdatera er så ofta som de bara går.

 

Senaste inläggen.
Vilken vecka! 22 Maj
2015 01 Jan
SIHS 29 Nov
SIHS 28 Nov
SIHS 2015 27 Nov
SISH15 26 Nov